springa ifrån en flock osympatiska älgar

Upp som en sol och ja, ner som en platt stackars pannkaka brukar man väl säga? Oavsett så beskriver det ganska så väl min dag igår. Vaknade med huvudvärk, men kände mig inte särskilt lik en pannkaka just då, utan satsade på att knapra lite piller och rycka upp mig själv likt en eh sol. Vilket jag faktiskt lyckades ganska så bra med.

Rullade ur sängen och i mina träningskläder, packade in töserna i bilen och rullade ut mot sherwoodskogen för vårt allra första canicross-pass tillsammans alla tre. Kände mig hurtig som tusan när jag ringlade mig fram i morgontrafiken. Hurtig som tusan minst sagt. Kände mig även ganska så hurtig när jag faktiskt lyckades avverka en dryga 5 km löprunda, släpandes som en liten vante bakom tre hundar i mestadels full fart. För full fart. Ja, det blir det sannerligen om man släpper lös Lus och låter henne agera hare. Då är det ungefär att springa för livet som gäller, för att man inte ska hinna med att bryta en lårbenshals eller två. Höga knän och tungan rätt i mun och känslan av att man försöker springa ifrån en flock osympatiska älgar som flåsar en i nacken. Sen kastade vi in ytterligare 5 km rask promenadklättring i skogsterräng i vår morgonhurtiga lilla kortlek innan det var dags att ila till jobbet.

Den däringa huvudvärken smög sig tillbaka så fort jag hade satt mig i bilen och var på väg hem och eskalerade såpass under dagen att jag fram emot kvällskvisten hade dubbelseende och knappt var talför (vilket är osedvanligt ovanligt för att vara jag. Talför är liksom det enda jag alltid är). Fick ställa in vår tisdagsagility, till mitt enormt stora förtret, och fick istället agera ytterst platt pannkaka och tycka synd om mig själv.

Idag fanns det inget direkt vidare behov av att tycka synd om mig själv. Inte alls faktiskt. Huvudvärksfri och fullkomligt talför igen. Hade en bra dag på jobbet och smet sedan iväg lite tidigare för att hinna njuta av det fantastiska vårvädret ute i skogen. Ännu en canicrossrunda med tjejerna på en dryga 6,5 km i full fart mest hela tiden och sen avslutade vi med att lalla 4 trevliga kilometrar i den fågelkvittrande, solbadande skogen. Alldeles fantastiskt avslut på dagen! Nöjda töser. Träningsvärken från varmare breddgrader på matte som sedan två timmar fastnat i soffan och inte på några som helsta vis lyckas ta sig ur vinkelvolten hon fastnat i.