samtidigt som de vrålar "luftwaffe!!!!"

För tillfället innefattar vårat liv en hejdlöst massa action. Såpass mycket action att man skulle kunna tro att vi antingen hamnat mitt i ett actionfyllt tv-spel med krigstema eller att vi fått huvudrollerna i en riktigt dålig krigsrulle från tidigt 70-tal. Alternativt att tjejerna fått vardagslydnadsträningen om baktassen och förväxlat det med militärtjänstgöring. Också ett inte helt otroligt alternativ.

För när man går ut med pyrretokarna är det beredskapsläge som gäller så fort näsan sticks utanför dörren. Området skannas av och jag riktigt ser hur de klassificerar allt de ser enligt en alldeles egen skala baserat på vilket hot föremålet utgör. Precis som i ett tv-spel, eller på film, där man via mackapärer med mörkerseende ser saker blinka i grönt, gult och rött baserat på hotnivån. Men som sagt, tjejerna har tagit det där klassificeringssystemet till en alldeles egen nivå och har, enligt egen utsago, förbättrat det avsevärt för att öka effektiviteten i deras möjlighet att försvara sin bas.

Rött - ger ovilkorligen utslag inom en mikrosekund i form av tokskall, skorpiontaggsvansar och hoppskutt i riktining mot det rödblinkande föremålet.

Gult = ger ovilkorligen utslag inom en mikrosekund i form av tokskall, skorpiontaggsvansar och hoppskutt i riktining mot det gulblinkande föremålet. För gult är faktiskt nästan precis exakt samma färg som röd, alltså är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

Grönt = ger ovilkorligen utslag inom en mikrosekund i form av tokskall, skorpiontaggsvansar och hoppskutt i riktining mot det grönblinkande föremålet. För säkerhetsskull. Grönt är ju faktiskt ganska nära gult på färgskalan och gult kan precis som vi alla vet när som helst slå över till rött.

Preventiva de där två systrarna alltså. Verkligen.

Det fantastiska är även att se systrarnas inlevelse och samspelthet i det hela. Som exempel: Fixa får syn på en fågel. Gul lampa tänds. Inom en nanosekund har Snigel fått feedback om ett gult hot och båda två slänger sig framåt i en gemensam rörelse samtidigt som de vrålar "luftwaffe!!!!".

Eller som när den stackars grannen slinker ut och slänger soporna och kanske står med handen nere i sopnedkastet en sekund för länge. "Espionage!!!" vrålar de två gaphalsarna som hänger längst ut i kopplet.

Eller när den där stackars grannkatten slinker över vägen och flickorna gapar "Tillkalla kavalleriet! Anfaaaaaall!" i kör och till och med lyckas få Lushund att slänga sig upp i sadeln. Detta fastän de gillar katter. Egentligen. Men så var det det där med grönt och rött och den bristande skillnaden där emellan.

Eller som när hundarna, jag och en kollega befinner oss i ett rum på hundcentrat och en annan kollega kommer för att hälsa på hundarna genom grinden. Snigel och Lus slänger sig glatt fram och hälsar så mycket de bara kan. Sen får Fixa syn på besökaren och inom en mikrosekund har den gula lampan tänts och hon vrålar "inkräktare!" varpå Snigel genast hänger på och vråla "var? var? Var? Äh skitsamma jag tar dem ändå!". Betyg för bra teamwork och god samspelthet.

Eller som när vi möter den där hunden på promenaden. "Ladda kanonerna" vrålar Snigel och Fixa är inte sen att göra just det. Ladda kanonerna.

Eller som den där gången när någon olovligt hade parkerat bilen framför soptunnan. "Intrång! Olovlig parkering!" vrålade larmet. Hur nu utredning av parkeringsbrott på något vis, någonsin, ingått i någon som helst militärtjänstgöring eller tv-spel.

Eller som när jag släpper lös hundarna i skogen och Lushund lite så där ärtigt skuttar iväg för sig själv ut i friheten. Inom ännu en mikrosekund har larmet gått och miniarmén vrålar "desertör!!! halt!!" och kastar sig efter den intet ont anande ärtiga Lushunden, raskt sliter de tag i henne och med gemensamma krafter skrämmer såpass mycket slag på henne att hon frivilligt kutar tillbaka till basen  mig.

Så här spännande är vår vardag just nu. Med två hormonstinna tonårspiffiga bergerflickor. Spännande. Minst sagt. Tur att jag gillar action!