Den 15 februari var det dags för Snigels andra utställning. Oj vad det var nervöst. Utställningsdebuten gick ju sådär i januari och Snigel tyckte att hela konceptet var ganska så onödigt läskigt. Därmed va matte extra toknervös den här gången. Det är ju ganska så svårt att träna på läskigheter i utställningsmiljö utan att åka på utställning. Således kunde denna dag gå lite hur som helst.
Redan när vi skulle gå in i hallen sparkade Snigel bakut som en bångstyrig ponny. In där? Är du galen? Fick återigen lufta upp snigeldjuret och bära in henne i lokalen. Bra start, mycket bra. Det lilla djuret kändes om möjligt ännu mer stressad än sist. Vilket strålande start! Men väl inne efter att ha satt upp hennes bur och installerat oss så fick jag se en helt annan Snigel. En snigel som nyfiket smög ut ur sin bur och plirade runt på alla andra hundar med sina rådjursögon. Efter ett par minuter tog hon glatt godis, viftade på svansen och kampade loss med sin leksak. Huh? Hur hände det här? Men visst ser ni, Snigel hade helt klart tuffat till sig och tyckte inte alls att miljön var lika tokläskig som sist.
Ännu bättre blev det dessutom när bonusfamiljen anlände. Snigel höll halvt på att flärpa ihjäl sig av Lycka över att träffa folk hon kände och hennes tidigare osäkerhet var nästintill som bortblåst. Hon klarade till och med att själv gå genom gången i lokalen trots närvaron av minst umptiarton hundar.
När det var hennes tur att skutta in i ringen så gjorde hon just det. Skuttade. In i ringen. Själv. Glatt viftandes på svansen. Fram och hälsa på domaren, och vad som inte syns på filmen eftersom matte otaktiskt nog ställt sig framför kameran är att hon även passade på att ge domaren tre pussar på näsan. En mycket mer avslappnad Snigel som tyckte att det här faktiskt var ganska så kul. Hon stog inte lika räkryggad och livrädd som sist och det hela slutade med HP och BIR. Tokduktig snigel och sprickstolt matte!
Detta ledde ju sedan till en lång väntan på BIG bedömningen. En väntan som Snigel tog med ro och alternerade mellan att snusa lugnt i sin bur eller sitta i mattes knä och gosa och nyfiket plira på hundar som promenerade förbi. Oj vilken skillnad!
BIG bedömningen gick ju däremot som väntan. Det är en sak att hon kommit så långt att hon klarar av att trava runt i ringen med bara matte och domaren som sällskap med läskiga hundar på behörigt avstånd. Det är en sak. De är däremot e helt annan sak att stå omgärdad av främmande hundar på alla håll, och dessutom behöva springa runt med både hundar bakom och framför. Det är en hel annan grej. En tokläskig grej. Ännu värre blir det sen om man hamnar framför en jätte stor svart hund som gör sitt bästa för att skälla och flåsa snigel i rumpan i sitt försök att hinna ikapp henne när vi skuttade runt i ringen. Då fick snigeldjuret lite lätt panik och sprang krokig som en ostbåge samtidigt som hon gjorde desperata piruetter i ett försök att hålla koll på den läskiga hunden bakom. Panik och hemskheter hälsar Snigel. Föga förvånande åkte vi ut ganska så snabbt, men även om Snigel hade varit mer miljötrygg med främmande hundar så hade jag ändå inga förhoppningar på att vi skulle få någon placering bland alla andra fina hundar.
Men oj så stolt mattehjärtat var! Min målsättning för dagen var att Snigel skulle klara av att leka i minst 10 sekunder och själv våga promenera in i ringen. Och denna målsättning uppnådde vi ju nästan med detsamma!
Att hon dessutom fick alldeles fantastiskt fin kritik är ju bara en alldeles tokbra bonus!
"7 månanders tik, utmärkt typ och storlek, bra proportioner, feminint huvud, välburna öron (!!!!). Mörka fina ögon, saxbett, utmärkt hals, bra kropp för åldern, något rak i skuldervinkeln, bra vinklar bak, fin päls, rör sig trevligt runt om, utmärkt temperament"
Duktiga finaste Snigeldjuret!
Obligatoriskt filmklipp på härligheten hittar ni här!
Och självklart kan man ju inte låta bli att ta lite skrytbilder... man vet ju aldrig när detta händer igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar