Allra första Snigeltiteln

Förra veckan tog jag och Lus en lite dryg veckas semestertripp till Frankrike där vi solade på stranden, mumsade brieost (Lus åt mest), umgicks med mitt kära moderskepp och bara hade det semestrigt. Såpass smestrigt att den kära Lusen gick upp hela 800 gram på dessa få dagar och med nöd och näppe fick plats i flygväskan på vägen hem. Snigel och Fisk, eller the Twisted Sisters som de numera heter enligt somliga, semestrade och förpestade hemma hos bonusfamiljen.

Sent lördag kväll ramlade jag och hundarna in i lägenheten. Tidigt tidigt söndag morgon stuvade vi in oss i bilen igen för att åka på en dubbel rallylydnadstävling. Smart! Tyckte jag, när jag anmälde både Lus och Snigel ett par veckor innan. Väldigt väldigt omsmartigt, tyckte jag däremot på söndag morgon. Snigel har bott på landet hela veckan, inte tränat någon rallylydnad utan bara haft det toppen och varit allmänt överjävlig. Lus har som sagt blivit tjock. Ultra tjock. Och när Lus blir sådär ultra tjock så vill den ingenting förutom att ligga hemma på divanen och mumsa brieost och skölja ner kalaset med lite vaniljglass. Således ytterst osmart av mig att tycka att dubbla tävlingar skulle vara en bra idé.

Hur det nu var så var det inte så mycket mer än att bara göra't. Och det gjorde vi. Katastrofalt dåligt. Samtliga fyra rundor kändes rejält usliga. Speciellt Lus. Ytterst Luschligt skulle man kunna säga. För Lus blev verkligen Lus och gjorde nästintill en repris av rallyfiaskot vi genomled för 1,5 år sedan. Hon försökte på andra rundan lämna planen, hon formligen smög fram bakom mig, svansen slokade, hunden slokade samtidigt som hon försökte få ögonkontakt med domaren för att på ett diskret vis förmedla att hennes matte slår henne. Ofta och regelbundet. Minsann.

Snigel å sin sida var istället gladast. Av alla. Och mest. Av alla. Och ägnade sig främst åt att försöka nudda så lite mark som möjligt medelst absurda glädjeskutt och en stor portion oreda. Glad så glad. Flärpigast av alla. Såpass glad och flärpig att hjärnan inte lyckades koppla fram mer hälften av mina signaler under rundans gång och det kändes mest som att jag försökte få med mig en bångstyrig heliumballong in genom ett par svängdörrar. Men glad. Ja, det var hon.

Med andra ord var jag tämligen säker på att vi hade lyckats att (o)prestera fyra icke godkända rundor. Men hoppsan så fel jag hade. Det visade sig att vi istället hade lyckats få till 3 godkända rundor. Visserligen med ganska mycket nöd och ännu mera näppe. Men ändå. Undrar vad som hade hänt om vi hade tränat en skvätt, inte varit fullt så tjocka, ledsna eller skvattgalna. Tänkt.

Lushhunds första runda gav 77 poäng och därmed godkänt. Andra rundan not so much godkänd med 53 poäng och en önskan från hunden att hoppa från en bro.

Snigeldjuret skuttade till sig 73 poäng samt 80 poäng på sina rundor och kan därmed titulera sig
RLD N. Ser man på. Snigels allra första titel på totalt 3 rallyrundor och två veckor inom första tävlingsstart någonsin. Hon är faktiskt ganska så häftig den där lilla dåren. Faktiskt.