tag:blogger.com,1999:blog-69665031982782685142024-03-13T12:23:24.671+01:00LusHund & LakritsSnigel LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.comBlogger447125tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-20750936603680893142019-06-08T07:50:00.001+02:002019-06-08T08:15:10.940+02:00Pryla upp morgonpigga människor med en toffelIgår hände något fantastiskt. Något inte mindre än helt otroligt. Jag vaknade klockan 06.13. Av väckarklockan. Förstår ni? Av väckarklockan! Det betyder alltså att jag INTE har vaknat av en valp som stökar runt för att pinka eller poopa i min säng. Och just igår betydde det även att nämnda valp INTE hade vare sig pinkat eller poopat i min säng! De i särklass bästa fem timmar och tretton minuters sömn jag haft i mitt liv. Hoppet tändes. Livsglädjen kom tillbaka. Lusten att pryla upp hela morgonpigga världen med en foppatoffla avtog. Jag kände hur jag fick tillbaka mitt liv igen. Tänk att slippa stå ute i t-shirt, trosor och foppatofflor(ja, jag glömmer att klä på mig) skelande likt en fladdermus i motljus i solens första trevande strålar sisådär mitt i natten och vänta på att valpen ska kissa samtidigt som man inser att man faktiskt är halvnaken och hoppas att ingen i grannskapet är vaken. Magiskt säger jag bara. Helt jäkla magiskt. <div><br></div><div>Men som i alla Disneyfilmer så har varje saga ett slut. I just min Disneyfilm kom slutet snabbare än vad jag finner är rättvist och jag är nu åter tillbaka i att vilja pryla upp morgonpigga människor med en toffel. </div><div><br></div><div>Förvisso fick jag idag sova ända fram till 06.54 på min sovmorgon. Förvisso. Men sedan upprepades morgonkatastrofen från häromdagen till nästan punkt och prickar. Ut med valp för pink, nöjd över att hon ännu en natt inte kissat i sängen. Valp kissar oroväckande nog inte. Istället knatar valp iväg i överljudshastighet för att sätta sig och poopa framör grannporten. Skit. Eller poop. Mina ickeexisterande pjmasbyxor har inte heller denna gång bajspåse i sin icke existerande ficka. Så även denna gång får jag leta rätt på ett löv för att kunna förpassa valpexkrementen till lämplig plats. Denna gång hittar jag åtminstonne poopet direkt eftersom det fortfarande delvis sitter kvar i valpen som bevisligen kommit på det fina med att äta gräs. Långt gräs. När det uppdraget är slutfört dröjer det oroväckande länge till att valp pinkar. Oråd anas. Något som självfallet inte är obefogat. </div><div><br></div><div>Valpynglet har självklart återigen kissat i sängen umder natten. På täcket. Just ungefär precis där jag bör ha haft ett ben. Mer än någonsin börjar jag fundera på om jag över huvudtaget är att betrakta som en levande organism när jag sover nuförtiden. Känner mig lite mer som en överhettad gammal bilmotor som inte inger någon några förhoppningar till att någonsin starta igen tills någon smäller till den med en slägga och den plötsligt hoppar igång. Och alla blir exakt lika förvånade över att den gamla Saaben visst tänker rulla några mil till. Igen. </div><div><br></div><div>För eller senare kanske det kommer ett inlägg om valpens egenskaper som inte rör dens förmåga att uträtta sina behov på olämpliga ställen. Men först måste jag nog komma ikapp mig med tillräckligt mycket sömn för att bilda mig en uppfattning om valpens alla fantastiska attribut som inte bara involverar vokaler. </div><div><br></div><div><img id="id_9bfb_619c_472_dc14" src="https://lh5.googleusercontent.com/3y21MR6mmCLimer3QLRYhPcgQ866O-QUVaRHqSaijZEUsFm7B1xOq1VueCU" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7410_545f_bea7_558f" src="https://lh4.googleusercontent.com/tP0qiMtI3VeSvuPNMerALp_tfV0j9Xth_wb9rGWVY5jrYD5l4pJxjNlvTGo" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9fa4_3f35_4c59_cfbc" src="https://lh4.googleusercontent.com/li64NX6QhPunAVmpOkbL9b9DoBllYO1wdMwyd-ebbx8P0kfJVLSdpkMnrRw" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-252448892504762092019-06-02T08:50:00.001+02:002019-06-02T09:02:04.336+02:00En skelande mullvad i motljus.Vaknade nånstans strax efter gryningen och ser till min förtjusning att jag lyckats bända upp ögonen före valpen. Förvisso är hon ikapp redan innan jag hinner säga wünderbaum. Men ändå. Jag är såpass tidigt ute att jag hinner fiska upp henne i famnen, sladda in i mina tofflor och ila ut genom porten innan hon ens hunnit valpgäspa. Väl ute, i väntan på att valp ska kissa hinner jag reflektera över hur avskärmad från resten av världen jag känner mig. Liksom som vore jag inlindad i bomull och med gladpack om huvudet. Ah. Öronpropparna ja. Oh. Inga glasögon. Fan. Tur att valp inte går så långt eftersom min ledsyn utan glasögon är den av en skelande mullvad i motljus. Valp kissar och sätter sen fart bortöver gräsmattan. Jag rusar zombielikt efter i mina foppatofflor och skrikrandiga pjamasbyxor i hopp om att det faktiskt är valp jag ser och inte en ivägblåsande plastpåse. Kommer i kapp och kan dra efter andan. Föremålet är en luddig valp. Som just satt sig för att poopa. Fan. Än en gång har jag ingen bajspåse eftersom pjamasbyxor sällan är utrustade med just bajspåsefickor. Ser mig vilt omkring. Att lämna poopet för att springa in och hämta en bajspåse är inget alternativ. Utan glasögon har jag större odds att hitta en nål i en höstack än att hitta tillbaka till valppoopet. Åh! Ett blad! Ett stort blad av nått slag. Perfekt. Sliter åt mig bladet och fiskar raskt upp valppoopet och hivar in hela alltihopet i ett buskage. Vid det här laget har valpkalaset såklart paddlat iväg på egna äventyr och jag ägnar en god stund att famla mig fram innan jag får tag på rätt pryl att hiva upp i famnen. <br><div><br></div><div>Väl inhomhus får jag äntligen på mig glasögonen och kan konstatera att 1. Det är rätt valp med in. 2. Det där lövet jag plockade valppoop med? Well, låt oss bara säga att dess poopplockaregenskaper visade sig vara något mediokra. Minst sagt. Så efter att ha sanerat mig själv, dörrhandtag, valpludd och glasögon släpar jag mig åter i säng. </div><div><br></div><div>Sjunker ner bland kuddar och drar upp täcket till näsan. Vadfalls? Drar några djupa sniff och känner en omisskänlig odör. Klappar lite försiktigt runtom på täcket. Plask. Jodå. Lyfter försiktigt på täcket och klappar mig på magen. Jajamen. Valp har inte bara kissat på täcket nån gång under natten. Valp har kissat på mig. Genom täcket. Och jag sover bevisligen lika djupt som en tjälad bäver om nätterna. </div><div><br></div><div>För att ytterliggare sätta perspektiv på min valptillvaro kan jag även informera om att valp just fixade helt egen frukost också. Alldeles själv. Alldeles själv stod hon nöjt och mumsade i sig sitt egenproducerade valppoop på vardagsrumsmattan. Bra valp reder som bekant sig själv och så vidare. </div><div><br></div><div><br></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag ser en röd tråd i mitt nuvarande valpliv. Ett återkommande tema om man så vill. Jag har nämligen redan gått igenom exakt det här för snart 6 år sedan. Precis exakt samma sak. Och jag kan väl inte påstå att jag saknat det så vidare värst mycket även om föremålet i fråga sedan växte upp och blev världens bästa, om än knäppaste, hund.. </span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><img id="id_68ce_faa2_1f2d_d5f1" src="https://lh6.googleusercontent.com/sxLcs74elQqVUxveZZ2XEHAsecQj1-AuZB-e-87wdRUUuCEjC24nQY_kXWg" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_4901_cc66_63d5_ed82" src="https://lh4.googleusercontent.com/-aaan7pp9IFeHeQ7261nLX2YsGTLmqwOCsvMa6uiVQwg4chErYYAV4kzIUE" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-49215240064305469122019-05-30T09:45:00.001+02:002019-05-30T10:00:21.042+02:00Valpspektaklets nattliga bravaderSen senaste inlägget har det hänt ganska så mycket. Ganska så jäkla skitmycket om man ska vara petnoga. Tillexempelvis har inte bara en utan två pyrrevalpungar flyttat in. Våga (Skvalp) flyttade in i september och senaste tillskottet Fira (Kalaset) har knappt bott här en vecka och håller på att göra sig varm i kläderna. Något hon är förträffligt bra på. Verkligen. Särskilt nattetid. Och tidig morgontid.<div><br></div><div>Som exempelvis igår runt klockan 4 mitt i natten så råkade jag vakna en mikrosekund för sent. För sent i förhållande till när valpspektaklet vaknade vill säga. Därmed hann hon raskt sätta sig och valpkissa på mitt duntäcke. Lustigt hur mycket valpkiss en knappt nioveckors valp innehåller mitt i natten. Minst sagt. Alltså blev det allmän revelj för hela familjen och sängsanering. </div><div><br></div><div>I natt vaknade jag inte en mikrosekund för sent. I natt vaknade jag i precis rätt tid och hann därmed lyfta ut kalaset som valpkissade på gräsmattan. Och valppoopade. Medan jag letade efter en bajspåse lyckades jag slarva bort valppoopet. Det fanns liksom ingenstans. Måste ha varit ett ytterst litet valppoop. Nöjd över min sängräddarinsats smög jag tillbaka in under lakanen och tänkte just somna om när jag i halvmörkret anar hur valpen intar en suspekt om än välbekant position. Japp. Valp poopar. I min säng. Valp är dessutom dålig i magen. I min säng. Valp i sin iver att valpa vidare trampar såklart i den förvånandsvärt stora slaskpooppölen med samtliga fyra tassar innan hon glatt galopperar iväg över duntäcken och kuddar och skvätter kladdigt valppoop högt upp på väggarna. Sängsanering. Igen. Anticimex tillkallad.</div><div><br></div><div>Något senare är det dags för morgonrastning med alla fyra. Tar på mig tofflor och beger mig på jakt efter Kalaset som tycker att just precis nu är perfekt tidpunkt för ett valpryck genom hela lägenheten. Får tag på festen och klampar ut i hallen. Ah. Nu vet jag vart den förrymda valppoopen från gräsmattan tagit vägen. Nu vet jag precis. Jag vet nu även att det inte var en mycket liten valppoop. Verkligen inte en liten valppoop. Verkligen inte. Den förrymda valppoopen är nämligen lagom stor för att effektivt kunna spridas ut på en sisådär 48 m2 parkettgolv. Lysande. </div><div><br></div><div>Det här känns väldigt mycket som en repris av Snigelprylens valptid i 2013. Väldigt mycket. Kalaset har också samma förkärlek till att mumsa i sig sitt eget poop. </div><div><br></div><div>Snigels valppoop & pink bravader kan för övrigt läsas om här:</div><div><a href="http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/09/strimmiga-gnuer-i-vild-flykt.html?m=1">http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/09/strimmiga-gnuer-i-vild-flykt.html?m=1</a></div><div><br></div><div><a href="http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/vad-sniglar-och-flodhastar-har-gemensamt.html?m=1">http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/vad-sniglar-och-flodhastar-har-gemensamt.html?m=1</a></div><div><br></div><div><a href="http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/framsteg-av-enorma-proportioner.html?m=1">http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/framsteg-av-enorma-proportioner.html?m=1</a></div><div><br></div><div><a href="http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/silverfiskarna-skriker-i-panik.html?m=1">http://lushundochlakritssnigel.blogspot.com/2013/10/silverfiskarna-skriker-i-panik.html?m=1</a></div><div><br></div><div><br></div><div>Hur som haver är det lilla kalset väldans gulligt. Med eller utan poop mellan tassarna. </div><div><br></div><div><br></div><div><img id="id_4736_8c6f_98e5_679e" src="https://lh5.googleusercontent.com/x02EdaW-ukPPUFdhOuirOtwZ4dI6P2t0pyplo293p_npbO2ZWLWm6z5ioR0" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-4896617810345979282018-06-12T01:38:00.001+02:002018-06-12T01:39:03.563+02:00 Postfuskyngelcomeback och tältpremiärNå. Den värsta bitterheten över uteblivna snigelyngel är nu överkommen. Om man får lov att ljuga. Vilket man såklart i vanligheten inte alls får men i ovanligheten precis just här till exempel så får man ljuga precis hur mycket man vill när det kommer till bitterhet. Jag har alltså slutat vara ledsen över att det inte blir små Lyckobebisar och glatt skuttat vidare i värmen *ljug*. <div><br></div><div>Nåja. Skuttat vidare har vi gjort. Vi har ju inte så mycket val när det kommer till saker man inte kan förändra. Och för att vara både ledsen och bitter så har vi faktiskt lyckats ha fenomenalt roligt de senaste veckorna ändå. Vi är rätt bra på det där. Att ha roligt. </div><div><br></div><div>Ganska omgående anmälde vi oss till ännu en omgång Out n’ out endurance - fysträning med hund. Vi har alla tre ganska många kilon att göra oss av med. Att vara skendräktig gör visst ingenting för figuren hos nån i det här hushållet. Alltså skuttar vi återigen runt och svettas i skogen och lipar över träningsvärk i hela kroppen mest för jämnan. Tokroligt! Extra trevligt när varje pass numera kan avslutas med ett dopp i sjön! </div><div><br></div><div>Förutom det så hade vi postfuskyngelcomeback på agilityfronten samt tältpremiär i Bollnäs i helgen! </div><div><br></div><div>Jag har nog tältat ungefär två gånger i mitt liv. En gång vaknade jag av kor som gick genom tältet. Andra gången vaknade jag till hälften dyngsur, till hälften ångkokt halvvägs påväg ut genom innertältet. Ingen av upplevelserna fick mig att investera i ett eget tält om man säger som så. </div><div><br></div><div>Men tiden läker alla sår eller gör en bara mer eller mindre dement. Varpå det här med tält numera känns som en alldeles lysande plan. </div><div><br></div><div>Dement eller inte. Men en så dålig idé var det inte. Inga kor. Inte dyngsur. Inte ångkokt. Således måste tälpremiären per automatik få anses lyckad! </div><div><br></div><div><img id="id_69b7_28e0_4c4e_fbc7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-t7X875MAAJs/Wx8H6zoEZUI/AAAAAAAAGFs/7ZrUBc_vGb8RUmwq-qi5mZqNWrfreGAxACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br>Snigeldjuret tältade like a pro! När det gick upp för henne att vi faktiskt skulle sova i tältet brast hon ut i ett sånt där pyrrefnitter som får bergertårna att krulla sig, tungflärpet att slå dubbelknut runt halsen och ögonen nästintill ploppa iväg likt pingpongbollar av allt glittrigt ögonbus. Himmel och pannkaka så kul hon tyckte det var. När lyckan lagt sig något (i dubbel bemärkelse) så sov hon lugnt och nöjt på rygg i min armhåla precis hela natten. Helt obrydd av det högljudda studentfirandet och bilburnandet som pågick ett stenkast utanför vår dragkedjeförsedda farstu. Like a pro. Och like a sjukt dålig larmhund med för den delen. </div><div><br></div><div>Lusungen var inte lika imponerad. Hon ställde sig resolut vid utgången och undrade när vi skulle sluta töntfnittra och gå och lägga oss inomhus istället. Med stor betoning på just ”hus”. Efter nästan en timmes plågat suckande resignerade hon och tog sin tillflykt in under täcket där hon kränkt rullade ihop sin stukade själ, fnös åt dårskapen och somnade tätt intill. </div><div><br></div><div>Matten gick det lite sämre för. Jag har sedan typ hundra år problem med min rygg. Eller ja, jag har en ryggsjukdom som jag de senaste åren håller i schack med motion, spikmatta och smartare val. Luftmadrass var inte ett smartare val. Alltså sparkade den bakut och nattsömnen blev skapligt kortvarig. Till nästa gång får jag tantanpassa sovandet ett uns bättre helt enkelt. </div><div><br></div><div>Men i övrigt så var det tokmysigt att tälta med tjejerna och jag ser fram emot nästa äventyr med vår lilla tillplattade Mums-mums till tält.</div><div><br></div><div><img id="id_2a5b_28af_5771_d88f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ld9FFSbmM7A/Wx8H7Ns3xOI/AAAAAAAAGF4/xPX3nRxeIFAU40R_RkrqLIfGxfcBbBoSwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br></div><div>Tävlingen då? Jodå! Jag var alldeles för trött och ledbruten för att vara nervös vilket har visat sig vara en bra sak. Utebliven nervositet alltså. </div><div><br></div><div>Vi diskade oss glatt i de första två loppen tack vare korta raka tunnlar. Avskum till hinderpåfund! Att skicka in Snigel i en sån är som att avfyra en ubåtsmissil i blindo. Ingen kontroll. Ingen hejd. Ingen som vet vart den kommer att slå ner. Det ends man vet är att det mest sannolikt kommer att bli dåligt. Och det blev det. Men hon gjorde mycket annat fint i båda loppen och tog samtliga kontaktfält. Så det så. </div><div><br></div><div>I andra hopploppet fick vi flyt och tog oss runt. Förvånandsvärt nog höll vi en första plats fram tills ungefär halva klassen hade kört. Sen halkade vi ner till en fjärde plats som inte bara räckte till en SM-pinne utan även ett CERT! Kors i tältduken liksom! </div><div>Sista agilityloppet nollade vi men med alldeles för dålig fart - en 8 plats utan pinne. Men oj så stolt jag är över Snigeldjuret! Hon är fortfarande påverkad av sin hittepådräktighet, vaggar ännu mest fram och dras fortfarande med åtminstonne 0,6 kgs övervikt. I princip ingen träning på 2 månader och väldigt mycket hormonellt ludd i den lilla hjärnan. Och ändå så kändes som att vi faktiskt var på samma planet i alla lopp. Minus tunnelmissilen då. Minus den. </div><div><br></div><div><img id="id_14fd_f6d_762a_4ed4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_Og0fVutsoI/Wx8H6yEYGyI/AAAAAAAAGF0/cr_DikR_5iguDyA1pj8OqzN4mG2a8MgIwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7eb4_9ece_d84d_12e1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-gpYwjRRHkMM/Wx8H7DLgexI/AAAAAAAAGFw/2bDMJFd29qkDNpZB178748cTMqgPOVi-ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><div>Så trots bitterhet och ledsenhet är vi ganska glada och tokigt taggade på sommarens äventyr och hittepå’n! </div><div><br></div><div><img id="id_3cde_487_162c_aae1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-uSJkgBmES4s/Wx8H7b8BPaI/AAAAAAAAGF8/X9hHV193GgEoRDmmwzylU7tOULBJ5HEIQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_68b3_caa9_fe49_c5af" src="https://lh3.googleusercontent.com/-jxTlgJnLsu4/Wx8H7lj9I3I/AAAAAAAAGGA/qnSSiCcfLsMomgaLqz2BU4Wf2NCQqttLwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2a2b_c0f7_7b0_67c6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CqnO-hxUDB0/Wx8H8TfP0LI/AAAAAAAAGGE/MLpN61nJyNwOujJiio_H0FooyV3D9kqIgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><br></div><div><br></div></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-36350098019222125842018-05-23T20:15:00.001+02:002018-05-23T22:28:06.396+02:00 IngentingIngenting. Tomt. Zip. Nada. Exakt det som dagens ultraljud av Snigelmage visade. Inte ett endaste litet tecken på något valpigt. Inte ett enda. Inte heller några tecken på pyometra eller annat obehagligt och det får man ju liksom vara glad för. Så nej. Det blir inga Snigelbebisar den här gången heller.<div><br></div><div><img id="id_fa8a_c5fb_201_6a3b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-rze-YwokdSE/WwXO1NY9CEI/AAAAAAAAGFA/oUc5jiA6YWAE_32vrJO1dYLfnllDEzsVgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><div>Jag har varit rent ut sagt skitledsen sen första ultraljudet men senaste dagarna har jag liksom accepterat att mitt golv inte kommer bli sönderpinkat av små valprumpor. Min soffa kommer att förbli otuggad och jag behöver inte möblera om och bygga valprum av mitt pysselrum. Jag försöker likom hitta det positiva så att säga. </div><div><br></div><div>Därför plockade jag fram tävlingskalendern och planerade raskt in varenda möjlig tävling i sommar samtidigt som jag insåg att samtliga ligger så långt bort att övernattning är nödvändigt. Därmed beslutade jag raskt att jag och tjejerna ska testa på att tälta på sommarens tävlingar. Oundvikligen klickade jag raskt hem ett tält, liggunderlag och lite annat nödvändigt. Plötsligt kände jag mig sommarpeppad trots valpbrist och ser nu väldigt mycket fram emot att testa på nya äventyr med mina tjejjer! </div><div><br></div><div>Vi hoppas och håller ändå tummarna för att vi blir med valp i år även om den då inte blir hemkläckt. Och det känns faktiskt lika ruskigt spännande som att vänta på egna valpyngel. </div><div><br></div><div>Snigelprylen är satt på omedelbar bantning och eventuell tidigare beviljad dispens från fysiska aktiviteter är indragen med omedelbar verkan. </div><div><br></div><div><img id="id_8dc5_a78a_be42_627a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mBrK7OeIbZU/WwWwPVM64uI/AAAAAAAAGEs/lors5poIx5Mtc2ChBW00msWsi1y85HNiQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e2a5_2f8_e524_5be9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-SpdrXfjeULM/WwWwNovX3OI/AAAAAAAAGEk/rzR3qKIrgrUA83VcgE76li5BNPItJ2aUwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_5911_ab91_ceb9_9235" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8apYRJHWBXE/WwWwN4wCKbI/AAAAAAAAGEo/2gBhnm8awj4NwbRo730gT2w9Tmn78gTpgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-52159332675685992862018-05-20T08:57:00.001+02:002018-05-20T09:10:08.899+02:00 Atlantångare med slagsida Jahopp. Snigeldjuret fortsätter att tro att hon är mest dräktig av alla. Så trött så trött. Lika energisk och alert som en dement sengångare. På promenaderna kan hon i början ösa på och springa runt men efter en liten stund är det som att hittepådräktighetsinsikten slår till med full kraft och hon återgår till att vagga fram likt en atlantångare med slagsida bakom mina knäveck.<div>Förra året så tävlade hon nästan 30 dagar in i sin förmodade dräktighet. Visst, utanför planen var hon flummigare än vanligt, men hon höll ihop, öste på och tog till och med ett gäng pinnar. Den här gången finns det inte en chans att hon hade varit tävlingsbar. Med lite tur hade hon kanske hållt ihop de första tre hindren. Om ens det. Skillnaden är enorm på henne och besvikelsen likaså. </div><div><br></div><div> Hon går fortsatt upp i vikt trots att maten inte ökats på, + 0,7 kg i torsdags. Men hon har ingen synlig mage, ingen vidare storlek eller färgförändringar på bröstvårtorna och nog känns hon tom i buken när hon väl är så avslappnad att man kan komma åt att känna. Det hade varit betydligt trevligare för alla inblandade om hennes huvud och kropp hade kunnat vara överens gällande det här med dräktighet eller icke dräcktighet. Faktiskt. Men det är väl lite så den här damen fungerar - alltid mest märklig. Aldrig helt som hon ska. Aldrig förutsägbar. </div><div><br></div><div><img id="id_a3e2_a3e0_c56a_1ec" src="https://lh3.googleusercontent.com/-OAk5GX344SU/WwEfThQtJFI/AAAAAAAAGEA/Fo4HTLoEKDob90qC50mMAN_uLPRJr7YTACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d84c_6bc6_835f_34f6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YoriCMY0qZs/WwEfTlUTX2I/AAAAAAAAGEE/6PSDaCdVMikKj_sqyo5lJB9Nd4kXddnzACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-18667113721866344142018-05-14T22:42:00.001+02:002018-05-14T22:45:25.552+02:00And the Oscar goes to......Snigeldjuret! <div><br><div>Vi lekte med ett ultraljud idag. Vilket var en väldigt dålig idé. Dålig idé eftersom det ibland faktiskt är trevligare och mindre hjärtsmärtigt att få leva på hoppet ett tag till. Idag syntes ingenting som ens gav minsta misstanke om valpar. Alls. Tomt tomt tomt. Förvisso är vi bara på dag 23 idag (eller 19 om vi räknar från sista parning) och jag vet att man faktiskt kan missa valpar så här toktidigt. Jag vet ju det. Men ändå. Inte minsta tecken. Veterinären var väldigt säker på det just idag. Det känns liksom så definitivt. Jag vill ju så gärna ha den här kullen, jag vill så gärna ha en liten egen snigelbebistik. Det är liksom det som är poängen med hela alltihopet. Så gärna att det faktiskt gör ont. Normalt funtade människor fattar kanske inte sånt här. Fattar inte hur viktiga mina hundar är för mig men för mig är de hela min värld. Jag klurade så länge så länge på om jag skulle ta en kull på Snigel. Först ville jag veta att hon var frisk, sen ville jag vara säker på att det här verkligen var något jag både vågade och ville. Det jag glömde klura på var exakt hur jobbigt det skulle vara att gång på gång få veta att hon är tom. För jäklar i min lilla sönderskavda låda vad jobbigt det är. Jag kan inte låta bli att bryta ihop en sväng och gråta mig hes av ledsenhet och uppgivenhet. Än en gång. Den här gången igen. Det verkar inte bli någon liten Snigelbebistik till mig....eller någon annan. </div><div><br></div><div>Vi ultraljudar såklart i nästa vecka igen. Såtillvida hennes superdräktighetssymptom inte har klingat av tills dess. För nog uppför hon sig dräktig allt. Nog gör hon det min lilla skådespelerska. </div></div><div><br></div><div><img id="id_6e90_484a_550b_1451" src="https://lh3.googleusercontent.com/-0UIhvFrHfIA/Wvn1Y33cYlI/AAAAAAAAGDg/iSBjzpHadMMcioCCTtDQLrwn_9YQUsROQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-24173808617373015732018-05-13T22:29:00.001+02:002018-05-13T22:29:18.374+02:00Knappt påvisbar pulsIdag tog vi oss en riktig slappardag ute på en klippa i Mälaren. I sju timmar satt jag och grillades i solen och gjorde exakt inget som helst vettigt förutom att kämna mig sådär sommarpirrig och solvarmsvettig. En känsla som raskt lär försvinna om ett par dagar när ösregn och futtiga 5 plus tar över tänker jag. <div><br></div><div>Hundarna gjorde inte heller något som helst vettigt om jag ska vara ärlig. Efter en kort stunds runtskrotande så däckade de så smått av. Lus mitt i solen, som vanligt, och Snigeldjuret under en tall, i skuggan. Lus gjorde stundvis små utflykter och påvisade puls. Snigeldjuret gjorde knappt det. Inte ens när folk brötade fram ur buskagen och nästan traskade igenom min solfilt eller när ett gäng hundar glatt badade från klipporna lite längre bort. Som mest presterade hon ett pyrrevaktlarmskall i liggande ställning. Hon orkade alltså inte ens resa på sig för att pyrrevaktlarma ordentligt och springa fram och gapskälla folk i ögat innan hon ger dem en puss på näsan (något hon förvisso gör väldigt sällan men just idag var det befogat eftersom min solfilts integritet hotades och i sådana lägen brukar hon ta i från tårna liksom och hon har som bekant ganska många tår att ta i från så ni kan ju bara föreställa er). Om ni nånsin sett en pyrre pyrrevaktlarma i liggande ställning så vet ni precis hur utomordentligt fånigt och harmlöst det ser ut. Med andra ord fortsatte folktrasket och hundbandandet - fullständigt obrydda och oimponerade av snigelvaktlarmet. </div><div><br></div><div>Det är faktiskt helt galet hur trött hon är. Alltså orimligt trött. Må så vara att det är en halv miljon grader ute men Snigel brukar sällan vara störd av värmen. Hon brukar liksom inte ha tid att tänka på sådana trivialiteter om vi säger som så. Inte heller har vi ägnat oss åt någon form av extrema fysiska aktiviteter heller. Men trött är den. Tokigt trött. </div><div><br></div><div>Så antingen genomför hon just nu sitt livs skådespel eller så bakar hon små minisniglar där inne. Det ena eller det andra. Vi lär ju hur som helst troligtvis få veta hur det ligger till innan veckan är slut. </div><div><br></div><div><img id="id_341b_5cc_67a4_d533" src="https://lh3.googleusercontent.com/-IuSmRf-rLfQ/WvigFJwHhHI/AAAAAAAAGCg/BTE7W0j8haQtswTLA5fU8qckEEX0KDbvwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1de_2464_4eca_8aac" src="https://lh3.googleusercontent.com/-MUUfpGBamL4/WvigFojKdWI/AAAAAAAAGCo/yB4gB9DC_DUdryM90u1yLTkC7jgxWVCDwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_a2f3_6dd9_dd34_9296" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Seye-h-ybIo/WvigG1t9Q7I/AAAAAAAAGCw/OtAp_TkXHicPozYM92uZ-2bQuxY0EUVQwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_950a_e7e9_451a_de5c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-iPlg8ffQUAY/WvigFiQJxyI/AAAAAAAAGCk/DDUKTZao7mkoDcZVJpTyhmIlUpdkKl_vwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_13e8_610b_7b65_d4c2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pKF4a87_TWM/WvigG1RnKXI/AAAAAAAAGCs/ekIVTykO1hIpRPiy8KXSfB4UGYWzSXOAgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_3806_9fff_7ef8_5eca" src="https://lh3.googleusercontent.com/-rYvTn64Suic/WvigHGqWwWI/AAAAAAAAGC0/Ga7O8h3zRaM-x7hnQRcffK41835ODMZmQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-19595040783469423732018-05-12T20:12:00.001+02:002018-05-12T20:12:36.531+02:00Snigel malt? Den 21 april bestämde vi oss för att det var dags att dra igång projekt olidlig väntan. Igen. Även känt som projekt låt oss försöka befolka världen med ett par Snigelyngel igen. Med andra ord - höglöp och försök till ny parning med snygge C’est Whisky Petit Norvègien - Whisky. <div><br></div><div>Tycke uppstod redan när vi svängde in på parkeringen. Snigel vråltjöt och försökte bryta sig ur både bur och bil. Väl ute blev det ett glatt och eh tja hormonellt återseende och det tog väl inte många minuter innan parning var ett faktum. Men precis när Whisky vänder sig om och vi bara väntar på en hängning så glider han ur. Gång på gång under de nästkommande dagarna. Ett flertal parningar men inte en enda ordentlig hängning. Whisky gjorde det han skulle, Lycka stod som ett (mycket villigt) ljus men där det borde ha blivit häng när han vände sig så blev det istället en mycket förvirrad Whisky (och en smått förvånad Snigel) som slank ur och stod med hela alltihopet hängandes i det fria. Gång på gång. </div><div><br></div><div>Jahopp kände väl mest de båda mattarna och kunde väl inte riktigt bestämma oss för om vi skulle skratta eller gråta åt det här. Något vi fortfarande inte riktigt bestämt oss för om vi ska vara ärliga. </div><div><br></div><div>Innan vi ens satte oss i bilen så progesterontestades Snigeldjuret flertalet gånger. Denna gång hade hon dessutom vad som nästan måste räknas som ett normalt löp, förutom att hon inte blöder (som mest några ljusrosa droppar enstaka ggr), men hon svullnade upp, blev succesivt mer hormonell och vi hittade både ett för och ett höglöp på cytologin. Tidigare har hon nästan skenat in i ett galet höglöp utan att passera gå. Nu hade jag liksom ca 12 dagars betänketid på mig innan progesteronproverna visade att det var dags.</div><div><br></div><div>Vi träffade Wisky en gång om dagen i 4 dagar i hopp om att de skulle få till en hängning. Sån tur hade vi inte men under dessa dagar fick de till ett flertal riktiga parningar förutom själva hängningen då. Efter sista dagens parning uppförde sig båda två som att de var klara med varann och intresset minskade. Så vi åkte hem för att påbörja den nervpinande vidriga väntan. </div><div><br></div><div>Väl hemkomna blev Snigel snabbt tröttare. Myyyycket tröttare. Och det håller fortfarande i sig nu när hon gått tre veckor. Väldigt trött, väldigt oflärpig, lite flummig, lite mer allvarlig. Hon breddade även på sig över nedre revben och midja väldigt snabbt. För snabbt. För tidigt. Men hon ser ut som en betongsugga. En vaggande betongsugga eftersom hon nu uteslutande tar sig fram medelst passgång. Men hon är faktiskt inte tjock. Alls. Viktuppgången och betongsuggebreddningen utgörs inte av något direkt fett som man kan känna på henne. Märkligt nog. Hon är bara bred. Och trött. Och hungrig. Extremt hungrig (men har faktiskt valt bort både knäckebröd och morot i veckan - något hon annars äter lika glatt som allt annat). Hon är trött på promenad, flärper inte outtröttligt som hon brukar. Hon är även extremt klängig och gosig. Vill vara nära nära mest hela tiden. Hon blev även snabbt reaktiv på sin omgivning, något hon annars inte är. Nu har hon både vaktat bilen för folk och puffat upp sig i hundmöten på långt håll. Midjemåttet har ökat ett par centimeter och likaså vikten (350 g). Häromdagen såg jag även en pytte liten droppe nästan genomskinlig slemflytning. Många Hundar vi möter är nog även de intresserade av både hennes bakdel och kiss i större utsträckning än innan. </div><div><br></div><div>Kort och gott - mycket tyder på att hon är dräktig. Men, och det är ett stort men - jag tycker att alla tecken och symptom är alldeles för tidiga - mycket av det hon redan visar börjar man så vitt jag vet se senare än vad jag gjort på henne. Bra mycket senare. Och när det gäller den där Snigeln så är ingenting som det ska - någonsin så hon kan lika gärna vara tokigt skendräktig. Faktum är att jag är helt inställd på att hon är just det - fusklurigt skendräktig och att hon just nu roar sig med sitt livs skådespel. För det känns väldigt typiskt henne faktiskt. Tidigare gånger har hon också blivit tröttare (dock inte som nu - då har hon kunnat tävla och presterat bra. Något som inte skulle gå något vidare just nu med fröken flumhjärna) samt ökat i vikt men jag vill minnas att hon då kändes betydligt tjockare än nu och att det mesta lade sig som ett rejält späcklager över revbenen. I nuläget känner man fortfarande hennes revben lätt och tydligt. Men midjan är helt borta och hon är liksom tydligt breddad över sista revbenen. Anorlunda helt enkelt. Men hon har väl lärt sig hur hon verkligen ska gå all in med skendräktigheten - övning ger ju som bekant färdighet. </div><div><br></div><div>Men om det mot förmodan inte luras så väntar vi små Snigel Malts* lagom till midsommar.</div><div><br></div><div>*<i>Snigel + Whiskey = Snigel Malt</i> </div><div><br></div><div><img id="id_683f_df0c_9e0c_91ce" src="https://lh3.googleusercontent.com/-2mxIQAMHhl8/WvcukJeHwiI/AAAAAAAAGCE/x-Hq95IKXbYewDT-wGtvhJxbGdihw3GQACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_4d3a_d1c8_b6a9_eb03" src="https://lh3.googleusercontent.com/-KkZ7zI7MlVE/WvcukyxVdBI/AAAAAAAAGCI/KvPVjFyqUyYjyllboxb1eWwE_ndvWzTwQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-23241806522048057732018-04-03T22:19:00.001+02:002018-04-04T22:16:39.639+02:00 Traska traska liten kustMina fina två och jag gjorde förutom att tävla något som vi är ganska bra på - vilsetut i naturen. Fast den här gången lyckades vi sämre än vanligt. Vi promenadtutade ett gäng mil längs med gotlandskusten i olika omgångar under dagarna. Offantligt vackert. Hundigt perfekt. Men vi misslyckades fatalt med det vi gör bäst - nämligen vilsetutet. Det visade sig nämligen vara nästintill omöjligt att gå vilse när man följer en strandkant. Även för oss som annars har ett lokalsinne som en bäver i en centrifug. Besvikelse! Men vackert var det och vi hade som vanligt fantastiskt kul tillsammans när vi traskade över stränder, lullade på skogsstigar, balanserade på stenar i vattenbrynet, klättrade på smala stenstigar för att titta på utsikten, hoppade över bäckar, fikade i solen, lekte jage längs med grusvägar och tittade på snäckor i vattenbrynet. <div> </div><div><img id="id_93f5_700b_a34d_f06e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-UjnLzHjPRcc/WsPhtrJ2Z-I/AAAAAAAAF_4/bYCkreuzCvo4vT2fHnGCbPWqeEwUXKuPQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br></div><div>Tjejerna har blivit helt fantastiska på sånt här, visserligen verkade vi vara nästintill ensamma i hela världen, men vid de få möten vi hade (vilket för en berger gör det ännu konstigare - de blir ju lätt lappsjuka om de inte ser folk på en kvart) så skvallrade de så fint så fint och kom in för att bli kopplade oavsett om vi mötte folk, hundar eller en liten ponny. Värt varenda köttbulle den där hårdträningen vi har roat oss med i vinter. Varenda en. Och jag är så innerligt stolt över alla fina saker och smarta beslut mina flickor fattar. De är liksom så enkla och okomplicerade i så mycket samtidigt som de är totalknäppa och alldeles genomtokiga i annat. En förträfflig kombination vill jag lova! </div><div><br></div><div><img id="id_2f94_be9f_4f6d_212a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZSmxXVdp-3Q/WsPhtOxoxzI/AAAAAAAAF_0/Op8_0zFOrPUlNXX-4D4fSWyAlzW1N3r7wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><img id="id_b5f0_6f4f_c61b_7579" src="https://lh3.googleusercontent.com/-TDhjf5r9mnk/WsPhtiR8wSI/AAAAAAAAGAA/Hchw3kmIN2E4dSW0YL962qmq7wfk9UnDgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_714c_c94_788a_8db0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Y2ZJ9nDm-aQ/WsPhs-duFfI/AAAAAAAAF_w/q--NgCH3YEoe35qliJ-Gg_gy_LJqgWvTwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f035_35c_401b_13e9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-qaMEOEuou6Q/WsPhtpVIIQI/AAAAAAAAF_8/XngxjmAujGIh7Cq9NuG0vufZr3I2hkqTQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f613_b27f_35f7_c6a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-I0LAqTrrvZU/WsPht2dGQ9I/AAAAAAAAGAE/rqCRwCG49k8C3x8UvH5-6I_knxLVCy59wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_3315_455c_3329_845c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-z_Q0gxOCSKw/WsPhu9CHmlI/AAAAAAAAGAM/cSQK8Apcous0I-MBtnjN10s9ckcT0930gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"></div><div><br></div><div><img id="id_d704_690b_5d1b_330e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-NPTEX0A6Cro/WsPhuChorUI/AAAAAAAAGAI/62SAe4UKfag-JbUACI2tVp_-zSJtHEL2QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><img id="id_8dda_d00_cfed_c8c3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YlgSetzHyrg/WsPhux2x59I/AAAAAAAAGAQ/f6e_8kiXYRckjksYkb7KLP6wo9ECRof9QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_32f6_f939_f338_865b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-VC_6XiGoLZg/WsPhvAi14XI/AAAAAAAAGAU/-pRaWPF0UIItAXOISNxdCOquHrlOAHrIgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b0c9_5d09_63b5_d09f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-v-yNBFXqOwk/WsPhvajhdgI/AAAAAAAAGAY/iASnRW94uQEe8a0clA-7Pu8wN6z8oCQGQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b35f_67e_bfe4_bd56" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cqRUB6i5U5g/WsPhwDOxOHI/AAAAAAAAGAk/15cYWnko-pcvmKg40SdiXZyFR_Lg7ivSgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_ca3b_3a0e_daa9_5f67" src="https://lh3.googleusercontent.com/-1kQ27CFmGhA/WsPhwLENFII/AAAAAAAAGAc/8oMjmoalaCELxoapSlE70YIFAj5LnYWEwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_131a_e662_4962_72c6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-if56yRI1gDk/WsPhwAtph9I/AAAAAAAAGAg/JNJ3lRehAbgPczS58uKmazGd4vFRXWbGACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-22615946679939732002018-04-03T19:12:00.001+02:002018-04-03T19:12:12.426+02:00En prestation av enhörningskaraktär Upp som en sol och ned som en pannkaka. Fast egentligen precis exakt tvärtom faktiskt. I varjefall när det gäller agility. Framförallt Gotlandsagility. Synnerligen gårdagens Gotlandsagility. <div><br></div><div>Jag har haft en agilityopeppsvacka ganska så länge nu. Även om jag älskar vår suveräna coachgrupp varje vecka och vår egna träningsgrupp varannan vecka så är det också den enda träningen som blir av och den enda som (oftast) känns rolig. Tävling känns inte alls lika kul som förr. Och även träningar bjuder stundvis på ledsenhetskänslor. Jag är less på den frustration och irritation agilitytävlingar alltsom oftast ger mig. Less på att bli besviken och framförallt less på mig själv för att misslyckanden gör mig irriterad på mina hundar. Något jag skäms något så sanslöst över. Det tar ju bort hela poängen för oss med agilityn - tanken är ju att vi ska ha kul tillsammans, inte vältra och panera matten i besvikelser, frustration och självömkan likt en stackars slemmig torskfilé. Inte gå runt och känna mig irriterad på att hundarna gör precis det jag faktiskt oftast ber dem om. Det är inte schysst. Och det är inte den hundägare jag vill vara. Jag har världsgrymma hundar på alla plan och vi har så tokigt kul i allt annat vi gör. Men i agilityn har vi liksom halkat snett, rakt ner i en elak lesshetsravin. </div><div><br></div><div>En stor tårtbit i den här misslyckandekakan är min inställning inför varje lopp. Jag är så galet nervös när jag ska starta med Snigel. Varje vareviga gång nuförtiden måste jag kämpa för att inte knäskålsdarrandes rusa och kräkas i belöningslådan i målfållan. När hunden ovanpå det gafflar sitt bästa förväntanspyrregaffel, och verkar ha checkat ut och lämnat planeten sans och balans, vill jag bara springa och gömma mig i en tunnel. Men märkligt nog är jag samtidigt alltid alltid inställd på att vi kommer att sätta den där banan. Vi kommer att nolla. Oavsett hur svår den är. Oavsett hur orealistiskt det målet är. Vilket ökar min nervositet och knäskålsdarr exponentiellt. Kombinationen toknervös och överdriven prestationsförväntan gör liksom bara äggröra av allt och inget blir liksom hackat eller malet. Två sekunder efter att jag darrviskat ”kör” så har jag tappat kontrollen över det vrålande svarta ångloket som oundvikligen spårar ur lagom till hinder nummer tre och min besvikelse är återigen ett faktum. </div><div><br></div><div>Efter lite pepp och skäll från grymmaste coachen Heidi kom vi fram till att jag behöver tänka om. Jag måste göra nått annat inför starten. Jag gör nämligen precis samma sak på träning - går in med högt själförtroende kombinerat med mycket nervositet. En kombination jag inte kan hantera. </div><div><br></div><div>Så jag har klurat lite. Jag är nämligen inte alls nervös eller prestationsinriktad när jag tävlar med Lus. Aldrig. Där har vi istället andra saker jag måste jobba med. Men jag har generellt en mycket bättre och mer sund inställning när jag tävlar med henne även om det finns förbättringspotential. Där är jag bara glad om hon tar första hindret. </div><div><br></div><div>Således laddade jag mer mentalt inför gårdagens tävlingar än nått annat. Eller laddade ur kanske jag ska säga. Jag beslutade mig nämligen för att försöka tänka så lite som möjligt som omväxling. Inga tankar på att nolla. Inga tankar på att egentligen prestera. Jag valde ut en sekvens på banan jag upplevde som klurig eller utmanande för oss och fokuserade på att sätta den. Inget annat. Dessutom lade jag in lite mentala ”tjoho!”, ”wooow!”, och ”tjoflärpsåduktigduärdinlillatoka” på utvalda ställen när jag banvandrade som jag faktiskt fick med mig åtminstonne i bakhuvudet under loppen. Och jag bestämde mig för att komma skrattande in i mål. </div><div><br></div><div>Och se på fan. Ja. Fan. Nödvändigt utryck i det här sammanhanget! Men det funkade! Jag var inte nervös. Alls! Vi hade skitkul. I varje lopp. Verkligen. Och vi skrattade oss i mål. Jag kämpade som en liten dåre, det gjorde jag, för att hålla ihop det samtidigt som jag vara kort och tydlig men mitt fokus låg faktiskt bara på klursekvensen och mina små mentala hejaropsplatser på banan. Och det gav resultat. Tokigt bra resultat. Snigel nollade 3 av 4 lopp, i sista lagloppet fick vi 5 fel. Hon satte samtliga kontaktfält. </div><div><br></div><div>Förutom det, som för oss är en prestation av enhörningskaraktär så vann vi båda individuella klasserna. En förstaplats i agility med vårt allra första Cert samt SM-pinne och en förstaplats i hopp med Cert samt vår fjärde SM-pinne i hopp och därmed nog för sm-kval på hoppfronten. </div><div><br></div><div>Jo, det var väldigt små startfält på Gotland. Väldigt. Men man behöver fortfarande nolla och vinna även om startfältet är litet, som någon klokt en gång sagt, så jag tänker vara löjligt sprickstolt över min svarta lilla pärla oavsett vad. Och ännu mer löjligt sprickstolt över att vi där och då, i fyra hela lopp, äntligen verkade ha knäckt koden och hittat varandra på planen. Över att vi äntligen kunde få tokfnittra oss i mål med en sån där lyckopirrkänsla i hela kroppen. Fyra gånger. </div><div><br></div><div>Wow på det liksom. Wow. </div><div><br></div><div><img id="id_4a62_291e_d93_6a1f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Y2SfC-eRPP0/WsO16nSLdzI/AAAAAAAAF_g/h7r67Z5w7RoB05COxxc1UP41RLByVEgqwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><br></div><div><br></div><div><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-83368176731113281192018-03-29T19:45:00.001+02:002018-03-29T19:45:41.542+02:00Gotland Japp! I påsk hänger vi på Gotland! Lite av ett favoritställe att hänga på i tid och otid. Särskilt när det vankas agilitytävling. Särskilt då men även annars! Västkustmänniska med ö-igt ursprung så drabbas jag liksom titt som tätt av ö (och sten!) abstinens! Så de närmaste dagarna ska vi springa på Gotländska stränder, vandra i lågbuskig terräng, glo på sten, äta osunda mängder mat och dricka vin. Alltihopet i utmärkt sällskap. Vi har hyrt ett förträffligt mysigt litet hus ett stenkast från stranden och jag längtar redan efter första sovmorgonen på alldeles för länge. <div><br></div><div><br></div><div><div><br></div><div><img id="id_1552_5ced_b852_7261" src="https://lh3.googleusercontent.com/--wmXW3_hXEY/Wr0mQ6e9huI/AAAAAAAAF-0/L8dvtO_VhDIUcOL8-R3FmLPk1dh5k92wgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_868a_9698_efdd_206c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-74be6u1Mo_U/Wr0mQH0QWWI/AAAAAAAAF-s/qSC5OrOhtZIwbJl5_Vxv6sNhxBWQJpCVACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2284_625a_e871_7ffc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n_PyUbo-79g/Wr0mQsW1--I/AAAAAAAAF-w/ntR7TsU6qu4BzS2AtOzEwXC4_51NsBucgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-40915890274128368282018-03-28T18:19:00.000+02:002018-03-28T18:19:02.982+02:00Pyssel i tröttdimman Hur går det på pysselfronten då? Jodå bara bra! Tackar som frågar!<div><br></div><div>När vi inte äter obscena mängder våfflor, går vilse i skogen, aktar oss för vithajar på simskolan, diskar oss i agility eller jobbar (jo, vi jobbar faktiskt heltid) så pysslas det för fullt. Att sova har jag rationaliserat bort. Sånt skräp har visat sig ha en menlig inverkan på min fritid. Alltså pysslas det allt som oftast långt in på nätterna för tillfället. Det blir lätt så när man har ett pågående projekt. Svårt att ta en paus då man så gärna vill se slutresultatet. Många av projekten är liksom ganska tidskrävande - detaljerade tryck som jag ska designa från scratch kan liksom ta uppemot en 10 timmar av petande innan jag är såpass nöjd att jag kan börja skära ut vinylen - och det är då det roliga verkligen börjar och man äntligen får se hur det faktiskt ser ut. </div><div><br></div><div>Klockan är då i princip alltid mitt i natten, linserna har torkat fast nånstans i bakhuvudet och ryggen har för längesedan låst sig i fällknivsläge. Hundarna har däckat i varsin vinylhög. Men bli klar måste jag! Och det är nånstans här jag alltid klantar till det - skär ut fel färg, pressar åt fel håll, rensar bort halva vinylen. Ingenting blir nånsin bättre i tröttdimma, men jag verkar aldrig kunna lära mig det ändå. Så tills dess skaffar jag ögondroppar, knaprar nsaid för ryggen och skaffar en starkare pannlampa! </div><div><br></div><div>Under de senaste veckornas sömnlösa nätter har jag bland annat pysslat fram detta:</div><div><br></div><div><img id="id_fb17_adb3_f601_9c72" src="https://lh3.googleusercontent.com/-SQRsHIT_zPU/WrtZ7EcmeHI/AAAAAAAAF84/ooWRBCauePAgJERP8bTby5FMXpTFK9l5wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b1cb_cbcb_bdea_bf7d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-x1By2bnFxLw/WrtZ7L4CO-I/AAAAAAAAF88/JOjlPNNIm4MfekcmH5pJgZX3mFHbCpIygCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_dc9b_d5da_c37c_424d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-M0elMmeHys4/WrtZ58R6wGI/AAAAAAAAF8s/8gQRSHscCUQzW8upMQ0nmOSpkyS0SmecQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d6dd_651c_cf95_6ff4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-DrCc0k5MnfQ/WrtZ6czV75I/AAAAAAAAF8w/u53mf5X493UeJL_LooQ_cBow1Vw7xa-RwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7583_3e83_d95a_9340" src="https://lh3.googleusercontent.com/-QRMx6S78Fww/WrtZ62qosxI/AAAAAAAAF80/AHXd_8BPs9cuyImIpxF6VV-dabuGfXa-QCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b072_b806_2176_ee32" src="https://lh3.googleusercontent.com/-0HuvvSYrbG8/WrtZ7UwUnlI/AAAAAAAAF9A/Gn3_HDQcRtkg6GlR28dR53clBeVG7E0qACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_bdc8_1ce5_c0ba_4457" src="https://lh3.googleusercontent.com/-iLIwmt0gqcc/WrtZ8eik3_I/AAAAAAAAF9M/Tlmsmn8Sc3MLCLPGURL9imw2TIh3BYBoQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7603_22ec_5848_db72" src="https://lh3.googleusercontent.com/-3IoMAyEApU8/WrtZ7x-Vi0I/AAAAAAAAF9E/887So7a2QGI7Q_uWmRTwwwxuJVov2s8MwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_ab66_8524_5dec_8120" src="https://lh3.googleusercontent.com/-DwWVD8uJ0MA/WrtZ72Xwg_I/AAAAAAAAF9I/h9gVpVLLpBMji7aV1SF8u-6vU8q6QychgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e845_f7da_8dbb_485c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_vJU2wdi2_Y/WrtZ8kS5RYI/AAAAAAAAF9U/-4armmMFV20a7V_UgYjoYQK_7KuoQ8tMwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"></div><div><img id="id_620b_cba8_eb52_2c2f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-vTkepvbBY9k/WrtZ8vyjlKI/AAAAAAAAF9Q/dE_HacUCh4cLgET-3xAepawYhoExC4SyACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_fba7_ba23_96bb_f136" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wIkSFFCuEIQ/WrtZ8wh-YMI/AAAAAAAAF9g/kedvBloAawAF7IU05TuiAQYipi4oeP7IQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_55da_7cf3_d8da_f32e" src="https://lh3.googleusercontent.com/-TP_dNwsRdyg/WrtZ9XZ-KRI/AAAAAAAAF9Y/kY5BdHyCLIsnWkwR5jcGXEXO5REyhC7NwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_a06f_2b5_adad_b4c1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-JQyxorFhv8c/WrtZ97popSI/AAAAAAAAF9c/pSz1gs0yyUQ8OY3JjLROQC7VgLhNyy1QACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_ca38_740c_3b63_7c6a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-YcM9CabFFXc/WrtZ-Iax5qI/AAAAAAAAF9o/zGwpgIulAaMwtUhNwjcXnRJgkZrEx2GjACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_af4b_e988_959_9f84" src="https://lh3.googleusercontent.com/-d8Lk-m_m8vE/WrtZ-NiOK6I/AAAAAAAAF9k/QCJVKnmgUtopRd5sxEiX66qtST3ThdVXACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_28f1_e515_f354_69bb" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Ap-aNUz7qZM/WrtZ-5bvYTI/AAAAAAAAF9s/C0rm1YPEdAonUqSLmP1o-RYPUw3clWh4wCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-34411632498859971312018-03-27T22:39:00.001+02:002018-03-27T22:46:07.934+02:00VåffeldagsaftonSpeaking off komma i form och slippa hänga i vassen och sånt där i sommar...<div><br></div><div>...vi får nog ta och tänka om där. Både jag och Lus. Nämligen. I lördags firades nämligen våffeldagsafton i Haknäs. Egentligen behöver jag väl inte säga så mycket mer för alla vet ju självklart vad det innebär. Men bara för sakensskull och för att jag gillar att hålla låda så ska jag förtydliga. </div><div><br></div><div>Våffeldagsafton eller våffeldagen - lite beroende på när man väljer att påbörja firandet är antagligen årets absolut viktigaste högtid (tätt följd av kladdkakansdag såklart). I varjefall när man är i Haknäs*. I Haknäs firas våffeldagen ordentligt. Med våfflor och bubbel. Såklart. Men tro nu inte att det firas med sånna där lagomvåfflor med grädde och sylt på. Nehepp nej. I Haknäs äter man våfflor enligt Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter principen - allt som är gott går att ha på en våffla. I vilken kombination man än önskar. Således försattes vi alla i våffelkoma och gick raskt upp två byxstorlekar i helgen. Våffelkomat var så intensivt att vi faktiskt fick ställa in firandet av annandagvåffla pga våffelmättnad. Men snart laddar vi för ett episkt firande av trettondagvåffla! </div><div><br></div><div>...och för att hänga i vassen i sommar. Det laddar vi nog både mest och bäst inför! </div><div><br></div><div><br></div><div>*<i>i Haknäs finns allt som är världsbra. Bland annat Lussystrarna Myggan och Goa, Mygg och Gomatte, 1,5 kelpies som lite beroende på dagsform är olika bra om man frågar Lus, fyra blådårar och blådårsmatte som även är ordförande (och antagligen enda medlem) i Snigels fanclub. Dessutom finns där fåglar (huh!), axolotlar, fiskar och ett aldrig sinande förråd av bubbel och ostkrokar. Mycket bubbel. Ännu mer ostkrokar. Framförallt till Lus som även har fått en egen ostkrokshink. Dessutom finns inga som helsta hundregler som små sniglar eller löss behöver följa. Inga alls faktiskt. </i></div><div><i><br></i></div><div><img id="id_70fe_7977_22f_4802" src="https://lh3.googleusercontent.com/-yrmFqbDonqI/Wrqr2yqybmI/AAAAAAAAF6w/msF4fbCA58QMtg1bPOgz-Iy9Fuh7GLZLACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_17cf_1573_622b_7002" src="https://lh3.googleusercontent.com/-E0-sa1lO2Es/Wrqr3Q88rmI/AAAAAAAAF64/MdsmjltkDcEjObWNo24xjPuehs7T9AEjwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2188_d4eb_2690_42b9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-y6uFMOabnhs/Wrqr3WJw5BI/AAAAAAAAF68/kDy0L-rb_zQJXGSIeCjRP2d-oGNFB0izwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_30a2_afed_7b04_472b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6DLrIEgqWQg/Wrqr3drqNuI/AAAAAAAAF60/pDQ-8y0gjg0fjnHm3IOE-ZydffieI6lBwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_4b42_b470_6b4a_3aa8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-yyN0JekNH5A/Wrqr3ywUvrI/AAAAAAAAF7A/8tY3-AI1flIJOEhGdSdzpggseX_rX15sgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_41dd_bb20_6207_ffd1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-EMKvYwq24VY/Wrqr4zNWTGI/AAAAAAAAF7Q/bLZ0gNcdOd4wBJUlP1v4ucxtVKNvDPJMACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_efda_7eb_3816_6cdc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-B65759nOdsU/Wrqr4rLPyjI/AAAAAAAAF7I/S5C8x5Lp7Es2aVyaLDX4Xax8J-FMqSYoACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f376_1d5a_acb_b581" src="https://lh3.googleusercontent.com/-UE0q5Qyx5yI/Wrqr4vxtNNI/AAAAAAAAF7M/yHAtPRCot7kd4cG6pTyMDrXOxeha3DaewCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e19b_e42e_d02f_cfb1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-6mxKR_gkAbs/Wrqr4RTz_MI/AAAAAAAAF7E/D1fzXPQXK-cKnw5EUnIjCeShapZIR3IYgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e1a8_aa86_16aa_d87d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-oatNJZcoH_g/Wrqr5mmbhYI/AAAAAAAAF7U/fieZFjR01M8Nz_naG49yOtJFXWIyQxoUgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><i><br></i></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-10526286683863722352018-03-24T09:58:00.001+01:002018-03-24T12:01:11.981+01:00Som en dränkt bisamråttaÅh nej. Strax april. Strax sommar. Strax bikinisäsong och den enda som möjligens är i sämre kondition än somliga Lusar är matten själv. Trots att vi hållt oss aktiva under vintern med långa skogstutar involverande snöspring, omvänd vildsvinsjakt, ishalkssafari och vildmarksvilsenhet i timtal så har detta inte haft någon vidare effekt på den berömda Lusvalken. Antagligen eftersom vi dels ägnat varje tut åt inkallningsträning involverande obscena mängder gosnask samt att varje kväll avslutats med att matte drabbas av pysseltrans och därmed måste döva sitt dåliga samvete genom att ösa tuggben och aktiveringsleksaker fullmatade med snask över de stackars stackars hundarna. Sånt har en menlig inverkan på Lusens form. Lusens form blir snabbt spolformad. Skapligt lik en fender faktiskt. Snigel å andra sidan är alltid i form förutom den kvarten hon är skendräktig och oundvikligen går upp 7 hekto. Annars är hon alltid smal och fin men lite mer muskler är ju aldrig en nackdel. Om man inte är matten som håller amöbor som förebild såklart. <div><br></div><div>Nåväl. I tisdags tog vi tag i det här med simträning. Vi har aldrig simtränat inomhus innan. Simma har vi gjort ute under sommaren. Snigel älskar att simma efter Tut. Lus avskyr att simma men gör det om hon måste och är dessutom den med bäst simteknik. Hon liknar en dränkt bisamråtta som likt en missil målmedvetet söker sitt mål - land. Sen blänghatar hon matte i fem dagar. Men det gör hon rätt ofta ändå. </div><div><br></div><div>Vi styrde snokarna mot Färingsö Hund & Djurcenter. De intet ont anande fröknarna var spända av förväntan och tjoade in i hallen bara för att raskt inse att det här inte var en agilityhall. Besvikelsen var total. Men båda två skötte sig bra och simmade på fint. Även om somliga simmade mer för livet än andra. Lus hade åsikter om den mängd vatten som visade sig vara involverad samt påpekade det osunda med det eftersom där det finns vatten även finns vithaj eller åtminstone sjöodjur. Hon pekade menande på den halvdränkta Snigeln som stod och flinade vildsint för att bevisa sin poäng. Och hon har väl egentligen inte fel. Den där Snigeln besitter både haj och sjöodjursaktiga egenskaper. Det måste jag faktiskt medge. </div><div><br></div><div>Simskola it is! Vare sig de vill eller inte liksom. Det ser liksom inte ut att bli baddäsong än på ett decenium eller två och det verkar ju inte räcka med att springa runt i skogen för att hålla Lusen i form. Odsen att jag lyckas sluta dåligtsamvetesmata hunden är inte särskilt höga, särskilt när Snigel alltid behöver lite extra för att hålla sig fin i hullet och särskilt eftersom jag är rätt övertygad om att Lus skulle kunna ha ihjäl mig i sömnen som hämnd för att hon inte fick kaka. Den risken törs jag helt enkelt inte ta. </div><div><br></div><div>Var därmed tvungen att pyssla ihop en simväska till töserna till alla badrockar, schampon och tutar som måste med. Lus är inte imponerad. Inte alls faktiskt. </div><div><br></div><div><img id="id_b2ae_1e09_8fc3_e5bd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Rd-OCceIPDY/WrYTzF3ikYI/AAAAAAAAF58/6kkmqJ0t3T42PRZ68zrDVXeOAjcaLrM6gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><br></div><div><img id="id_4a9c_b80_fe95_bd3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-uFQFMrzUBoM/WrYTT_d6ckI/AAAAAAAAF5w/_5-049jT7tgUkEtkXVBHUnk8Svi0YLuxACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_3b4d_2141_c26e_984d" src="https://lh3.googleusercontent.com/--ca4HxwIqkk/WrYTTj0W7yI/AAAAAAAAF5s/9QFD48q-DpQsbAs_nyxpbHruoU7_cR7fgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_6a69_8519_f5d4_3ffa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-umntWWa3338/WrYv9t4MqlI/AAAAAAAAF6M/JP4TZqyaoso4ogjP1uKroqeITvJdP58-ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-69853646764610339892018-03-12T01:24:00.001+01:002018-03-12T01:24:12.018+01:00Självförtroendet expressbudades till nordpolen I lördags var det dags för första agilitytävlingen på fyra månader för Snigeldjurets del. 2 x kontaktfältshelvetesklass på lördagen och 2 x hurmångahopphinderhinnermantaiettendasprångklasser på söndagen. <div><br></div><div>Ska ärligens erkänna att jag redan från det att jag lämnade morgonens initiala medvetslöshet kände mig skapligt opepp. Tävlingsopepp. Inte alls det där lilla magpirrandet av förväntan jag alltid känt förr inför en tävling. Den här gången kände jag mest mjäpp för hela alltihopet och längtade egentligen mest ut i skogen för att leka jage bland snödrivorna. </div><div><br></div><div>Men jag samlade ihop mig och vi åkte iväg. Vilket visade sig vara den sämsta idéen jag haft på hela veckan. Och jag har haft rätt många dåliga idéer just den här veckan. Om jag säger att det gick dåligt så är jag väldigt optimistisk och förskönande i min beskrivning. Vi diskade oss på hinder nummer två och sen hinder nummer tre. På Snigels paradgrej. På två styckna baksida hinder - skutt. Det som i princip är det enda jag med säkerhet alltid vet kommer fungera. Det som hon tar på enbart röstkommando. Det som hon alltid söker i varje eviga lopp (och vilket oftast leder till en disk eftersom hindret då nästan alltid ska tas från andra hållet). I lördags kunde hon inte ”ut” på ett enda hinder. Hon till och med pressade sig mellan mig och hinderstödet för att ta fel sida. Hårslitande. Verkligen. Förutom det så hoppade hon gungan, svängde åt fel håll vid vartannat skick och det kändes som att jag hade råkat få med nån annans hund in på plan. Vi förstod inte varann. Alls. Hon brann inte av eller tappade huvudet så som hon gjort tidigare. Hon var följsam, eller snarare försökte vara, men det var som att vi körde två helt olika banor och vi förstod inte varandra överhuvudtaget. Det enda positiva var väl att hon tog kontaktfälten på balansen och två tjusiga slalom. Men annars vart jag mest gråtfärdig över hela pankakstårtan och omåttligt besviken på oss båda. Och självförtroendet slogs snyggt och prydligt in i ett litet paket med rosa sidensören på och expressbudades till Nordpolen. </div><div><br></div><div><img id="id_132a_e383_e182_68cf" src="https://lh3.googleusercontent.com/-WbxEKOMMrI4/WqXIonwLkvI/AAAAAAAAF4g/8M087LRBD5QnI-dvwxik1hYEt7MvHDDGwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div>Alltså bestämde jag mig för att skippa söndagens tävlingar med risk för ännu fler konflikter, dåligt självförtroende och ännu mer opeppighet på att tävla. Istället ägnade vi dagen åt något vi är betydligt bättre på; nämligen åt att <i>skoga* </i>. Mumrik med matte bistod med sällskap och vi förvirrade oss i skogen och pulsade runt i massa snö i några timmar. </div><div><br></div><div><span style="font-style: italic; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><font size="1">*Att skoga: konsten att förvilsna sig i timtals i skogens mest oländiga terräng. Extra bonuspoäng om man trampar ner i en tjärn, blir jagad av vildsvin eller fastnar i slånbärsris. Minuspoäng om man kommer hem hel och ren</font>. </span></div><div><br></div><div>Herr Mumrik hade agilityläxa att träna på - snabbare starter och stadga. Tjejerna fick hjälpa till och agera både konkurens och störning och jag fick än en gång inse att man verkligen inte kan lära somliga gamla hundar att sitta. </div><div><br></div><div>Den där Lushunden säger jag bara. Hon är liksom i en kategori för sig själv. Hunden man aldrig kan ställa krav på. Hunden med kronisk själslig smärta. Hunden som är mest kränkt i norra europa. Hunden som alltid gör exakt som hon vill eftersom hon dels lever efter devisen ”du kan inte tvinga mig” samt ”jag ska skvallra för mommo” och i slutändan vet precis lika väl som jag att hon alltid kommer att komma undan med att göra precis som hon vill eftersom det aldrig aldrig någonsin kommer att vara någon som helst mening med att ta fighten. Hunden som vid 6,5 års ålder, säkert tusentals timmar av träning från 8 veckors ålder, obscena mängder snask av alla sorter, all träningspedagogik jag besitter, kurser, hårslitande och ännu mer snask fortfarande inte har full förståelse för ordet ”sitt”. Eller kommer ihåg något av de sjuttielva tricks hon lärt sig genom året. Så nej. Man kan faktiskt inte lära alla hundar att sitta. Jag vill å det bestämdaste hävda det. </div><div><br><iframe src="https://www.youtube.com/embed/44K78_mUEjI" width="500" height="281" id="y_id_412e_1e8_d641_6ff3" frameborder="0"></iframe><br></div><div><br></div><div><br><iframe src="https://www.youtube.com/embed/fWLnXrwZRbA" width="500" height="281" id="y_id_36e2_b511_f76e_a8e1" frameborder="0"></iframe><br></div><div><br></div><div>Hon hävdar att hon har integritet och djup. Jag hävdar att hon bara vill se mig bli förskottsgråhårig. </div><div><br></div><div>Nåväl. Efter skogandet gick kvällen åt till pysslande och bentugg och helt plötsligt vart klockan återigen mittinatten och jag undrar vart hela helgen tog vägen. Det känns som att det saknas minst 23 timmar på den. </div><div><br></div><div><img id="id_c301_56b8_532d_361c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-tBfmIOlQ-rQ/WqXIoiKvl-I/AAAAAAAAF4k/CVTTr2cmdS4kIaF60wCnkcLQPmvioAxOACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2df4_2caa_26c6_be7a" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4bXNYLMjOZg/WqXIohjz4CI/AAAAAAAAF4o/5R3KS9BD_VYQzI1VUwAkVKJmZF2CHASLACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9574_10b4_63c4_4e1c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-3bN4KBQibxA/WqXIoh_a1yI/AAAAAAAAF4s/Jl9dZqlqGYgLSIPnlpxPfClDzG3BRXBXgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div>Köpte nya skrivplattor till klinikens tandavdelning och klockan 23:04 fick jag ett akut behov att piffa till dem lite... <br><br><img id="id_6212_cb7e_bbdd_94ac" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Cig_hJE0Mo0/WqXIpRzRz-I/AAAAAAAAF4w/Xea7rcyrqkgCqnMdGvLF-ncI_RBQNUQ2ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e004_507f_7971_6644" src="https://lh3.googleusercontent.com/-85-i2Kq8SBQ/WqXIqO1GzjI/AAAAAAAAF40/JRnD70yZO5cUOikbrqg1iPQkMh_Xa1cBgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_bef_2e84_7cbd_7452" src="https://lh3.googleusercontent.com/-mJzkSfiP9ds/WqXIqgEx4tI/AAAAAAAAF48/4BrjgJ1EtaE5-661qLnemclhpSaVgopMQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_830e_67d3_fbae_3efc" src="https://lh3.googleusercontent.com/-s15rVNbNXq0/WqXIqZiUa0I/AAAAAAAAF44/jTa4RV2JTGE4m2AQFcv2YZSiNABWHYeSQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-11749496600466057262018-03-10T00:45:00.001+01:002018-03-10T00:45:43.403+01:00Pysselnödighet Jag lovade att nästa inlägg på bloggen skulle vara något roligt. Något som fick mig att le när jag skrev det. Något som inte innehöll sorgligheter. Så jag gör ett försök! <div><br><div>Jag började nämligen det här året i en alldeles nödvändig pysseldimma. Pysselnödighetens nödighet. Jag har alltid varit pysslig av mig och stundvis så kryper det i kroppen om jag inte kan få utlopp för alla mina tokiga, pyssliga idéer. Jag älskar att skapa saker, hitta på egna, unika hittepån. Allra helst djursaker. På den gamla illertiden så sydde jag sovpuffar i alla möjliga modeller, många produkter var och är fortfarande helt unika. Mina kreationer som fortfarande får mig att skratta högt när jag ser dem. Nån dag får jag leta rätt på lite bilder och lägga in här, men kamikazekaniner, sprängda bävrar och flugfångande grodor var bara några av mina hittepåbäddar. </div><div><br></div><div>Sen illertiden gick i graven har det varit dåligt med pysslande. Jag har sytt enstaka hundbäddar men inte så mycket mer. Men i julas blev jag med en alldeles egen plottermaskin och sen dess går varje vaken minut som inte ägnas åt jobb eller hundar åt att pyssla. Och hjälp vad kul det är! Att få designa sina alldeles egna tryck nästintill utan begränsningar. Att kunna kombinera det med att både sy, måla, rita och ett onaturligt galet hundintresse är ju för en certifierad pysseldåre något helt magiskt. Och så fantastiskt kul. </div><div><br></div><div>Efter Fisksorgligheterna, även om jag bevisligen är alldeles tokledsen fortfarande, så har det ändå varit en stor hjälp. Det har inte blivit många sekunder av sitta i soffan och vara ledsen. Istället har jag bosatt mig i min föredetta matsal som sen årsskiftet blev en pysselverkstad istället. Förvisso hade det kanske varit bättre att tillåta mig att vara ledsen en sväng, men jag tror ändå att pysslandet på sitt vis har varit nyttigt. Och jag har ju så tokigt många hittepåidéer! Jisses! Jag kommer ju aldrig hinna göra allt jag vill göra!</div><div><br></div><div>Hur som haver - pysslandet har i alla fall gjort mig lite glad. Det finns få saker som är så tillfredställande som att bli klar med ett eget projekt och känna sig riktigt nöjd. </div><div><br></div><div>Nåväl nog tramspratat. Här är lite sånt som jag pysslat med senaste tiden! </div></div><div><br></div><div><img id="id_3db_80ae_bd8b_632" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZiO22LPebW0/WqMchCiCzoI/AAAAAAAAF1s/XY8O8nfQ37Ah1j1NgKrV2FgdHPweHsUSgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b70a_4bf9_d79d_3f3c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-7Wrvkh9x_oc/WqMchR2U9KI/AAAAAAAAF1w/EEdnHO3G07oAhHYOLehUqy09iwajtEwkQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_5325_c575_4391_9a6d" src="https://lh3.googleusercontent.com/-k73YuMGhAzs/WqMchRYzgdI/AAAAAAAAF10/wBOhHtVxLfw1YbKhMU0hRtJ07Pzx31wUgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_6c16_2e39_268d_ace5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8rO5hxnSI_o/WqMchoy2I5I/AAAAAAAAF14/xyXG1LujpRYQ8sqRJwsHfWHkbM897nSDwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f91d_f81e_adff_37a2" src="https://lh3.googleusercontent.com/-SHLcAb1Y8s4/WqMciQqJ9zI/AAAAAAAAF18/aW8UTYW_LRw_qAsRG3sBbeYfBMsq5WDuQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7ed1_a282_e0f9_8d29" src="https://lh3.googleusercontent.com/-7crg4aevI-g/WqMciYsUVGI/AAAAAAAAF2A/YFdkFinBXVUcVSI4fuTjml0FNyRENxTaQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_45a5_c0bf_31b9_87fe" src="https://lh3.googleusercontent.com/-vk2U0temGzk/WqMciQ1O5nI/AAAAAAAAF2E/MlrQ9HMJyeYZP3srGOYHwEp40F9zb11AwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_71cb_50fb_cb6c_b4af" src="https://lh3.googleusercontent.com/-zTmTRh_ZQvk/WqMciiVUNHI/AAAAAAAAF2M/p-z5KAoFFA0GajWJ-bDzSTSsUquFmD-XACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_c6a7_8820_9345_47b9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-fZMjQ3Giwzc/WqMciu5DWhI/AAAAAAAAF2I/vRjFnCJUxVsn8bLgcGBQB1l2UI8bnkmIQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_6e88_27e8_155a_1403" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n2OTOiKRPSQ/WqMciz3k4oI/AAAAAAAAF2Q/MJGUqPifemU0zO_gU7JKWU37tM2qbgvhgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b4f8_6ab8_cb91_4ba9" src="https://lh3.googleusercontent.com/-4AdRSKakJUg/WqMcjIm4YEI/AAAAAAAAF2Y/EYJCeUG3pfA4H31dtCaF70QV5wLbmArWQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_60e8_fe54_9aa2_6bc3" src="https://lh3.googleusercontent.com/-8qxTsLE3PxU/WqMci82R8FI/AAAAAAAAF2U/CGoxWX9kX28rJyPJumVb2Al5hgUQXwcEQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_7fb8_9a44_2f43_d4b6" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_NBAudgq4DQ/WqMcjNdAbFI/AAAAAAAAF2c/ZSyFHXzJZ9QpQL7LSpJ-5akc5P76NftjwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9572_b741_764a_fc75" src="https://lh3.googleusercontent.com/-CQfqiJt50qE/WqMcjITHFII/AAAAAAAAF2g/WXZIq1uL32s_2E1HKrInbneaJNjJZOEDACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1480_c395_3a16_e1c8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-i2vg8zySWbA/WqMckswydLI/AAAAAAAAF2w/Y24N4wzVW7Ymkvctf8OqBc8CnXuA7MwkwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_89e6_2c7_1368_9e2f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-cT2X7cOl_xw/WqMckGQGJmI/AAAAAAAAF2k/U9lId2l53hAnFZ0HCVi-RbmMH4qbbc-KwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_9547_89ad_f6ba_10d8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZUmJJlG8n7o/WqMckIY3yFI/AAAAAAAAF2o/atoZkXNUS8g48J1xlbyec6ltK248lfSfwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_6ede_f0cd_71ae_39f5" src="https://lh3.googleusercontent.com/-H3zpmTZ-BpI/WqMckmC-4fI/AAAAAAAAF2s/vOGOfOOAoGA9x7Iien-rF60Who58P9cFgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d171_ced6_def2_fd85" src="https://lh3.googleusercontent.com/-1yzdzAhoRUY/WqMck7l_3BI/AAAAAAAAF20/U49CMHzVsnosBuWvzb3HXMKiujyS9vqiACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_d71d_bfc2_f103_5fa" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n20YzGOdurk/WqMclfg6k8I/AAAAAAAAF3A/Fy7UafL43701Ih7vO4xqi3CkKfkt2CwSACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br><br><img id="id_d727_9efa_cf35_143" src="https://lh3.googleusercontent.com/-GWT6DCLU7uM/WqMclY5_n3I/AAAAAAAAF28/ujU7YR0dVPIeMwYRgtSAoT_dEggZKpqagCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_5a1_c76b_ee02_9767" src="https://lh3.googleusercontent.com/-1rnR2mQj9rI/WqMclf4OyAI/AAAAAAAAF24/e72pJ-iNb1UF9bbdIymA4MjaYJH4nXZ0gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_f28e_9f0a_90f1_5774" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ir9STPHmrRA/WqMclTW7PtI/AAAAAAAAF3E/ZVMSZNa28KYOS5ehD9QQ8HbFRQ6ovWRZQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_93d9_2d85_e8d1_2edf" src="https://lh3.googleusercontent.com/-gCR0tm695ts/WqMcl0VIDtI/AAAAAAAAF3I/xapeRNIHLJY4RA-7LltPv5sxWir4ErmxQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_c280_b173_964b_ab58" src="https://lh3.googleusercontent.com/-dUTVLG52A-M/WqMcm5KM3QI/AAAAAAAAF3M/Jt2l_kQTbWY9lNDxqffh8gztN6O1PfTYACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_1716_aff4_bcff_2993" src="https://lh3.googleusercontent.com/-gVpz9WGJWjI/WqMcnfqviPI/AAAAAAAAF3U/IIQxJU3HxFcavosNAZv3Bxb2eJBtHEoegCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_431b_1a97_2bf6_c6a8" src="https://lh3.googleusercontent.com/-jsnb6bd1KPY/WqMcnXshcNI/AAAAAAAAF3Y/zE6WEKldXIoKkhUKKyORT4NfObnLb2RSQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_5fa8_e05e_4b10_f134" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pLgNh0xxu7E/WqMcnJRyzTI/AAAAAAAAF3Q/pAjw857rQYkbx_E19RfgO9igRhvNDxn8gCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2c85_b2db_61e2_cff4" src="https://lh3.googleusercontent.com/-n3oMDWeIH-A/WqMcn09DPrI/AAAAAAAAF3g/rxt72j9kZOYqdcGKHLQ31uX1Am02rtEmACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"></div><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span></div><div><img id="id_ac82_42d6_fcd9_8fff" src="https://lh3.googleusercontent.com/-ZBiRtO918gc/WqMcn58ILmI/AAAAAAAAF3c/gVSEElRvKM42soC3ms4Ymu5pd8zb3EFGwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e92f_4699_d1a2_9f1" src="https://lh3.googleusercontent.com/-z19ttHNznpE/WqMcoGV4P9I/AAAAAAAAF3k/16UDR91FxCghe9fHrjUPmtg2j9qCiPEYQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e9ea_d488_13cc_5036" src="https://lh3.googleusercontent.com/-JgjdrSFJFvg/WqMcozB5III/AAAAAAAAF3w/s2X-CVegtaEskakMQLnu2hQJ4hjARkF7ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_940f_2fb5_1b1c_af15" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Xr3SCbMOV1k/WqMcouGrPII/AAAAAAAAF3s/_jJT80jt3vkEkys96dncBLlYKn2VVvsugCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e566_a381_5f6d_4221" src="https://lh3.googleusercontent.com/-aGDZSc8tTqU/WqMcorxNxBI/AAAAAAAAF3o/li_UD0mkxGcEk1gjxbo_9Kc_ANbYKEmVACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b90c_4184_586b_912b" src="https://lh3.googleusercontent.com/-HQRvANpTeFM/WqMcpHnM_0I/AAAAAAAAF30/PW0FOCjPPVk2aTSu1dUmgrZWUa4h3CXCgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_2896_429a_80cb_4b00" src="https://lh3.googleusercontent.com/-sRRvhinmbr0/WqMcpITh9EI/AAAAAAAAF34/VN0e20kBFGk-FJ5w9-sLNSWwBlBSDqjywCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 311px; height: auto; margin: 4px;"><br><br><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><br><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-57507770661297156782018-03-05T23:41:00.001+01:002018-03-05T23:41:32.273+01:00Fiskfinheter och ångestklumpar i magenTack alla snälla, rara och kloka människor som sagt så bra saker till mig de senaste dagarna. Och gett mig ett par symboliska käftsmällar. Det behövdes. Och förr eller senare kommer till och med jag att ta till mig det. <div><br></div><div>Kontentan i det hela är att jag inte kommit någon som helst vart i mitt sorgearbete över Fixa. Ingenstans. Jag har mentalt sett inte ens tagit mig till den första december ännu. Jag kan fortfarande inte tänka på den dagen utan att det vänder sig i magen. Än mindre har jag på riktigt accepterat ett liv utan henne. Och den största anledningen är den skuld jag känner. Jag känner mig som en skurk. En bov. En hemsk, kall, människa som bara bestämde att hon inte skulle få leva längre. Jag bestämde detta, trots att jag inte var tvungen egentligen; hon hade inte ont, hon var inte dödssjuk. Jag misslyckades. Och därför känns det som att jag inte har rätt att sörja henne. Ingen rätt att älska henne. Ingen rätt att sakna henne. Ingen rätt till något alls. Och därför kommer jag inte vidare. Ingen tvingade mig att låta henne somna in. Det var jag som bestämde det. Och då kan jag väl rimligtvis inte vara berättigad till att stundvis känna mig förlamad av brännande sorg. <span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag känner mig som en hycklare när jag säger att mitt hjärta svider av saknad.</span></div><div><br></div><div>Men det gör det. Det svider nått så förbaskat. För vad jag än tror mig ha rätt eller inte rätt till så älskade jag denna hund. Innerligt. </div><div><br></div><div>Det första jag gjorde när jag kom hem utan Fixa var att göra mig av med eller gömma undan hennes saker. Jag klarade inte av att se en enda sak som tillhört henne. Och fortfarande idag känns det exakt lika jobbigt när jag råkar hitta något som tillhört henne eller bara påminner om henne. Illamåendet skjuter som ett spjut ur magen och strålar genom hela kroppen. </div><div><br></div><div>Men jag måste ta mig i kragen. En klok vän sa att Fixa redan förlåtit mig för länge sedan. Och jag tror nog det är så. Nu måste jag försöka förlåta mig själv, tillåta mig att sörja och minnas alla fantastiska stunder jag haft med henne. Sluta stoppa huvudet i sanden för att slippa konfronteras med det oundvikliga. Bearbeta min skuld. Och gå vidare med hennes tassavtryck i mitt hjärta. </div><div><br></div><div>När jag kommit en bit på väg så ska hon få en plats på en vägg här hemma, en tavla, ett foto, nått minne. När det känns bättre så ska hon självklart få en plats här hemma igen. Något<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> fint som får mig att le och minnas Fiskfinheter. För Fiskfinheter är fantastiska saker som jag helst återigen vill kunna minnas utan ångestklumpar i magen och svid i hjärtat. </span></div><div><br></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Nästa inlägg här kommer att vara något trevligt. Något tjohoigt. Något som fick mig att le när jag skrev det. Det lovar jag. Så det så. För jag tror bestämt jag behöver lite mer tjoho i mitt liv igen. </span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><img id="id_a77a_4621_3d6a_98cd" src="https://lh3.googleusercontent.com/-sKvpJfoUd1o/Wp3HmqPi8YI/AAAAAAAAFy0/S00CNo5CMjYFJk_Zb7bA_BshrKx-GFbmQCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-77120958100681463932018-03-03T23:13:00.001+01:002018-03-03T23:17:29.742+01:00 Saknad och hjärtesmärtaJag saknar henne. Åh vad jag saknar henne. Det gör så förbaskat ont och nu, tre månader senare, har jag inte kommit ett enda dugg närmare någon form av acceptans eller hjärtesmärtsro. Inte ett dugg.<div><br></div><div>Jag känner fortfarande hennes päls mellan mina fingrar, de där långa öronpälståtarna som var pricken över iet över hennes vackra ansikte som man kunde tvinna fyra varv runt pek och långfinger. Tungans flärp och ständiga förmåga att alltid hamna lite på sniskan när hon var glad och exalterad eller bara väldigt koncentrerad. Hur hon kunde bli sådär knasigt vindögd när man kastade en godis i luften åt henne. Hennes envisa buffande för att få lite extra kärlek i tid och otid. Jag känner hennes försiktiga, fjärilslätta, pussar i ansiktet varje morgon precis innan jag är riktigt vaken och jag förnimmer hur hon lägger sig på rygg i min armhåla och drar en nöjd suck. </div><div><br></div><div>Jag saknar henne. Jag saknar henne så innerligt och jag ångrar mitt beslut varje vaken minut. Ingenting känns roligt längre. Jag har bara en stor, kall, klump av smärtsam sorg i min mage som jag inte lyckas lösa upp. </div><div><br></div><div>Ja. Vårat liv är mycket enklare. Ja, de andra två har fått en enorm förbättring av livskvalité. Ja. Det är skönt att inte alltid behöva vara på helspänn. Att behöva ha ögon i nacken och stressavkännartentakler på utsidan av kroppen. Men likväl. Jag ångrar mig. Så innerligt. Och jag vill bara ha tillbaka min Fisk. </div><div><br></div><div>Blir det här någonsin lättare? Kommer jag en dag att kunna acceptera det? Kommer jag någonsin sluta ångra mig? </div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-44258553792187004762017-12-06T23:52:00.001+01:002017-12-06T23:52:24.580+01:00 Ett ömmande sårIdag är en jobbig dag. En riktigt jobbig dag. Redan när jag vaknade i morse så kände jag en tyngd över hela bröstet och en ångestkänsla som fick kroppen att vilja vända ut och in på sig själv. Idag ångrar jag mig. Jag ångrar mig så mycket att jag bara vill ställa mig på hustaket och skrika. Idag känns mitt beslut inte bara som mitt allra tuffaste men även som mitt allra sämsta. Någonsin. Och jag saknar henne så mycket att det svider ända ut i huden. Det trots att jag hittils mentalt undviker att tänka färdigt tanken på att hon aldrig mer kommer tillbaka. Det trots att jag fortfarande inför mig själv fortsätter låtsas att hon bor med sin nya familj. Ett ömmande sår jag inte riktigt vågar komma nära eftersom jag kan föreställa mig hur smärtsamt det skulle vara. Det gör så ont och jag är så fruktansvärt ledsen. <div><br></div><div>Agilityträningen ikväll med båda tjejerna, som jag egentligen hade tänkt skippa, var lika lindrande som en påse frysta ärtor på ett blåslaget knä. Vi hade roligt, jag sprang till mig blodsmak i munnen, jag skrattade. Vi hade roligt. Men nu, ett par timmar senare, är känslorna tillbaka. Sorgen slår sina knytnävar i min mage och jag kan bara hoppas att imorgon är en bättre dag. </div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-70397855974223592592017-12-03T21:25:00.001+01:002017-12-03T21:25:13.407+01:00En fiskformad pusselbit i mitt hjärtaJag är okej. Det är det som är så märkligt. Att jag är okej. Trots det hemska hemska hemska. Trots det värsta av det värsta. Så är jag ändå okej. Vilket känns helt jäkla vedervärdigt vidrigt. Egentligen. Men jag vet att det nog inte är det. Innerst inne så vet jag det.<br />
<br />
Innerst inne så vet jag att jag inte hade kunnat fatta något annat beslut. Innerst inne, allra längst inne så vet jag på ett sätt att jag länge vetat att jag en dag skulle hamna här. Eller i närheten av här. Att tro att saker bara magiskt löser sig, att saker blir precis som de ska och att världen är rosaskimrig och fluffig är bara naivt. För när saker började gå åt fel håll med Fixa. Åt riktigt fel håll, så tror jag att jag mentalt började förbereda mig för det här. Jag tror faktiskt det. Förbereda mig för att hon kanske inte skulle bo med oss resten av livet. Jag önskade så innerligt att hon skulle kunna få det fantastiska liv hon förtjänade, om inte hos mig, så hos någon annan. Jag gjorde verkligen det. Och för Fixas del så fanns det inget bättre hem på jorden än hos gudfamiljen. Mina käraste vänner som hon älskat mer än mig sedan dag ett om jag ska vara helt ärlig. Hade hon själv fått välja vart i hela vida världen hon ville bo så skulle hon välja dem. Alla dagar i veckan. Men inte ens där kunde hon få ro, ja, många av de tecken på dåligt mående hon visat hos mig, minskade eller försvann hos dem. Men mycket har tyvärr funnits kvar, och några nya visade sig även ha tillkommit. Så även om hon var glad, oerhört älskad, och på ett lugnare ställe så mådde hon faktiskt fortfarande inte bra. Hon såg lika ämlig ut som när jag lämnade henne, trots nästintill fri tillgång på mat och oändligt mycket omsorg så var hon lika mager som när hon åkte, så tunn så tunn, så omusklad trots mängder med motion. Dålig, tunn flottig päls. På det stora hela så såg hon väldigt sorglig ut. Och det har hon gjort länge. Riktigt länge. Och inget man gjorde verkade spela någon roll. Så innerst inne så vet jag att jag inte hade kunnat fatta något annat beslut.<br />
<br />
Fixa har ju inte bott hemma på nästan två månader. Vilket innebär att jag har haft ganska lång tid på mig att vänja mig vid att inte ha henne kring fötterna, att inte ha henne i min armhåla på natten och inte ha henne kramandes min midja när jag kommer hem. Vilket gör att jag faktiskt kan låtsas att hon fortfarande ränner runt ute hos Gudfamiljen och leker med sina leksaker, pussar sin nya familj på näsan varje kväll och gräver upp rabatterna i jakten på det bästa Tut-gömstället. För även om jag är okej. Så är jag ännu inte såpass okej att jag faktiskt kan acceptera eller förstå att hon inte finns mer. Det är en plats i mitt medvetande jag inte vill besöka ännu. Och jag lider så med bästa familjen för att de just nu upplever den tomhet som jag på ett sätt egentligen slipper.<br />
<br />
Alltså hanterar vi det här på det enda sätt jag egentligen kan. Jag kör på. Ända in i kaklet liksom. och det är en sån väldans tur att mina vänner känner mig så väl. Att de vet precis vad jag behöver.<br />
<br />
Redan på fredag eftermiddag kom en högt älskad kollega hem till mig bara för att lämna av en hel kasse med tröstgodis. Samma älskade kollega som var den som fick göra det allra allra svåraste och ge Fixa ro. Jag vet hur fruktansvärt tufft det var och jag är henne evigt tacksam. Tack älskade vän. Tack.<br />
På kvällen, när jag satt knädjupt i snorpapper och hulkade mig ihålig så blev jag upphämtad och iväg tvingad till agilityträning med bästa träningsgänget. Otänkbart tänkte jag först. Men det visade sig vara det bästa jag hade kunnat göra. Först kändes det otänkbart att få göra något kul mitt i allt det hemska, men tydligen är de faktiskt helt okej. Och det kändes bra. Bra att få tänka på något annat ihop med Önska & Lycka som faktiskt vet precis vad deras matte behöver. Det kändes som att jag kunde andas igen helt enkelt.<br />
<br />
Igår fortsatte vi hålla hög fart. Mumrik med familj följde med oss på en lång lång vilsetur i en okänd skog. Vilket var precis vad jag behövde. Hålla igång. Precis som Fixa så känner jag bara ångest och myrkryp av att vara stilla och göra ingenting. Särskilt när jag är ledsen. Vilket gör att jag vet att hon inte skulle vilja att vi satt hemma och grät. Alltså håller vi igång. Igår kväll tog jag äntligen tag i att sy några sovpuffar jag länge tänkt sy för att sälja men känt exakt noll inspiration till att ta tag i det. Igår kväll kände jag mig plötsligt inspirerad. Idag hängde Mumrik med matte återigen med oss på en långtur i ännu en okänd skog i många många timmar och vi avslutade med ett tvåtimmars agilityträningspass. För nu plötsligt har jag fått tillbaka lusten att träna. Så märkligt alltihop. Men jag tror att det här långa jobbiga med Fixas dåliga mående, hennes stress, frustrationen av att inget jag gör hjälper och vetskapen att jag måste fatta ett beslut om vad jag ska göra har långsamt ätit upp mig inifrån. Jag har tappat ork. Jag har tappat motivation. Jag har varit lättretlig och på ett ganska så dåligt humör väldigt längre. Jag har känt mig genomusel och värdelös. Utan att kanske riktigt förstå vad det beror på.<br />
<br />
Så just nu är jag okej. Och det kommer att bli bättre. Det kommer alltid att saknas en liten fiskformad pusselbit i mitt hjärta och jag kommer nog aldrig på riktigt att acceptera att hon inte längre finns på riktigt. Men jag vet att jag fattat det enda beslut jag hade kunnat fatta.<br />
<br />
<br />LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-72098345634664356932017-12-01T16:39:00.001+01:002017-12-01T16:39:06.663+01:00Älskade lilla hund. Förlåt. Det här gick inte alls så som det skulle gå. Det blev inte alls så som det skulle bli. Jag har gråtit så många tårar idag att jag känner mig fullkomligt tom inombords, men ändå så slutar inte tårarna att rinna. Hjärtat värker så att det pulserar i hela kroppen och jag vill egentligen bara ställa mig och skrika, sparka och slå sönder saker. Men det förändrar ingenting. Ingenting alls.<br />
<br />
För idag har jag både fattat och genomfört mitt livs hittills svåraste beslut. Och jag mår så illa över det. Även om jag vet att det var rätt beslut så känner jag mig fysiskt sjuk. Och jag kan inte sluta gråta.<br />
<br />
Fixa. Världens finaste, vackraste Fixa finns inte mer. På grund av mig.<br />
<br />
Men det gick ju så bra i nya hemmet? Jo, det gjorde det. Till viss del. Eftersom nya hemmet, (Älskade Gudfamiljen som ni kanske redan listat ut) har tålamod som änglar och verkligen har ansträngt sig på sitt allra yttersta för att detta skulle fungera. Och för att nya familjen har oerhört mycket erfarenhet av knepiga hundar med särskilda behov. Men igår gick Fixa över gränsen. Igår dödade hon nästan en av katterna. Det som tidigare varit ett vall- och kontrollerande beteende (som vi jobbat med sen den dag hon kom) övergick i jakt och höll på att sluta riktigt illa. Förklarligt nog så kan hon inte bo kvar där.<br />
<br />
Varpå jag återigen ställdes inför frågan - "men vart kan hon bo?". Och idag landade mitt svar på "ingenstans". Hon har så oändligt mycket i bagaget, så många saker som hon kämpar med och som gör henne till en väldigt väldigt svår hund att leva ihop med. Och framförallt så gör det att hon själv har oerhört svårt att må riktigt bra någon som helst stans. Även i nya hemmet har hon påvisat en del stressbeteenden, även om det varit mycket mindre påtagligt än hos mig. Jag har skrivit listor efter listor över hur ett nytt hem bör vara för att ha en chans att fungera och inser varje gång att något sådant hem existerar inte. Och mitt upp i allt detta tok i hennes lilla lilla kropp så gömmer sig världens kramgoaste, mysigaste lilla tjej som bara vill krypa in under skinnet på en. Och jag önskar så att jag hade kunnat göra det bra för henne. Jag önskar så att jag hade kunnat ge henne ett långt och lyckligt liv. Jag önskar det av hela mitt hjärta.<br />
<br />
Men jag lyckades inte. Istället fattade jag idag ett, till stor del, egoistiskt beslut. Den här hunden har fyllt varje vaken minut av mitt liv de senaste dryga tre åren, jag har gjort allt i min makt för att hon ska bli bra, må bra och bara vara en glad, lycklig skit. Vi har kommit långt, men jag lyckades inte hjälpa henne med det viktigaste. Och det håller ärligt talat på att knäcka mig. Jag orkar helt enkelt inte längre. Jag orkar inte längre oroa mig för hur hon mår, hur det går för henne och jag orkar inte längre känna den maktlöshet jag känner när inget jag gör hjälper. När inget någon annan gör hjälper. Jag orkar inte heller längre oroa mig för att hon faktiskt ska skada någon. Inte av illvilja, aldrig av illvilja, men på grund av bristande självkontroll och alldeles för starka instinkter.<br />
<br />
Alltså fick den vackraste av dem alla somna in på jobbet idag. Hon åt upp en hel påse av sitt favoritgodis samtidigt som hon glädjestrålande bjöd på alla två tricks som hon kan. Om och om igen. "Tass" och "Hands-up". Tårarna bara rann samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta åt tokfian. Tänk om. Bara tänk om. Så många om. Så otroligt många om med den hunden. Om jag bara hade fått ha henne sen valp. Om jag bara hade. Om hon bara. Om.<br />
<br />
Nu blev det inte så. Tillslut blev hon trött och somnade sedan lugnt i min famn. Ihop med sin Tut. Inte utan sin Tut. Någonsin.<br />
<br />
Åh älskade älskade lilla hund. Varför var det tvunget att bli så här? Det var aldrig meningen. Aldrig någonsin. Jag skulle ju rädda dig. Och göra allting bra. Ge dig världens bästa liv. Det var verkligen det jag hade bestämt. Men det blev så svårt. Så omöjligt svårt. Och jag är så ledsen. Så innerligt ledsen. Förlåt.<br />
<br />
Älskade älskade lilla hund. Förlåt. Förlåt att jag inte kunde hålla det jag hade lovat. Jag saknar dig redan så att luften tar slut i mina lungor och jag önskar så att jag hade kunnat göra något annorlunda.<br />
.<br />
Lek med din Tut nu. För alltid.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-SeD8639_FQg/WiF27hFG1eI/AAAAAAAAFww/-qFau4VqOzYcgO8zvCfKpkSPaFDeyg8RgCLcBGAs/s1600/12696922_10153458189477921_8345174593097004084_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="727" data-original-width="1000" height="232" src="https://2.bp.blogspot.com/-SeD8639_FQg/WiF27hFG1eI/AAAAAAAAFww/-qFau4VqOzYcgO8zvCfKpkSPaFDeyg8RgCLcBGAs/s320/12696922_10153458189477921_8345174593097004084_o.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-WHyjCqYSE_o/WiF27v8mxgI/AAAAAAAAFws/gC_85FkIr50GPDsEObGulWl1EFt7AmYwwCLcBGAs/s1600/12705398_10153458191377921_4472341063509503500_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="686" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-WHyjCqYSE_o/WiF27v8mxgI/AAAAAAAAFws/gC_85FkIr50GPDsEObGulWl1EFt7AmYwwCLcBGAs/s320/12705398_10153458191377921_4472341063509503500_n.jpg" width="228" /></a></div>
<br />LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-16060832503241753142017-12-01T10:00:00.000+01:002017-12-01T10:00:11.477+01:00nått som liknar agilitypaus...Ännu mera hurtbullsflås! Jag måste ju sysselsätta mig på något vis när det liksom inte är nån vidare agilitytävlingssäsong för närvarande. Och helt ärligt så känner jag mig inte så ledsen över agilitybristen som jag brukar. Just nu känns det ganska så skönt med nått som liknar agilitypaus (blir fortfarande nån träning per vecka förvisso). Senaste tävlingen var så katastrofalt katastrofal att jag egentligen övervägde att lägga ner hela alltihopet på riktigt liksom. Men mer om det i ett annat inlägg. <div>
<br></div>
<div>
I onsdags klämde jag in ett och ett halvt Coopertest på lunchen. Sist jag gjorde ett sådant test var på gymnasiet, närmare hundra år sedan när jag var en rökare med obehandlad astma. Vill minnas att jag intog samma konsistens och rörlighet som ett ostron efter 700 meter och lyckades knappt dödsrycka mig i mål. Nu kom jag 2350 meter på 12 minuter. Inte bäst på något vis men en skaplig förbättring från mitt astmatiska amöbatillstånd. Ska bli kul att se hur det ser ut om några veckor! </div>
<div>
<br></div>
<div>
Igår morse hade jag planerat för en hemmapromenad innan jobbet men efter att ha kikat ut och insett att urkvädret som varat hela veckan fortfarande hängde kvar så kändes en regnslaskig, avgaslerig stadspromenad fruktansvärt deprimerande. Nä. Skog. Vi måste ha skog. Helst varje dag. Och när vi ändå är i skogen så kan vi ju liksom passa på att springa en sisådär 6 km. </div>
<div>
<br></div>
<div>
Snigeldjuret hade nån form av totalfnatt. Eller rabies. Från att bruka springa så nära mig att jag bakfotstjongar henne mitt i kokosnöten vartannat steg så flärpte hon iväg ut i skogen fortare än jag hinner tappa bort min bilnyckel. Hon sprang som ett jehu parallellt med mig fast inne i urskogen och var femte meter så kastade hon sig över diket, med ett lyckovrål, ut på min springstig för att fem meter senare kasta sig tillbaka över diket och in i urskogen. Om och om igen. Då och då lyckades hon ramma den intet ont anande Lus med ett vrålfnitter innan hon dök tillbaka in i spenaten för att sen ploppa upp som gubben i lådan några sekunder senare. Fnatt. Totalt fnatt. Jag bara tokälskar hur galet intesomhonska den här hunden är. Jag gör verkligen det. Men ibland undrar man liksom.</div>
<div>
<br></div>
<div>
Skogsflåset avslutades med 20 minuters styrkepass, trattkantarellsjakt och bilsök. Inser att det är oerhört tveksamt huruvida jag tar mig ur sängen imorgon. Styrkepassen tvingar mig liksom att använda mängder med muskler jag inte hade en aning om att jag faktiskt hade. Och dagarna efteråt så önskar jag faktiskt att jag inte hade någon av de musklerna alls faktiskt. Men samtidigt så är det en sån skön känsla! </div>
<div>
<br></div>
<div>
Den enda jag faktiskt tävlar mot är mig själv. Har ingen jag jämför mig med förutom mig själv (och ärligt talat - rökaramöbaastmatikern är inte direkt något hot) och den enda som drabbas om jag inte ger mig ut och springer är jag själv. Och det ger mig nån form av jävlaranamma och varje genomfört pass ger mig ett litet lyckorus. Men allra bäst av allt är nog det faktum att det inte finns vare sig kontaktfältshelveten eller någon risk för att man diskar sig på hinder nummer ett. Och ute i skogen, där ingen ser, är vi aldrig sämst! Vilket jag faktiskt inser är en känsla jag behöver känna lite oftare. Att vi faktiskt är bra på något. </div>
<div style="text-align: center;">
</div><div style="text-align: center;"><img id="id_5111_c579_b346_10af" src="https://lh3.googleusercontent.com/-BaEVVdVvilU/WiB9ExjVEQI/AAAAAAAAFwU/1yAofDya0WUa8bqezsMh4lFMRVitaTRIgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b467_2f12_d73b_b84c" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_xp1169uY2M/WiB9E1I7i7I/AAAAAAAAFwQ/oBDfwdId9gkhCTDCR_fmB7F1q7-QOmSJACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_b93f_de30_15cc_89f" src="https://lh3.googleusercontent.com/-x3s4oYNbVRU/WiB9GmKi5nI/AAAAAAAAFwY/0KV3_bub46MbDWF_qa-5YIyJwmeZOuZcgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br></div>
LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-53080585831335723362017-11-30T10:00:00.000+01:002017-11-30T10:00:02.345+01:00Någon form av gröttillstånd...I måndagsmorse när jag sov som allra allraste bäst så ringde självfallet väckarklockan och förstörde hela alltihopet. Släpade mig halvgråtandes ur sängen och lyckades både duscha och klä på mig kläder åt inte bakochfram hållet och fick på rätt sko på rätt fot (tro mig, det här med att reda ut höger och vänster är för mig en bedrift oavsett hur vaken eller inte vaken jag är - fråga min stackars linsoptiker) och ta mig till jobbet. Bara för att raskt bli varse att jag och en kollega tagit fel på dag och därmed var jag hela fyra timmar för tidig. Tjoho.<br>
<br>
Gå hem och lägga sig igen eller bege sig ut i skogen? Faktum var att jag faktiskt tog hela 36 sekunders betänketid innan jag beslutade mig för skogstur och måndagsintervaller. Skogen var alldeles nyregnad och såpass plaskblöt på sina ställen att jag ångrade att jag inte hade utrustat mig själv med simfötter istället för löparpjuks. Men vad gör liksom det?<br>
<br>
Började med denna veckas #outnoutendurance löpintervaller. 3 x 6 minuter tempo och en minuts promenix mellan varje. Jag vet inte vad det är men min kropp formligen avskyr intervaller. Att springa längre sträckor är vanligtvis inga problem, men så fort något ska begränsas i tid eller avstånd och sen upprepas så går min kropp in i någon form av gröttillstånd. Segt, stelt och helt omöjlig att göra något vettigt med. Det enda jag tänker på under en intervall är samma sak jag tänkte på när jag som femåring stuvades in i barnstolen i volvons baksäte: <i>"Är vi framme snaaaart? Hur långt är det kvaaaar? Jag måste kissa....." </i> Helt värdelöst. Ge mig en femma istället och jag springer på utan större problem liksom. Men intervaller. Puh. Alltså är det decemberprojektet; lära mig älska intervaller! Detta är sista veckan av outnoutendurance och nästa omgång börjar först i januari igen. Alltså har jag en hel månad på mig att återvinna alla intervallpass och spöa skiten hur dem helt enkelt.<br>
<br>
Efter grötintervallerna så letade jag upp den minst dyngsura mossfläcken i skogen, laddade buskar och mossiga stenrösen med godisgömmor. Satte timern och samtidigt som hundarna kastade sig iväg på sin skattjakt så kastade jag mig över första övningen i veckans styrkepass. Kissande hunden. Lämpligt. 30 minuter senare efter att ha lekt både hund, stålmannen, skalbagge och krälande larv ingick jag i nån form av symbios med mossan jag bokstavligen stupat i med näsan först efter sista tabatavarvet. Där låg jag i en svettig, dyngsur och halvförfrusen liten hög i sällskap av två toklyckliga skogshundar som krälade över mig i rent lyckofnatt över att jag verkade ha överlevt strapatsen.<br>
<br>
Fantastisk, om än något blöt, start på veckan helt enkelt!<br>
<br><div style="text-align: center;"><img id="id_c7db_5665_a0e3_f2ed" src="https://lh3.googleusercontent.com/-OqfPcS8Rm2c/Wh3bj_mo0PI/AAAAAAAAFvs/GFcHm9QBldMkqlvSUODBfkB6isLh0CySACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_89c9_9b4e_5476_21ee" src="https://lh3.googleusercontent.com/-s8pu3OptSyg/Wh3bjvbWFTI/AAAAAAAAFvo/6cL2R4OzqxIxXhcWi7Mj0ugM9OOjCrEUwCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br></div>
<br>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966503198278268514.post-55148500891453525472017-11-29T10:00:00.000+01:002017-11-29T10:00:10.770+01:00Såg mitt liv passera i revy...För att fortsätta vår livskvalitéeiga ledighetshelg i söndags så skyndade vi oss självklart ut i skogen så fort jag hade hunnit sätta morgonkaffet i rätt strupe efter att ha satt det i vrångstrupen i ren skogsivrig brådska. Någon gång under dagen hade vi en mycket viktig svampjakt inbokad med The Munkhammers så innan dess var vi liksom tvungna att sprätta av oss det värsta av benspringet och skogsivret, hur annars skulle vi kunna klara av att koncentrera oss på smygig trattkantarellsjakt liksom?<br>
<br>
Väl i vår springskog så insåg jag ganska så snabbt att vi inte alls var så ensamma som vi brukar vara. Förutom söndagspromenixande pensionärer, svampletande barnfamiljer och en och annan ponny så fullkomligt myllrade skogen av orienterare. Orienterare som inte använder stigarna så som normala skogspromenerare gör. Nej. Orienterare förflyttar sig ungefär på samma sätt som vi gör i skogen. Upp och ner, under och över, klättra hit och klättra dig. Med enda skillnaden att de sällan ser särskilt vilse ut. Det gör nämligen vi. Mestadels. Nästan alltid. Nåväl, detta visade ju sig kunna bli ett utomordentligt bra tillfälle att träna bergern på skitduidetsåleverdinmattesarmahjärtalitelängre. Hon är ju en fena på att tokstrunta i folk vi möter i skogen på en vanlig skogsskuttar dag. Hon är ju faktiskt det. Jag kände mig däremot lite mindre säker på huruvida hon skulle klara av att ge katten i orienterandeskogsmullar som liksom bara ploppar upp ur mossan lika oväntat som snö på julafton söder om Gävle. Alltså laddade jag fickorna med snask och förberedde mig på att godisregna så fort det brötade till i skogen. Sen gav vi oss av för ett kombinerat intervall- och skitiorienteraren-pass.<br>
<br>
Jag insåg ganska så snabbt att den enda som egentligen behövde ett godisregn eller någon annan typ av positiv förstärkning för att kunna motbetinga överraskningsupploppande orienterare var jag själv. Redan vid första barrträdsbrötet vrålade jag "älg!!" och tog snabbt betäckning under en gran samtidigt som jag såg mitt liv passera i revy. Kvar stod två hundar, inklusive en berger, och plirade lite ointresserat på den blåklädde orienteraren som raskt stövlade fram genom granriset. Sedan tasspetade de mig i varsitt hopknipet öga och undrade om jag tänkte ligga kvar och trycka under granen länge till och om de i så fall skulle hämta upp mig när de hade intervallat klart. Jahopp. Efter det höll vi oss till de lite större stigarna.<br>
<br>
Intervallpasset avklarades sedan utan vidare drama och avslutades med ett styrkepass för mig och kottletarjakt för hundarna. Sedan letade vi rätt på bilen och styrde cirkusen mot The Munkhammers och stundande svampjakt.<br>
<br>
En svampjakt som visade sig vara mycket lyckad. Jag hittade till och med svamp. Det ni. Om ni bara visste hur många svampjakter jag kommit hem helt tomhänt ifrån. <div><br>
Cirkusen och Munkhammarmuppen Mumrik flängde runt i skogen och såg till så att ingen endaste liten trattkantarell förblev otrampad på. Dryga två timmars jakt och flera påsar med svamp senare begav vi oss hemåt och när jag insåg att man dessutom behöver hantera svampen på något vis så ångrade jag genast alltihopet och insåg hur utomordentligt trevligt det egentligen är att misslyckas med svampjakter i största allmänhet.<div><br></div><div style="text-align: center;"><img id="id_dadd_6bde_5b49_aea7" src="https://lh3.googleusercontent.com/-rEW-MMHQgeA/Wh3bCVzKwQI/AAAAAAAAFvc/hqeMLdwkROU3pgYjH4rgLAQy6BQREN4lgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><img id="id_e6dd_4d9a_1ac_37db" src="https://lh3.googleusercontent.com/--Dlj8xuPBtU/Wh3bDFua-KI/AAAAAAAAFvg/GOGPawuj5eE3GaQLtSJKUHk0iCYxBMOHgCHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br></div></div>LusHund & LakritsSnigelhttp://www.blogger.com/profile/03885864388835757591noreply@blogger.com0