Tycke uppstod redan när vi svängde in på parkeringen. Snigel vråltjöt och försökte bryta sig ur både bur och bil. Väl ute blev det ett glatt och eh tja hormonellt återseende och det tog väl inte många minuter innan parning var ett faktum. Men precis när Whisky vänder sig om och vi bara väntar på en hängning så glider han ur. Gång på gång under de nästkommande dagarna. Ett flertal parningar men inte en enda ordentlig hängning. Whisky gjorde det han skulle, Lycka stod som ett (mycket villigt) ljus men där det borde ha blivit häng när han vände sig så blev det istället en mycket förvirrad Whisky (och en smått förvånad Snigel) som slank ur och stod med hela alltihopet hängandes i det fria. Gång på gång.
Jahopp kände väl mest de båda mattarna och kunde väl inte riktigt bestämma oss för om vi skulle skratta eller gråta åt det här. Något vi fortfarande inte riktigt bestämt oss för om vi ska vara ärliga.
Innan vi ens satte oss i bilen så progesterontestades Snigeldjuret flertalet gånger. Denna gång hade hon dessutom vad som nästan måste räknas som ett normalt löp, förutom att hon inte blöder (som mest några ljusrosa droppar enstaka ggr), men hon svullnade upp, blev succesivt mer hormonell och vi hittade både ett för och ett höglöp på cytologin. Tidigare har hon nästan skenat in i ett galet höglöp utan att passera gå. Nu hade jag liksom ca 12 dagars betänketid på mig innan progesteronproverna visade att det var dags.
Vi träffade Wisky en gång om dagen i 4 dagar i hopp om att de skulle få till en hängning. Sån tur hade vi inte men under dessa dagar fick de till ett flertal riktiga parningar förutom själva hängningen då. Efter sista dagens parning uppförde sig båda två som att de var klara med varann och intresset minskade. Så vi åkte hem för att påbörja den nervpinande vidriga väntan.
Väl hemkomna blev Snigel snabbt tröttare. Myyyycket tröttare. Och det håller fortfarande i sig nu när hon gått tre veckor. Väldigt trött, väldigt oflärpig, lite flummig, lite mer allvarlig. Hon breddade även på sig över nedre revben och midja väldigt snabbt. För snabbt. För tidigt. Men hon ser ut som en betongsugga. En vaggande betongsugga eftersom hon nu uteslutande tar sig fram medelst passgång. Men hon är faktiskt inte tjock. Alls. Viktuppgången och betongsuggebreddningen utgörs inte av något direkt fett som man kan känna på henne. Märkligt nog. Hon är bara bred. Och trött. Och hungrig. Extremt hungrig (men har faktiskt valt bort både knäckebröd och morot i veckan - något hon annars äter lika glatt som allt annat). Hon är trött på promenad, flärper inte outtröttligt som hon brukar. Hon är även extremt klängig och gosig. Vill vara nära nära mest hela tiden. Hon blev även snabbt reaktiv på sin omgivning, något hon annars inte är. Nu har hon både vaktat bilen för folk och puffat upp sig i hundmöten på långt håll. Midjemåttet har ökat ett par centimeter och likaså vikten (350 g). Häromdagen såg jag även en pytte liten droppe nästan genomskinlig slemflytning. Många Hundar vi möter är nog även de intresserade av både hennes bakdel och kiss i större utsträckning än innan.
Kort och gott - mycket tyder på att hon är dräktig. Men, och det är ett stort men - jag tycker att alla tecken och symptom är alldeles för tidiga - mycket av det hon redan visar börjar man så vitt jag vet se senare än vad jag gjort på henne. Bra mycket senare. Och när det gäller den där Snigeln så är ingenting som det ska - någonsin så hon kan lika gärna vara tokigt skendräktig. Faktum är att jag är helt inställd på att hon är just det - fusklurigt skendräktig och att hon just nu roar sig med sitt livs skådespel. För det känns väldigt typiskt henne faktiskt. Tidigare gånger har hon också blivit tröttare (dock inte som nu - då har hon kunnat tävla och presterat bra. Något som inte skulle gå något vidare just nu med fröken flumhjärna) samt ökat i vikt men jag vill minnas att hon då kändes betydligt tjockare än nu och att det mesta lade sig som ett rejält späcklager över revbenen. I nuläget känner man fortfarande hennes revben lätt och tydligt. Men midjan är helt borta och hon är liksom tydligt breddad över sista revbenen. Anorlunda helt enkelt. Men hon har väl lärt sig hur hon verkligen ska gå all in med skendräktigheten - övning ger ju som bekant färdighet.
Men om det mot förmodan inte luras så väntar vi små Snigel Malts* lagom till midsommar.
*Snigel + Whiskey = Snigel Malt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar