Nåväl. I tisdags tog vi tag i det här med simträning. Vi har aldrig simtränat inomhus innan. Simma har vi gjort ute under sommaren. Snigel älskar att simma efter Tut. Lus avskyr att simma men gör det om hon måste och är dessutom den med bäst simteknik. Hon liknar en dränkt bisamråtta som likt en missil målmedvetet söker sitt mål - land. Sen blänghatar hon matte i fem dagar. Men det gör hon rätt ofta ändå.
Vi styrde snokarna mot Färingsö Hund & Djurcenter. De intet ont anande fröknarna var spända av förväntan och tjoade in i hallen bara för att raskt inse att det här inte var en agilityhall. Besvikelsen var total. Men båda två skötte sig bra och simmade på fint. Även om somliga simmade mer för livet än andra. Lus hade åsikter om den mängd vatten som visade sig vara involverad samt påpekade det osunda med det eftersom där det finns vatten även finns vithaj eller åtminstone sjöodjur. Hon pekade menande på den halvdränkta Snigeln som stod och flinade vildsint för att bevisa sin poäng. Och hon har väl egentligen inte fel. Den där Snigeln besitter både haj och sjöodjursaktiga egenskaper. Det måste jag faktiskt medge.
Simskola it is! Vare sig de vill eller inte liksom. Det ser liksom inte ut att bli baddäsong än på ett decenium eller två och det verkar ju inte räcka med att springa runt i skogen för att hålla Lusen i form. Odsen att jag lyckas sluta dåligtsamvetesmata hunden är inte särskilt höga, särskilt när Snigel alltid behöver lite extra för att hålla sig fin i hullet och särskilt eftersom jag är rätt övertygad om att Lus skulle kunna ha ihjäl mig i sömnen som hämnd för att hon inte fick kaka. Den risken törs jag helt enkelt inte ta.
Var därmed tvungen att pyssla ihop en simväska till töserna till alla badrockar, schampon och tutar som måste med. Lus är inte imponerad. Inte alls faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar