Flygande Flärp

Ibland stöter man på saker som får en att fnissa riktigt högt och hejdlöst. Såpass högt och hejdlöst att jag önskade att vindrutetorkarna satt på insidan av rutan. Fnittersprutande tårar gör absolut ingenting bra för sikten. Absolut ingenting alls. Bara så att ni vet.

Men hur kan jag annat än bryta ihop när jag kör förbi den här lastbilen påväg till agilityträning med min alldeles egna flygande flärp liksom. Vilka genier det måste ha varit som döpte den firman säger jag bara. Men så fantastiskt ogeniaktigt av dem att de ännu inte bett om att få ha Snigel som maskot eller ens underhålla på något event. Ytterst ogeniaktigt. Men det kommer de väl på i sinom tid. De verkar ju trots allt vara Göteborgare, och Göteborgare, dem gillar vi!

Ett klart uppsving i Stockholms annars vedervärdiga trafik. Faktiskt.

Nu ska jag plocka ner den flygande flärpen från takkronan och natta henne i min armhåla samtidigt som jag undviker att få ett öga utflärpat på vägen.