Idag var det återbesök hos veterinären. Denna gången var det en annan veterinär som konstaterade nästan omedelbart att det ju var tydligt på röntgenplåtarna från i lördags att Önska hade en luxerad tå. Men hon ville ändå ta nya bilder, som självklart bekräftade det hela. En tå ur led helt enkelt och något som skulle ha åtgärdats i lördags, inte nu, 3 dagar senare! Veterinären pratade med kirurgen och kon fram till att de ändå var tvugna att prova att lägga tån rätt under narkos, även om det inte är säkert att det kommer fungera nu när det gått så många dagar. Jag fick därmed lämna ifrån mig min tös och åka hem. Hjälp va ont det gjorde i hjärtat! Har ju lämnat kvar illrar hos vet. tidigare men det har nog aldrig varit så här svårt. Men jag tror att Dweias bortgång under narkosen för några veckor sedan spelar stor roll. Bara tanken på att söva ett djur ger mig gåshud efter det.
6 olidliga timmar fick jag vänta innan de ringde och jag fick komma och hämta henne. Fick en chock när jag såg henne... det var inget litet bandage hon fått! Dessutom hade hon tratt på sig och såg ynkligare ut än någonsin.
Tydligen var tassen värre än vad de hade trott, både en luxation och antagligen en eller flera frakturer i tån. Den ville inte alls ligga kvar när de försökte lägga den på plats. Därmed fick hon ett jätte bandage med stödskena som är ungefär lika stort som halva Önsket. En söt sköterska hade dessutom klippt ut ett litet hjärta och satt på, antagligen för att mildra min chock ;)
Så nu är Loppan konvalecent i många veckor framöver. Tillbaka var 5e dag för att byta bandage, samt nya röntgenplåtar igen om ett tag för att se om/hur det läker. Så nu är det slut med bus, lek och spring för lilla Önska.
Bandaget är så klumpigt och stort att hon knappt kan gå, dessutom är det så tungt att hon redan ramlat baklänges och slagit huvudet i golvet 2 gånger när hon satt sig ner. Tratten ska vi inte ens tala om!
Stackars älskade Önsketipönsket! Varför skulle det bli så här tokigt för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar