En skelande mullvad i motljus.

Vaknade nånstans strax efter gryningen och ser till min förtjusning att jag lyckats bända upp ögonen före valpen. Förvisso är hon ikapp redan innan jag hinner säga wünderbaum. Men ändå. Jag är såpass tidigt ute att jag hinner fiska upp henne i famnen, sladda in i mina tofflor och ila ut genom porten innan hon ens hunnit valpgäspa. Väl ute, i väntan på att valp ska kissa hinner jag reflektera över hur avskärmad från resten av världen jag känner mig. Liksom som vore  jag inlindad i bomull och med gladpack om huvudet. Ah. Öronpropparna ja. Oh. Inga glasögon. Fan. Tur att valp inte går så långt eftersom min ledsyn utan glasögon är den av en skelande mullvad i motljus. Valp kissar och sätter sen fart bortöver gräsmattan. Jag rusar zombielikt efter i mina foppatofflor och skrikrandiga pjamasbyxor i hopp om att det faktiskt är valp jag ser och inte en ivägblåsande plastpåse. Kommer i kapp och kan dra efter andan. Föremålet är en luddig valp. Som just satt sig för att poopa. Fan. Än en gång har jag ingen bajspåse eftersom pjamasbyxor sällan är utrustade med just bajspåsefickor. Ser mig vilt omkring. Att lämna poopet för att springa in och hämta en bajspåse är inget alternativ. Utan glasögon har jag större odds att hitta en nål i en höstack än att hitta tillbaka till valppoopet. Åh! Ett blad! Ett stort blad av nått slag. Perfekt. Sliter åt mig bladet och fiskar raskt upp valppoopet och hivar in hela alltihopet i ett buskage. Vid det här laget har valpkalaset såklart paddlat iväg på egna äventyr och jag ägnar en god stund att famla mig fram innan jag får tag på rätt pryl att hiva upp i famnen. 

Väl inhomhus får jag äntligen på mig glasögonen och kan konstatera att 1. Det är rätt valp med in. 2. Det där lövet jag plockade valppoop med? Well, låt oss bara säga att dess poopplockaregenskaper visade sig vara något mediokra. Minst sagt. Så efter att ha sanerat mig själv, dörrhandtag, valpludd och glasögon släpar jag mig åter i säng. 

Sjunker ner bland kuddar och drar upp täcket till näsan. Vadfalls? Drar några djupa sniff och känner en omisskänlig odör. Klappar lite försiktigt runtom på täcket. Plask. Jodå. Lyfter försiktigt på täcket och klappar mig på magen. Jajamen. Valp har inte bara kissat på täcket nån gång under natten. Valp har kissat på mig. Genom täcket. Och jag sover bevisligen lika djupt som en tjälad bäver om nätterna. 

För att ytterliggare sätta perspektiv på min valptillvaro kan jag även informera om att valp just fixade helt egen frukost också. Alldeles själv. Alldeles själv stod hon nöjt och mumsade i sig sitt egenproducerade valppoop på vardagsrumsmattan. Bra valp reder som bekant sig själv och så vidare. 

Jag ser en röd tråd i mitt nuvarande valpliv. Ett återkommande tema om man så vill. Jag har nämligen redan gått igenom exakt det här för snart 6 år sedan. Precis exakt samma sak. Och jag kan väl inte påstå att jag saknat det så vidare värst mycket även om föremålet i fråga sedan växte upp och blev världens bästa, om än knäppaste, hund..