En minibäbisspecialsöksgrunk

Eftersom Snigeldjuret är satt på koppeltvång i en evinnerlig evighet och därmed lider av tjohooabstinens är det dags för matte att ge sig på lite andra uttröttande aktivititer. Eftersom jag väldans gärna vill ha kvar mina möbler ett tag till och väldans gärna vill slippa plocka ner Snigel från takkronan fler gånger än nödvändigt. Faktiskt så vill jag gärna slippa det helt och hållet.

Därför har vi börjat nosa (haha) på det här med specialsök lite á la K9nosework. Bara på bebisnivå. Bara lite så där på skoj. Typ. Vare sig jag eller hundarna har någon vidare koll på just det här med nosarbete (vi brukar liksom mest ägna oss åt att hänga i grantopparna ocj annat tjohooigt liksom) egentligen går till så vi testar oss helt enkelt fram. 

Tesilar, eukalyptus hydralat och lite plastmuggar har varit huvudingredienserna än så länge men jag insåg ganska snabbt att det kunde bli lite problematiskt. Dels eftersom doften sätter sig i plasten men även eftersom jag ganska så snabbt behövde ta på mig motorcykelhjälmen och fälla ner visiret då det började flyga plastmuggar likt golfbollar på en drivingrange. Opraktiskt. Särskilt eftersom visiret immade igen och jag konsekvent, av den anledningen, belönade för nos i fel kopp. 

Därför raidade jag Ikea igår (yup. På en lördag. En kvart efter löning. Tre kvartar före jul. Grattis til det kloka beslutet.) på jakt efter en budgetlösning på golfkoppsproblemet. Och i vanlig ordning kan man ju hitta det mesta på Ikea. Som till exempel glasburkar i perfekt storlek (plastlock tyvärr men jag påminner om bäbisnivån på projektet) som jag sedan tog med mig till badrumskroksavdelningen där jag glatt testade passform på handukshängare efter handukshängare tills jag hittade nått som passade. Lite möbeltassar och några buntband senare - voilá! En egen minibäbisspecialsöksgrunk!

Toknöjd över mig själv och fylld av förväntan satte jag igång med träningen på de tre hundarna som igår visade prov på att minst kunna sniffa fram ett eukalyptusblad i en avloppstank. Minst. 

Efter 4 minuter kunde jag konstatera att jag antagligen fått med mig fel hundar från skogen. Eller så har all eukalyptus inducerat nån form av koma på deras få hjärnceller. Snigel trodde det hela gick ut på att balansera sig runt banan och sen avsluta med ett svanhopp upp på min rygg. Sen gav hon upp och gick och åt upp en matta istället. Lus var helt säker på att vi tränade på att snurra. Och snurra. Ja. Det gjorde hon. Räkan? Damen som var mest taggad av dem alla igår? Ja, jo hon såg sökmojängen och lade benen på ryggen och flydde in under sängen. Neofob? Check. 

Men poäng för att jag inte blev av med mer än en matta samt slapp plocka ner Snigel från takkronan. Så egentligen lyckades jag ju ganska bra. Egentligen.