Världens bästa skogshuggarman

Idag tog vi en liten spontantur ut till bästa Emma och hennes goa hundar för att gå långpromenad. Våra hundar har träffats för träning ett par gånger innan men har aldrig varit lösa ihop vilket alltid kan bli spännande första gången. Särskilt när man har med en viss liten Snigel att göra. Snigels definition av hur man leker och beter sig socialt med andra hundar skiljer sig nämligen ganska så ofta från de allra flesta andra hundars definition. Snigel är ju som nämnt tidigare ganska så mycket "mest" och enligt henne själv väldigt mycket bäst. Och det är hon rätt värdelös  bra på att eh informera om. Högt och ljudligt faktiskt. Ganska så ofta. Hon menar liksom inget illa alls med sitt flängande och sina öronbedövande skall rakt i örat på alla hon passerar, men jag har full förståelse för att normalt funtade hundar inte tycker att detta är vare sig kommunikativt effektivt eller speciellt trevligt.

Nå, hur det nu var så hade vi fem mer eller mindre galna hundar som rejsade runt som små skållade råttor i skogen och flängde runt som små tokar. Ytterst trevligt. Minus Snigels öronbedövande vrål hon då och då lände var nödvändiga att ge upphov till.

Ungefär halvvägs in i turen hör vi ljud från en motorsåg. Kopplar hundarna och närmar oss en man i full skogshuggaroutfitt inklusive orange hjälm, visir och handskar. Hundarna såg rätt skeptiska ut och snabbt som attan stängde mannen av motorsågen och tog av sig hjälmen trots att vi fortfarande var långt ifrån. Han såg genast att ett par av hundarna såg lite tveksamma ut när vi skulle till att passera. Vi började prata med honom och för att avdramatisera det hela gick han på eget bevåg fram och gav oss varsin kram för att "visa hundarna att vi är okej med varandra". Sen satte han sig på huk, tog av sig handskarna varpå Fisk och Snigel formligen slängde sig över honom i glädje och hälsade halvt ihjäl honom. Han pushade ingen, han tjatade inte på någon utan var bara bra liksom. Världens bästa skogshuggarman sa tjejerna i kör och hälsade lite till. Mycket pedagogisk hundmänniska nickade mattarna i samförstånd medan vi diskuterade allt mellan himmel och jord med den trevlige mannen medan hundarna lugnt stod bredvid. Mycket odramatiskt helt enkelt!

På vägen tillbaka passerade vi honom igen och Snigel (som på äkta bergervis annars gärna vrålskäller sig hela vägen fram till folk) kunde glatt gå lös vid min sida utan minsta ansatts till att ge mannen en bergeravhyvling. Fisk hälsa på honom som vore han en gammal vän och alla var så coola.

Lite längre fram mötte vi ett svampplockargäng. Även de var löjligt pedagogiska och hälsade så fint på hundarna som i sin tur skötte sig exemplariskt och hånglade beskedligt upp de som befanns sig i upphånglingshöjd. Må så vara att mina tjejer är sociala i vardagen och väldigt trevliga mot de allra allra flesta, men möten med främmande i skogen har alltid varit vår akilleshäl. Man liksom går och går och det är bara vi och så helt plötsligt, efter en timme av bara vi så är där någon mer som kommer klampandes. Inte alls okej brukar tjejerna vråla i kör och både ser och låter allt annat än trevliga. Så det här var oerhört nyttigt för oss alla och jag är så mäkta stolt över hur tillitsfulla och goa mina tjejer är.

Det blev en fantastiskt härlig promenad på 3,5 timme inklusive bad för somliga. Härligt sällskap, underbart väder och så vidare och så vidare!

Tack Emma, Arrac och Yxa för en toppendag!