Atlantångare med slagsida

Jahopp. Snigeldjuret fortsätter att tro att hon är mest dräktig av alla. Så trött så trött. Lika energisk och alert som en dement sengångare. På promenaderna kan hon i början ösa på och springa runt men efter en liten stund är det som att hittepådräktighetsinsikten slår till med full kraft och hon återgår till att vagga fram likt en atlantångare med slagsida bakom mina knäveck.

Förra året så tävlade hon nästan 30 dagar in i sin förmodade dräktighet. Visst, utanför planen var hon flummigare än vanligt, men hon höll ihop, öste på och tog till och med ett gäng pinnar. Den här gången finns det inte en chans att hon hade varit tävlingsbar. Med lite tur hade hon kanske hållt ihop de första tre hindren. Om ens det. Skillnaden är enorm på henne och besvikelsen likaså. 

 Hon går fortsatt upp i vikt trots att maten inte ökats på, + 0,7 kg i torsdags. Men hon har ingen synlig mage, ingen vidare storlek eller färgförändringar på bröstvårtorna och nog känns hon tom i buken när hon väl är så avslappnad att man kan komma åt att känna. Det hade varit betydligt trevligare för alla inblandade om hennes huvud och kropp hade kunnat vara överens gällande det här med dräktighet eller icke dräcktighet. Faktiskt. Men det är väl lite så den här damen fungerar - alltid mest märklig. Aldrig helt som hon ska. Aldrig förutsägbar.