Hon har inte kommit över det. Vaknar bredvid en fortfarande ynkligt tjurig Lus idag som mest går runt och hukar och blänger på mig. Känner mig som årets matte när jag går till jobbet med en slokörad hund hängandes 1,5 meter bakom i koppel samtidgt som hon spänner ögonen i nacken på mig. Verkligen.
Serverade mat på jobbet, hennes favorit till och med. Detta möttes av mer hukande, darrande och en nos som vänds in mot första bästa hörn. Jag har haft sönder henne. Igen.
Det slutade med att jag efter mycket om och men lyckades handmata i henne ett par bitar efter att jag bett henne göra ett par trix. Då fick jag till och med fram en svansviftning och en lite mjukare blick. Men så fort jag slutade handmata och gav henne skålen återgick hon till att tjura.
Jag är verkligen clueless till vad som får henne att bli sån här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar