Ta tjuren vid hornen... eller slalomet vid porten

Självklart var vi tvungna att kasta oss över första banan i nya agilitypärmen idag. En bana som tog närmare 20 minuter av blod svett och tårar att få till (jäkla A hinder och balans till att väga elefant). Jag visste redan när vi började möblera runt att det skulle gå åt skogen. Banan innehöll nämligen ett slalom. Såklart. Tydligen var det dags att börja ta tjuren vid hornen... eller slalomet vid porten. Eller nått åt det hållet. Så jag var ganska negativ redan vid start.

Körde mina 3 min. slalom träning som en del av uppvärmningen och det gick faktiskt bra. LusHund tog slalomet 3 gånger. På riktigt. Visserligen i samma hastighet som en  vinbärssnigel på turné över trottoaren (ni vet dem man alltid alltid råkar trampa på vare sig man vill eller inte). Sen banvandrade vi varpå något slog mig. För att handla 2-3-4 bäst behöver jag springa på vänster sida om slalomet. Jag och LusHund ha aldrig tränat på det. Jag har skjutmigihuvudetsådumjagär bara handlat henne från höger sida. Och även om jag jobbat på att få henne att ta det självständigt genom att hålla mig bakom henne så har jag fortfarande en hund som inte generaliserar ett jota Således var "handling från vänster" ett helt nytt hinder för Lus. Något hon aaaaldrig provat tidigare och minsann inte hade en aning om hur man skulle göra. Inte en enda port kunde hon ta sig igenom. Inte en enda. Tills jag bytte sida. Skjutmig, jag orkar inte mer... jag avskydde slalomet innan.. och nu har jag förklarat krig mot det. Ett krig vi kommer förlora. För det här kommer faktiskt aldrig att gå. Hon tittar på slalomet som om det just kraschlandat ner på plan från yttre rymden och är full med mjältbrandssporer.  Och mjältbrandssporer är inget man vill föra krig mot.

Tror det är dags att försöka få tag på egna slalompinnar, sådana som inte sitter ihop och ge mig på alléemetoden. För det är nog det enda vi inte provat. Förutom att dra taggtråd och elstängsel runt portarna.

Förutom det så tragglade vi banan nedan till förbannelse med blandat resultat. Jag kände mig väl inte så pepp eftersom jag inte kunde släppa hopplösheten över slalomet. Dumt. Mycket dumt. jag vet. Men egentligen gick det ganska så bra. Lite svårt att hänga med och få till 4-5-6 snyggt eftersom jag handlade från "fel" håll på slalomet. Balansen blev LusHund som galen i och drog iväg mot den på egen tass efter 7:an. Så där fick jag kuta på för att hinna framförbyta innan 9. Något som gick sådär. Trassligt att hinna fram, byta, hålla koll på kontaktfälten på balansen samtidigt som jag desperat försöker få LusHund att inte lägga sig under mina fötter. Något hon är ganska bra på.

Även idag körde vi nästan bara med leksaksbelöning! Och DET vill jag bara poängtera är ganska så himla otroligt. Ännu mer otroligt är när jag 2 dagar på raken ha med mig halva påsen med kycklinghjärtan hem igen. Och då inte inuti Lushundsmagen utan faktiskt kvar i påsen.
(Något som visserligen kan komma att bli ett problem eftersom detta är såpass otroligt ovanligt att jag glömmer påsen i väskan... och dagen därpå möts av stanken av ruttna inre organ när jag öppnar väskan. Nämnde jag att jag inte var så sugen på frukost i morse?)

sålängevislipperslalomhelvetetkanvigöravadsomhelst

Agility idag igen (whoop whoop!). Antagligen den bästa träningen någonsin skulle jag vilja påstå dessutom.
Höll mig till mina planerade 2 x 3 min slalom pass och det fungerade ganska så himla strålande. LusHunden satte det på en gång, 3 gånger på raken. Sen fortsatte vi med den antagligen (för oss) mest välplanerade träningen någonsin. Vilket egentligen inte säger så himlans mycket. Men vi hade en plan. Vi hade färdiga övningar och vi hade banskisser.

Lade främst fokus på den här övningen med Lus. Hon har svårt med att få upp farten... mycket svårt... rollatorer med punkterade däck har tidigare använts som referenspunkt. Hon har även svårt med att söka sig framåt, hon vänder sig gärna mot mig efter varje hinder istället. Dessutom tvekar hon oftast inför tunnlar (rädslan för tunnlar är long gone, men tvekar gör hon ändå till och från, ställer sig gärna och sniffar på ingången, står på två ben, lägger tassarna ovanpå osv...). Vilket gör denna övning alldeles perfekt för LusHund. Vi fick även ett utmärkt tillfälle att träna på externbelöningar. Något som faktiskt fungerade super för en gångs skull. Sträckan mot tunneln gick i ganska lugnt tempo där hon främst sökte stöd från mig, men efter tunneln satte hon galen fart mot externbelöningen. Jag hade lika gärna kunnat vara en påse morötter med viftande blast. Passade även på att försöka jobba in "fram" signalen. Problem vi stötte på var just det här med tunneln... hon saktar in lagom till tunneln och 3 av 4 ggr så tar hon den inte. Så istället började jag jobba vid sista hopp hindret innan tunneln och lade extern belöningen efter första hindret efter tunneln vilket fungerade mycket bättre. En mycket bra övning för både mig och LusHund som vi definitivt kommer köra fler gånger.

Sen körde vi "fyrkanten" (4 hopphinder i 4-kant), något hon är fantastiskt duktig på. Vet inte riktigt hur hon lärt sig men visst tusan tar hon vartenda hinder exakt så som jag har tänkt mig när jag viftar. Känner inte att vi har några större bekymmer just här i alla fall.

Sen roade vi oss med banbygge. En bana som är ganska så enkel egentligen men för oss visade den sig ha en hel del klurigheter. Så det blev till att prova den flera gånger och prova olika sätt att handla. LusHunden var awesome, värre var det med den eftersläpande matten som trasslade in sig i bakombyten och det här jobbiga med att lyfta på fötterna... svårt med flera saker samtidigt!
Mest problem hade jag märkligt nog med att få till 11 & 12 och sedan 13 & 14. Vilket egentligen är ganska så straight forward- Lus försökte inte, märkligt nog att ta 10 eller 4 utan drog mellan hindren so tänkt men sen blev det svårt att peta henne över 12:an då hon verkade vilja satsa på 5:an igen. Sen mellan 13 & 12 hade jag som vanligt problemet att låta bli att snubbla på henne. Vi är verkligen inge bra på att springa gemensamt mot ett hinder. LusHund vill helst lägga sig under mina fötter vilket jag har vissa åsikter om. Men i övrigt var hon verkligen SuperLus och matte är faktiskt galet stolt över oss båda!  9-10-11 gick i princip som en dans och jag undrar ständigt över när tusan hunden lärde sig förstå mina pelikanviftningar? Frågan är om vi inte snart borde få upp nog med mod för att våga anmäla oss till en tävling i blåbärsklass? Eller vad tror ni? (*sålängevislipperslalomhelvetetkanvigöravadsomhelst*)

Dessutom så körde vi banan med kampleksak som belöning.... flera gånger... och jag är helt övertygad om att LusHunden har rabies... eller är 50% attack terrier.


Och nu är det bara 5,5 dagar kvar tills vi får hem vår lilla LakritsSnigel!

Maaaatteeee....

....Kan jag få en alldeles egen Aussie? Snääälla???

Det är det enda jag hört från Önska halva kvällen. Idag promenerade vi nämligen till djuraffären för att handla mat till fialusen. Som vanligt står jag och pratar med ägaren till butiken om det ena och det andra, Lusen sitter på golvet och ynkar och tycker att livet är trist. Fram tills ägaren nämner att hon har en Aussie på besök. Jag blir så klart super nyfiken och måste få träffa hunden eftersom jag blivit ganska så nyfiken på rasen. Ut ur hundrummet kommer den ljuvligaste Aussie jag sett - fantastiskt fin, och så trevlig att jag knappt vet vad jag ska ta vägen. Önska håller på att trilla baklänges av glädje, hon "möffar", skäller och viftar halvt ihjäl sin lilla svans samtidigt som hon "kramar" Aussien. Har aldrig sett henne bli så överförtjust i en hund hon aldrig träffat innan. Så där halvligger jag på golvet med en Aussierumpa i knäet samtidigt som framdelen busar järnet med Lusen, varvat med att ge mig kramar och nospussar. Helt underbara var dem ihop. Fick nästan bända loss Loppan för att få henne att följa med hem sen. Så ja, Lusen vill ha en Aussie när hon blir stor.

På vägen hem i snöstormen gick Önska klockrent fot i princip hela vägen hem, både lös och kopplad. Senare på kvällen var vi även ute och kampade, hon har varit lite ointresserad av det de senaste dagarna (antagligen efter att lyckan över nya kampisen lagt sig). Men ikväll var hon fantastisk - och apporterade t.o.m kampisen! Dessutom skvallrade hon jätte fint på en katt som sprang över vägen precis framför oss. Hon såg katten, vände sig om och kollade på mig, jag bad henne stanna vilket hon gjorde för att sedan kampa loss som en galning utan att knappt ens snegla mot katten.

SuperLoppan!