söndag 26 november 2017

Befolka landet med Snigelyngel?

Ännu något potentiellt superstort och (för oss) världsomvälvande som vi hittat på i höst är att återigen försöka befolka landet med lite Snigelyngel. Hade ursprungligen tänkt mig att vänta till våren men efter lite klurande beslutade jag mig ändå för att para henne på höstlöpet.

Den här gången blev det med en annan hane. Efter en himlans massa flängande, blodprovande och mer flängande lyckades vi tillslut få till två parningar med korta hängningar samma dag. Mer fanns det helt enkelt inte tid till. Det blev inte optimalt men var ändå värt en chansning liksom. Men nej, fröken Snigel är tom. Det ser inte ut som att hon gömmer på ett endaste litet yngel därinne. Även om hon hållt skenet uppe bra länge (vi såg t.ex fosterblåsor på UL i vecka 3) och jag såg därefter framför mig hur jag skulle äta julpraliner i valplådan. Jag ska därmed ärligt erkänna att jag är både lite ledsen och besviken. Även om det kanske inte blev enligt skolboken så blev det i alla fall riktiga parningar till skillnad från förra försöket. Nej, det ska verkligen inte vara enkelt det här inser jag. Men envis -eller dum - som jag är så kommer vi att göra ett nytt försök till våren. Förhoppningsvis har jag vid det här laget börjat förstå mig på hennes tysta löp och kan klura ut logistiken något bättre. Tredje gången gillt?

Så vem är då hanen? Jo det ska jag faktiskt berätta.Jag har liksom längtat efter att berätta hela tiden men kände mig plötsligt lite vidskeplig. Men ja, ni ser ju hur bra det gick med det.

Hanen heter C'est Whisky Petit Norvégien och är en alldeles underbar herre. Redan när han var en ung lite spoling så lekte jag och hans matte med tanken på en framtida kull mellan just dessa två beroende på utveckling och hälsa. Nu har Whisky vuxit på sig och blivit en riktigt ståtlig hane med utmärkt struktur och ett utomordentligt temperament. Social, orädd, miljöstark, skottfast, aktiv och sådär härligt bergertokig. Friröntgad på höfter och armbågar (så även hans syskon), sparsamt utställd men har fått excellent för rasspecialister på franska rasspecialen. Superlativen är många och det var nära att jag snodde med mig grabben hem vill jag lova.

Nå ja. Jag ser i alla fall fram emot sommaren med spänning, nervositet samt en hel hoper otåliga fjärilsrvi magen och hoppas innerligt att det kan bli några små yngel av det här. För jag tror faktiskt att det här kan bli riktigt bra. Ska bara få Snigelprylen att hålla med mig...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar