Klockan 7.24 på en lördag

Visst... jag är nuförtiden ganska så morgonpigg. Det verkar vara något som kommer med åldern tydligen. Och inte bara för människor. Det gäller tydligen även hund. Närmare bestämt Lushund. För inte tusan är det valpen med den bristande blåskontrollen som står och hoppar studsmatta på min mage samtidigt som hon försöker peta ut ett öga på mig klockan 7.24 på en lördag. En lördag jag bokat in som sovmorgondag. En lördag som jag verkligen hade behövt att få sova ut på.  En lördag då Lushunden faktiskt inte är akut nödig. En lördag då hon bara helt enkelt tycker att det är dags att dra igång cirkusen här hemma lite sådär extra tidigt. 

När ögonutpetningsförsöken inte leder till att matte glatt skuttar ur sängen tar Lushund till sitt fulaste knep. Hon väcker Snigel. Och som alla nog vet så är en nyvaken valp ett ganska så himla akut ärende. Annars händer olyckor. Föra veckan hann hon kissa i sängen innan jag fick på mig kläder. Numera har jag blivit en fena på att jonglera valp i ena handen samtidigt som jag drar på mig byxor och tröja med den andra. Bara en gång var jag nära att slå huvudet i nattduksbordet. Bara en gång. 

Ut och kissa odågor. Avstyr alla kassler och busrycksförsök från den äldre och tokpigga skithunden. Tillbaka in i sovrummet där jag trycker ett ben i munnen på varje hund i hopp om att få somna om ostört. Jo visst. Snigel smaskar glatt sitt ben och somnar sedan som en stock. Lushund fortsätter envist att försöka få igång oss genom att köra lite parkour på mina smalben samtidigt som hon piper som en mus i en råttfälla. Samtidigt som hon förvarar sitt tuggben lite syggt i ena mungipan. Efter en stund tappar jag känseln i benen, trycker in öronproppar så långt in i hjärnan det bara går och somnar om. När jag vaknar har känsel inte återkommit i benen och Lushund står fortfarande kvar och slokar. Med tuggbenet i mungipan.  

På riktigt alltså. Att valpen skulle hålla mig vaken var jag beredd på men när den stora hunden går i valpdom så blir jag faktiskt ganska så trött. Trött och i behov av sovmorgon. Sovmorgon jag inte fått sen Snigel kom hem. Och som sagt. Det är inte Snigels fel. Snigel skulle nog gärna sova länge på mornarna. Men det är ganska så svårt när man har en Lushund i hemmet.