Rallytävling i Bro-Håbo idag och Snigeldjurets andra och tredje start i fortsättningsklass.
Våran första start gjorde vi i oktober och det var minsann ett spektakel som hette duga. Personligen så tycker jag att man per automatik borde få godkänt när rundan har ett såpass stort underhållningsvärde att halva publiken skrattar lilltårna av sig. Personligen så tycker jag det. Domare tycker tydligen däremot ytterst sällan så. Inte mindre än 18 poängs avdrag för FYS lyckades damen klämma in på de sista säg fem skyltarna. Och inte vilket FYS som helst utan FYS i form av baktassar som i fullkomligt glädjefnatt försökte blåmärksboxa mina njurar via ryggraden. Jajjamen. Baktassar tjongades i full fart in i min rygg. Arton gånger totalt. Vadan detta tänker ni då. ja, eh jo jag råkade säga "duktig" till hunden, kanske en aningens gladare än jag hade tänkt och sen var det liksom kört. Så nej. Det gick liksom inte vägen den gången.
Idag var mitt egentligen enda mål att hund skulle hålla fyra tassar i marken så långt möjligt med visst undantag för det måttliga tassförflyttande som krävs för att föra djuret framåt i lagom civiliserad takt. Planen var också att göra mitt bästa att inte dö av nervositet heller.
Så döm om min förvåning när fröken går in och gör en första runda utan att lämna solsystemet en enda gång. Utan att njurboxa mig. Utan att orsaka ett enda nytt blåmärke någonstans. En runda som till och med jag kände borde ha blivit godkänd. En runda som jag dessutom överlevde. Hoppsan liksom.
Andra rundan utfördes även den på denna planet och inga nya blåmärken tillkom. Detta trots att halva banan skulle utföras springande. Tempoväxlingar är liksom aldrig bra för Sniglar. Aldrig någonsin. Men även efter den här rundan kände jag mig faktiskt nöjd och skapligt optimistisk till att vi nog kanske hade ännu ett godkänt resultat. Några missar kände jag mig rätt säker på att vi hade gjort, jag tycker Snigelstjärten hamnar lite väl snett i "sitt, stå, gå runt" till exempel och lite andra små detaljer. Men godkänt borde det liksom bli ändå.
Så döm om min förvåning när det visar sig att vi inte bara skrapat ihop 99 poäng i första rundan utan dessutom vinner klassen. Pallplats. Högst upp dessutom. Det har liksom aldrig hänt vare sig mig eller Snigel i sådana här tävlingssammanhang. Hoppsan!
Jag var fullt upptagen med att fnittra åt vårt fina fina protokoll och vår fina fina rosett när jag hör någon säga orden 100 poäng och mitt namn. Märkligt. Vi har ju inga 100 poäng. Eller? Jo tydligen. 100 poäng i andra rundan och ännu en klassvinst. Och här nånstans är det dags att låta någon dra iväg mig på den där lilla rangliga vagnen. Min lilla flärpmupp! Min lilla flärpmupp som knappt tränat rallylydnad alls sen i höstas vilket var mer eller mindre en katastrof och dessutom var lite sådär lagom löploj idag (vilket antagligen var tur. Vem vet vad hon hade kunnat hitta på annars?). Tänk vad hon kan!
Stort tack för en mycket välarrangerad tävling och en fantastiskt trevlig dag! Till och med vädret var ju liksom rätt!
Ännu ett jättetack till världens bästa gudmor som (äntligen) följde med oss på tävling och agerade både PA och hovfotograf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar