min lilla familj är så ytterst normal

I helgen försökte vi få till lite fina familjebilder. Du vet sådana där där matte sitter och ler lite försiktigt in i kameran med en hund på var sida som sitter fint och tittar rakt in i objektivet. Sådana bilder försökte vi få till. 

Men eftersom min lilla familj är så ytterst normal så går väl saker och ting kanske inte riktigt precis som tänkt. Men vad gör egentligen det? För det är ju precis så här vi faktiskt är! 

En genomtokig och fnittrig matte, en glädjesprattlande tokgalen Snigel samt en suicidal, djupt deprimerad LusHund som tycker att närkontakt alltid är av värsta graden.