Svensk Champinjon!

Nämen ser man på! Den är visst inte så tokig den där lilla Fiskprylen! Den 8/8 gick fröken och tjongade till med ett Championat i Ronneby och kan därmed, om en kvart fyrtio dagar, beroende av hur snabbt SKK jobbar i sommarhettan, titulera sig SE UCH Beyonce Joie Prizzi Petit Norvégien. Med tanke på att hon fyllde två den 17 juli så tycker jag att det är ganska så skapligt marscherat. Särskilt med tanke på att hon ställdes ut officiellt för första gången den 4 april i år och hunnit med totalt 5 svenska utställningar. Duktig Fiskpinne helt enkelt!

Vi ställde även i Köping dagen efter hon fyllt två, men där fick damen plötsligt för sig att domaren var världsläskig (efter att hon hade kollat tänderna och närmade sig på nytt) så hon slängde sig i kopplet och ville inte alls vara med längre. Ett slätt Excellent och med förvånansvärt bra kritik trots Fiskslingret.

Vi tog även en obligatorisk tur till uppfödar- Aina i Norge och passade på att ställa på en Norsk utställning. Där började det dåligt redan innan vi skulle in i ringen. Fiskprylen är ju en ganska så känslig liten själ och hon kan väldigt lätt bli skrämd av ganska så otippade saker (att man öppnar en ölburk, folk som tränar, tennis, fläktar - bara som exempel) och när hon väl blir skrämd grips hon av lindrig till kraftig panik och vill helst bara fly och glömma allt vad matte heter. Så precis innan vi ska in i ringen får hon ett smärre bryt över att någon fäller upp ett utställningsbord tvärsöver ringen. Hurp! Sa fröken och flög ur min famn in i tältet där hon övervägde möjligheten att lyckas pressa sig igenom maskorna på myggnätet. Att folk fällt upp utställningsbord runt omkring henne hela förmiddagen utan minsta reaktion från prylen hade bevisligen ingen som helst relevans i sammanhanget. Leverpastej och tjo och tjim fick henne någorlunda tillbaka i någon form av eh ja mental form  lagom till att vi traskade in i ringen. Domaren kom fram, klappade på huvudet, kollade tänder. Inga problem. Han tog ett par steg åt sidan och kom sedan tillbaka varpå Fisken blev överraskad och tog ett skutt och gav domaren ett "vaff!" rakt i plytet. Charmigt. Rent spontant kände jag att fröken någonstans på vägen måste ha missat ett kapitel i den där vett och etikettboken. Alternativt börjat sätta det här med att spatta för domare i system. Domaren suckade lite missbelåtet och skakade på huvudet samtidigt som han lommade iväg. Föga förvånande, ett slätt excellent och en kommentar om temperamentet på annars ganska så bra kritik.

Men lagom till Ronneby så verkade damen åtminstone ha läst rubriken till kapitlet om vett och etikett. Där hade hon inga som helsta problem med domaren. Däremot tillstötte det väl ett visst obehag när hon var tvungen att stå på bord. Det här med Atlantångare och stormiga oceaner  har vi som sagt kanske haft så världsbra erfarenhet av tidigare.  Någon kanske eller kanske inte tömde analsäckarna på bordet. Någon. Kanske. Men kanske inte. Men som sagt. Det gick ju ändå bra! BästeFisken!