Isbjörnsjakt & agilitytjoho

Jag skulle väl egentligen ha bloggat om gårdagens agilitytjohejsan redan igår. Medan det fanns en liten skugga av ett hörn av en chans att jag kom ihåg något som helst från dagen i Vallentuna. Jag skulle egentligen ha gjort det. Men för att göra det så krävs det puls. Jag hade ingen puls igår kväll. Ingen alls faktiskt. Jag tyckte nämligen att det var en alldeles utomordentligt bra idé att hänga med jobbet på en avskeds afterwork för en kär kollega. Eller nej. Det tyckte jag faktiskt inte. Inte initialt. Jag tackade faktiskt nej på fredag morgon. På fredag lunch hade jag gått med på att dyka upp på jobbet för en fördrink innan de andra skulle traska vidare till krogen för mat och vin. På fredag runt 19 snåret hade jag druckit två glas bubbel och hängde glatt efter mina kollegor till krogen. Mina kollegor hade lovat att skicka hem mig hel, ren och i god kondition långt innan lämplig läggdags för en som ska tävla 8 agilitylopp i helgen. Det gick åt fanders. Inte för att de inte försökte skicka hem mig. För det gjorde de. Flera gånger. Men på något viss var ändå jag sisten hem från krogen.

Tre timmars sömn och lite väl mycket god rosé gör verkligen inga som helsta under för morgonformen. Det gör inte heller några som helsta under för logistik, packning och tältbyggande. Inga alls faktiskt. Men på något vänster lyckades jag ändå infinna mig på Vallentuna Bk i god tid. Sätta upp ett tält utan att strypa mig själv i tältsnöret eller peta ut ett öga medelst tältpinne. Jag lyckades även få med mig hundarna även om det var lite touch and go där på morgonen när jag skulle ut genom dörren och jag fick verkligen hålla tungan rätt i mun när jag räknade in dem. Sammantaget så kändes det som att morgonens förutsättningar inte riktigt låg på vår sida om man säger som så- Enda fördelen var att jag inte var ett enda dugg nervös. Nackdelarna med det hela var desto fler.

Kortfattat kan vi säga som så här att i första hopploppet gick slalomet ytterst ickeförvånande nog käpprätt åt skogen. Fast denna gång gick hon inte ur vid näst sista porten. Nej nej, absolut inte. Nej. Att gå ut genom näst sista porten förutsätter nämligen att man lyckas gå in i den första porten från rätt sid. Det är en mycket viktig förutsättning. En förutsättning vi inte verkade vara begåvade med denna arla morgontimma. Andra hopploppet kändes ungefär som att försöka paddla sig uppströms i en kantrande kanot medelst ett tennisracket. Men det hade visst ingen betydelse för vi lyckades visst hålla en nolla och ta en tredjeplats med pinne. Efter tredje hopploppet ville jag bara stoppa in hela min goretexterränglöparsko i truten på mig själv. Att jag aldrig lär mig att hålla truten. Disk på grund av glappkäft som råkar kalla in hunden från det hinder hon skulle ha tagit. Agilityloppet var väl det enda som faktiskt nästan kändes bra, och det blev faktiskt en nolla och en fjärdeplats, hundradelar från en pinne. Bittert som tusan men mycket nyttigt för mig som på kort tid börjat få för mig att om vi bara nollar så kommer tiden räcka till pinne. Det gör det bevisligen inte.

I dag jagade vi isbjörnar i snorkylan på SSBK. Och isbjörnsjakt var väl den enda jakt vi egentligen ägnade oss åt idag. I första agilityloppet så är jag helt övertygad om att vi har nollat när vi går i mål. Jag hade fel. Jag glömde en tunnel. En tunnel som jag efter mitt första varv på banvandringen mentalt strök från banan. Jag banvandrade i 7,5 minuter utan att ha en tanke på att tunneln som låg mitt på planen skulle användas till något annat än möjligt grävlingsbo eller fågelholk. Hur är det ens möjligt? Bitter? Alla dagar!

I första hopploppet bestämde sig Snigelprylen för att tunnlar är suveräna att göra tighta U-svängar i och glatt skuttar ur tunneln jag just skickat henne på. Disk. Agilityloppet flöt på rätt bra tills jag bestämmer mig för att göra en tjusig vurpa i det blöta gräset, som tur är så är Snigelprylen rätt van vid att hennes matte slår ihjäl sig lite titt som tätt så hon stannar väl egentligen bara upp i nån sekund eller så och himlar med ögonen innan hon skuttar vidare. Noll fel och en sjätteplats, återigen hundradelar från pinne.I sista hopploppet blev det ännu en tunnelflopp. Helt plötsligt reder inte fröken mupphuvud ut det här med bakombyten vid tunnlar och gör återigen en tight U-sväng inne i tunneln. 5 fel. Inte alls vår dag helt enkelt, men vi satte baskemig slalom på första försöket i vartenda lopp. Och det är jag så himmelens nöjd med.

Så nu lägger vi lite krut på det här med tunnlar, bakombyten och kämpar vidare med att försöka få frökens flygcertifikat suspenderat för att kanske eventuellt möjligens lyckas tighta åt hennes svängar en liten aning eller fem.