Som matte har jag just precis idag vissa klagomål att framföra. Fast kanske inte just bara idag om jag ska vara helt ärlig, och det vill jag ju vara, utan jag har faktiskt haft samma klagomål ganska så många dagar. Faktum är att jag har samma klagomål varje dag det regnar. Inte på det faktum att det regnar och att jag som matte ändå, oundvikligen måste dra på mig regnkläder, snorkel och cyklop för att rasta flickorna. Nej nej, det klagar jag inte på. Det jag klagar på är det faktum att efter att ha ägnat 8 minuter med att brotta på tjejerna regnkläder, lyckats ta mig ut genom dörren och ner för trapporna så drabbas tjejerna av akut handbromsiläggning. Och när jag säger handbroms så menar jag verkligen handbroms. För ni vet ju precis hur lätt det går att köra framåt med en bil med åtdragen handbroms. Inte alls bra. Ungefär lika obra går det att få tjejerna att förflytta sig åt något annat håll än bakåt. Båda två formligen hänger sig i kopplet, fäller ner landningsstället och drar åt handbromsen sitt allra mesta. Inget pock, lock eller godis i världen kan få dem att röra sig en enda millimeter närmare mig. Och där står jag. Med två sträckta koppel och två hundar som ser ut som om de frusit fast i backen. Regnet öser ner och sipprar ner i mina gummistövlar. Håret ligger klistrat mot huvudet och mascaran rinner. Flickorna rör sig inte en millimeter. Hela alltihopet ser både komiskt och fruktansvärt tragiskt ut. I nio minuter stod jag där och gjorde allt jag kunde komma på för att få dem att följa med. Klockan tickade och stressen av att komma försent till jobbet gjorde sig mer och mer påmind. Men till ingen nytta. Förutom nyttan i att återigen ha gett grannarna ett gott skratt.
Tillslut fick jag ge upp och återigen ta fram bilnycklarna. Vilket i sig bara känns hemskt och onödigt eftersom jag bor några hundra meter från jobbet och verkligen verkligen inte ska behöva ta bilen dit. Men visst. Idag igen var precis en sådan dag. Igen.
Då kommer nästa dilemma. Flickorna hatar att åka bil ganska så exakt lika mycket som de hatar regn. Och det finns inget snyggt sätt att lasta in två dyngsura (sura på mer än ett sätt vill jag lova) hundar i en bil när de är lika ovilliga till proceduren som två likpoliga magneter.Men jag lyckades tillslut och tackar återigen min lyckliga stjärna att jag har småhundar.
Så det här med att Bergers ska gilla alla väder och glatt tjoa sig fram genom regn rusk och orkaner alltjämt propellerviftande och allt sånt där. Det skulle jag vilja hävda inte riktigt stämmer i just detta fall. I just detta fall undrar jag om det inte är så att vi saknar någon programuppdatering eller tilläggspaket. I så fall så skulle jag väldans gärna vilja veta hur man får tag på den där uppdateringen eller programtillägget. För att ha två hundar som beter sig så här, i ett land där det faktiskt regnar ganska så väldigt ofta, så känns inte det här helt okej. Jag gillar inte heller regn men jag har sedan länge insett kontraproduktiviteten i att lägga sig platt på marken i blötväder om man ogillar att bli blöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar