Ikapp!

Försöker desperat att skriva ikapp mig här då va!

Idag tog jag och Önska sovmorgon. Eller ja, tog och tog... jag förlitade mig på att Skrotan skulle agera väckarklocka... men icke då! Som vanligt var jag den som var mest kissnödig tidigt på morgonen, och tvingade med mig Önska. Sen somnade vi om... och sov till nästan halv 11...eller ja.. jag vaknade halv 11.. Önska sov... och sov... och bad mig nästan dra åt skogen när jag försökte få liv i henne. Men med lite mys och nosduttar och tassande så vart hon snart på G.

Frukosten serverades ihop med Ludde, som hon glatt delade med sig till, därefter hade de sitt första riktiga bursryck tillsammans! De flög fram, tassar och nosar och päls... Överallt!! Underbart minst sagt! Önska var helt till sig, och Ludde verkade tycka att det var heeeeelt okej!

Långpromenad i skogen där vi fick tillfälle att träna på människo- och hundmöten. Jag vill ha en social hund som gillar både andra människor och hundar, men jag vill inte att hon rusar fram till dem hursomhelst. Det är inte alla som uppskattar att få en nos i knähöjd och andra hundar litar jag helt enkelt inte på. Eftersom Önska ännu inte är så pigg på godis eller leksaker på våra promenader får jag ta till det tunga artilleriet - mig själv! Tösen blir alldeles till sig av lycka om man sätter sig i nos och tasshöjd! Så vid första mötet slängde jag mig ner och vi pussades å busade, hon spanade snabbt 2 gånger på de förbipasserande men vände sedan all fokus på mig. Samma sak gjorde hon vid hundmötet, men glömde helt av att ens titta på hunden. Duktig tjej!

Hela promenaden pinnade hon glatt på, utan koppel, vid min sida. Vill passa på att ha henne lös så mycket som möjligt nu när hon är liten ihop om att det kommer funka lika bra när hon blir stor.

Mera ensamhetsträning - vilket hon klarade super. Ett par ynk, men inget allvarligt.

Ikväll blev det 2 korta klickerpass... det va egentligen inte tanken, men hon är så villig att lära och verkar tycka att det är sååå kul. Första gången var det bara "namnträning" - vilket hon svarar super på. Förutom då att Tant Tova var dum och ropade "kyckling"... och Önska reagerade :P Fast alltså.... vi hävdar bestämt att kyckling är mat och därmed väldigt värt att lystra till!

Lite senare tränade vi på sitt... och det är helt galet hur snabb hon är på att fatta! Det är svårt att komma ihåg att hålla passen korta eftersom hon är så "på" - men vi höll oss till 2 minuter innan jag avbröt. Hon var så oerhört duktig! Man riktigt ser hur hon tänker och förstår vad jag menar!

Min lilla Önska tjej är kort och gott fantastisk!