Sidor

lördag 29 augusti 2015

Hundprylar säljes!

Efter en ytterst välbehövlig omgång i garderoben, byrån, förrådet, klädkammaren samt av den där lilla bortglömda lådan längst in under sängen så kan vi konstatera att vi har en hel drös hundsaker vi faktiskt inte använder längre. Inte för att det inte är bra saker, tvärtom. Inte för att det är saker som på något vis är trasiga eller i taskigt skick, tvärtom. Men vi har helt enkelt ganska så på tok för mycket hundprylar. Alternativt på tok för tjocka hundar. Alternativt på tok för få hundar. För så skulle det ju absolut kunna vara.

Summan av det hela är att tjejerna har en hel hög med saker de gärna skulle vilja sälja för att dryga ut sin knapra veckopeng. Och som den världsbästa matte jag är så har jag såklart lovat dem att hjälpa till med det däringa datoranvändandet. Det är nämligen tämligen svårt att skriva på ett pytte litet tangentbord när man besitter inte bara en, men två extra sporrar och en himlans massa andra tår.

Att jag sedan hörde att de viskade om vad de skulle göra för alla sina pengar och jag lyckades uppfatta ord så som "ponny", "balkong" och "dromedar" väljer jag att för mitt arma hjärtas skull inte låtsas om. Istället tar jag ett glas vin till och hjälper till med annonserandet.

Så - hundsaker säljes! Tjejerna får lov att låna mitt Swish  alternativt bankkonto (och jag lovar att pengarna hamnar i rätta tassar sen). Allt kan skickas om så skulle önskas.

Skulle någon vara intresserad av något eller kanske ha en liten fundering gällande storlek, färg, skick, vattentemperaturen i Reykjavik eller hur länge en bananfluga är dräktig - skicka iväg ett mail på sara.edsler(a)gmail.com alternativt dra iväg ett pm på facebook!


RESERVERAD Klövjeväska, HÖÖKS, Storlek S, använd 1 gg, 100 kr



Hurtta Active Harness, strl 45-60 cm, sparsamt använd, 200 kr



Amoken sele ROSA finns kvar, strl XXS, 250 kr 





Halvstryp från Din Design Hundhalsband, 29 cm när åtdraget, 36 cm när öppet - i princip oanvänt. 
100 kr



Focus selar från Morrhåret Hundsport - Funkar precis som och ser ut som en VGW sele med skillnaden att den är fodrad i mjukt skinn och sitter mer ergonomiskt. Har funkat strålande, men numera sköter sig muppungarna ganska bra i kopplet så de blir inte använda längre. Storlek 1 225 kr (har suttit som en smäck på Lus som haft XS på vgw), Storlek 2 - 250 kr (passar finfint på Snigel som haft S i vgw), Modifierad storlek 3 - 250 kr (Tog mig friheten att korta av bandet då Fiskpinnen hamnar precis mellan strl S och M på VGW. Nu är den som minst 60 cm och som störst 64 cm). Reglerbara även fram, precis som VGW

Tyvärr är storlekstabellen på hemsidan något missvisande. Jag beställde strolek 1 till Fixa baserat på den.... vi kan väl säga som så att det såg ut som om någon försökt peta ner en julgris i en knästrumpa. Så mät era hundar (bakom frambenen) och maila mig om ni är intresserade så mäter jag om och mäter rätt och så vidare. 

Hur som haver, tokbra selar! För att inte nämna snygga som tusan!



Hurtta halvstryp, Hallon, strl 40 cm (vilket innebär att det är 30 som stängt, och 40 cm som öppet). Lusgnagd ettikett på insidan. Hon åt helt enkelt upp sitt telefonnummer. Det var visst lättare att komma ihåg då. 80 kr. 



Rancherkoppel i nubuck från Jokke, 14 mm brett, 180 cm långt, mkt sparsamt använt, i mkt fint skick (men omöjligt att fota). 150 kr


Citykoppel från Rukka, smalt koppel som går att korta av eller förlänga. Lila. Oanvänt.
 40 kr



Halvstryp Gustaf & Evita, 26 cm stängt, 34 cm öppet. 60 kr 





torsdag 27 augusti 2015

Snigelprovsvar

Lite mera Lycka!

Snigelprylen har ju sedan oktober fått B12 injektioner var 4e vecka ungefär samt dagligt folsyra tillskott eftersom hon inte tagit upp B12 som hon ska på grund utav sina magproblem. Jag har regelbundet tagit både B12 och Folsyra prover på henne för att se hur hon ligger till och har laborerat lite med intervallerna för att få ett hum om hur snabbt värdet minskar om hon inte får tillskott. Referensvärdena för B12 (hos Idexx) ligger på 173-599 pmol/l. När vi började med injektionerna låg hon på ca 160. Inledningsvis fick hon injektioner med två veckorsintervall, då låg B12 på ca 578. När vi gick över till injektioner var fjärde vecka låg hon kring 470 och när det gick 6 veckor mellan sprutorna halkade hon ner på ca 250.

Igår tog jag nya prover. Sju och en halv vecka sedan senaste injektionen. Jag har medvetet dragit ut på tiden för att se om något har hänt tack vare flagylbehandlingen. Däremot har hon fått orala tillskott av B vitaminkomplex, men inga stora mängder utan samma mängd som Fisken får från och med att 4 veckor hade gått. Men med tanke på den ärrvävnad hon haft i magsäck och framförallt tjocktarm så borde hon rent teoretiskt få svårare att ta upp det. Så min tanke var helt enkelt att göra ett litet test.

Folsyra har referensvärde 21.1-54 nmol/l och när vi började med tillskott låg hon precis på gränsen med 20.0. Med dagligt tillskott har värdet legat kring 25-27, aldrig över det. Sedan halkade det ner till 13 i början av juli när jag hade slarvat lite med folsyra tabletterna och inte gett henne exakt varje dag. Folsyra tillskott har hon fått nästan dagligen sedan mitten av juli, med en veckas avbrott i början av augusti.

Idag kom provsvaren, och gissa om jag fick ett släng av lyckofjärilar i magen! B12 ligger på hela 576! Jajamen! Och Folsyra på hela 36, vilket den inte har legat på någonsin så vitt vi vet.  Detta får mig därmed att tro att Snigel nu tar upp både B12 och folsyra bättre än tidigare, tack vare flagylbehandlingen, vilket får mig att misstänka att inflammationen hon har i mage och tarm även den har minskat. Alternativt att man slagit ut enterotoxinerna (som tydligen i sig själva kan ha en inverkan på både B12 och folsyreupptag) och därmed har upptaget blivit bättre. Alternativt, och helst av allt - alltihop!

Hennes levervärden är även de helt normala nu!

Väntar fortfarande på svar angående blod i poop provet samt mängden av eventuella enterotoxiner. Med lite tur dyker det upp imorgon. Med ännu mer tur är båda negativa. Med lite otur är de det inte.

Dagens provsvarsleverans var hursomhelst alldeles galet tokbra och Snigeln tjohoar på värre än någonsin. Och då menar jag verkligen värre. Än någonsin. Och för er som träffat Snigeldjuret pre-kortison så säger jag bara en sak - den är galen. Alldeles fantastiskt och fullkomligt tokgalen. Mer än den någonsin har varit vid något tillfälle. Någonsin.

Tjoho på den!

söndag 23 augusti 2015

Det är ju så att man vill gråta...

...ja gråta alltså. Av fullkomlig Lycka. Fullkomligt tokfantastisk bubblande Lycka. Snigel är liksom tillbaka. Det känns så. Hon uppför sig så. Precis så som hon gjorde innan jag ens insåg att hon var sjuk. Fast med en extra skvätt bubbel. En extra hutt stjärnglitter. Och ett helt öskar med extra mycket tjooohoo. Extra alltså.

Den fnittrar. Och fnissar. Och fullkomligt vrålar av gapskratt och tjoohoighet i princip mest hela tiden. Tittar man på den så börjar den spraka liksom. Sådär som bara pyrrar kan. Särskilt Snigelpyrrar. Snigelpyrrar som är typ friska. Den leker. Med allt och alla. Dagarna i ända ungefär. Den har bergerryck. Något den inte gjort sen den var ungefär två kvartar gammal och ett mölkpaket hög. Den leker med Lus. Den leker med Fisk. Den leker med mig. Massor. Och den där blicken. Den där blicken hon har. Den inser jag nu att hon inte haft på över ett år faktiskt. För jag kände inte igen den när jag såg den för första gången, på riktigt idag. Jag tittade på Snigeln. Den tittade tillbaka med busglittrig blick och fladdrade alldeles busbedårande med sina långa ögonfransar. Varpå jag hajjade till och började fundera på när jag sist såg den där blicken. Kom ganska så snabbt fram till att det var alldeles på tok för länge sedan.

Idag tränade vi. Ordentligt, för första gången sen kortisonet gått ur hennes, numera, ganska så runda kropp (ja, jag vet. just nu är den precis lika bred som lång. Snigeln är tjock. Jätte tjock. Skit hände under semestern kan vi väl konstatera och lämna det därhän. Okej?). Och jisses i min lilla låda vilket träningspass! Vilket fokus. Vilken vilja. Och vilken alldeles genomfantastisk Snigel jag har. Jag var alldeles mållös, och har fortfarande svårt att förstå vad som hände. Den är tillbaka. Tillbaka som den den var fast med lite extra flashiga uppgraderingar och nya häftiga appar. Det ni! Min lilla kalaspingleSnigel. Usch som du måste ha mått under våren. Usch så skräpigt och uschligt och jag gick naivt runt och trodde att du faktiskt egentligen var den friskaste sjukaste Snigeln som fanns liksom.

Men nu. Nu är den tillbaka. Och jag hoppas att det är så här det kommer att förbli. För just nu, nu är det verkligen så att man vill gråta av Lycka.

För att illustrera piggheten:

Grävlingsmangel! Som vi har saknat dig! 

Galna, tokiga muppSnigel. 

Ruttna gäddor och familjefotografering

Nånstans hade jag väl råkat nämna för Tant P att vi önskade en ny familjefotografering, nu när vi liksom gått och blivit fler än sist så att säga. Men jag var kanske inte riktigt helt förberedd och sånt där på när nämnda fotografering skulle börja skulle man väl kanske kunna påstå. Inte heller hade jag väl trott att hon skulle ta mig så innerligt bokstavligt när jag sa att jag ville ha bilder som liksom visade hur vi är på riktigt. Det hade jag liksom inte heller räknat med. Inte heller hade jag räknat med att jag skulle behöva vara fullt så avklädd och fullt så eh öh valkig heller. Inte heller hade jag trott att jag faktiskt skulle lägga upp en sån bild offentligt heller för den delen. Men jag måste. Jag måste eftersom jag har sällan sett en bild på oss fyra som får mig att vika mig så fullkomligt dubbel av asgarv att jag behöver hjälp för att komma upp i upprätt läge igen. För full effekt, studera Lus och Snigels min i närbild.

Kan nämnas att det som försiggår på bilden är inte annat än ett påtvingat tvångsdopp av hela familjen eftersom samtliga tre tyckte det var en utomordentligt bra idé att både rulla sig i/på/över/under samt äta upp en rutten gädda på en dryg halvmeter. Därav tvångsdopp. Ytterst nödvändigt att blötlägga djur en kvart eller två eftersom jag inte kände att det var djurvälfärdsmässigt rätt att annars behöva knyta fast dem ovanpå bilens takräcke vid hemfärd.



Premiär i championklass och det där med bikini på offentliga platser

Igår var det dags för ännu ett vänstervarv! Denna gång på Täby galoppbana. I sedvanlig ordning skallrade knäna redan innan jag klev ur sängen och kallsvetten som rann om ryggen fick mig ömsom att fundera på ett lite väl tidigt klimakterium, ömsom nervositet. Igen. Varför blir det aldrig mindre nervpirrande skitläskigt att ställa ut för?

Hur som haver så inledde vi morgonen vid sheltievalpringen då bästaste Tant P skulle ställa ut sin lilla shetlandsponny  shetland sheepdog i valpklass. Och jag måste säga att morgonen började bra. För kan man annat än bli alldeles tokfnitterglad av att se en valping (som är ungefär precis lika stor som Fiskpinnen) alldeles toklyckligt ta sig runt i ringen i allt från ponnygalopp till alldeles genomglatt tvåbensskutt samtidigt som han älskade precis hela världen, samtidigt. Bästaste lilla ludd säger jag bara! Världens sötaste helt enkelt! Och så cool att man nästan får ta på sig en extra tröja. Kan inte annat än att bli lite avundsjuk på Tant P som fått inte en, men två, tokhäftiga sheltiepojkar alltså. Men jag antar att man helt enkelt blir som man umgås.

Därefter flyttade vi oss till Fiskringen och återupptog knäskålsskakandet. Varför jag blir så nervös förstår jag helt enkelt inte. Visserligen har vi haft två incidenter i sommar med en Fisk som plötsligt tyckt att domaren varit mer än lovligt läskig, men det är ju inte som att hon går fladdermusexkrement galen på domaren heller. Hon backar undan, det är allt. Så egentligen borde inte det vara något att hetsa upp sig över. Dessutom så är egentligen Fisken en ren dröm att trava runt i ringen med då hon, enligt mig, rör sig helt fantastisk och travar så sanslöst snyggt, samlat och självsäkert att jag blir alldeles mållös. Jag behöver liksom bara hänga med och hålla i snöret, för synsskull liksom. Varje gång. Nåväl. Nog om detta.

Fisken gjorde premiär i championklass och skötte sig alldeles strålande. Detta trots att det även denna gång involverades ett atlantångsgungande bord vid bedömningen. Men det gick faktiskt hur bra som helst. Läskigt med bord? Jajamen. Men hon stod faktiskt riktigt bra och så fort jag hade lyft ner henne hade hon avreagerat och travade så sagolikt vackert iväg runt ringen igen. Det hela resulterade i ett excellent, och ja, eftersom jag fortfarande inte lyckats få någon ordning på fikonspråket så vet jag inte ens om man kan säga att en champion fick ck? Men något åt det hållet fick hon väl och vann sin klass. Därefter tävlade hon mot en alldeles bedårande fawn tik som vi haft nöjet att träffa för länge sedan på en inoffutställning. Fisken skötte sig utmärkt och blev BIR och domaren var alldeles full av beundran inför båda tikarna.

Strålande fin kritik och alldeles fantastiskt duktig Fisk. Detta trots både knäskålsdarrandet och det faktum att Fisken i dagsläget är i princip helt pälslös. Tydligen är bikini det enda rätta att visa sig i nu när värmen äntligen kommit smygande. Vilken tur att matte inte fick det pm:et. För alla involverade. Tur säger jag.























tisdag 18 augusti 2015

Svensk Champinjon!

Nämen ser man på! Den är visst inte så tokig den där lilla Fiskprylen! Den 8/8 gick fröken och tjongade till med ett Championat i Ronneby och kan därmed, om en kvart fyrtio dagar, beroende av hur snabbt SKK jobbar i sommarhettan, titulera sig SE UCH Beyonce Joie Prizzi Petit Norvégien. Med tanke på att hon fyllde två den 17 juli så tycker jag att det är ganska så skapligt marscherat. Särskilt med tanke på att hon ställdes ut officiellt för första gången den 4 april i år och hunnit med totalt 5 svenska utställningar. Duktig Fiskpinne helt enkelt!

Vi ställde även i Köping dagen efter hon fyllt två, men där fick damen plötsligt för sig att domaren var världsläskig (efter att hon hade kollat tänderna och närmade sig på nytt) så hon slängde sig i kopplet och ville inte alls vara med längre. Ett slätt Excellent och med förvånansvärt bra kritik trots Fiskslingret.

Vi tog även en obligatorisk tur till uppfödar- Aina i Norge och passade på att ställa på en Norsk utställning. Där började det dåligt redan innan vi skulle in i ringen. Fiskprylen är ju en ganska så känslig liten själ och hon kan väldigt lätt bli skrämd av ganska så otippade saker (att man öppnar en ölburk, folk som tränar, tennis, fläktar - bara som exempel) och när hon väl blir skrämd grips hon av lindrig till kraftig panik och vill helst bara fly och glömma allt vad matte heter. Så precis innan vi ska in i ringen får hon ett smärre bryt över att någon fäller upp ett utställningsbord tvärsöver ringen. Hurp! Sa fröken och flög ur min famn in i tältet där hon övervägde möjligheten att lyckas pressa sig igenom maskorna på myggnätet. Att folk fällt upp utställningsbord runt omkring henne hela förmiddagen utan minsta reaktion från prylen hade bevisligen ingen som helst relevans i sammanhanget. Leverpastej och tjo och tjim fick henne någorlunda tillbaka i någon form av eh ja mental form  lagom till att vi traskade in i ringen. Domaren kom fram, klappade på huvudet, kollade tänder. Inga problem. Han tog ett par steg åt sidan och kom sedan tillbaka varpå Fisken blev överraskad och tog ett skutt och gav domaren ett "vaff!" rakt i plytet. Charmigt. Rent spontant kände jag att fröken någonstans på vägen måste ha missat ett kapitel i den där vett och etikettboken. Alternativt börjat sätta det här med att spatta för domare i system. Domaren suckade lite missbelåtet och skakade på huvudet samtidigt som han lommade iväg. Föga förvånande, ett slätt excellent och en kommentar om temperamentet på annars ganska så bra kritik.

Men lagom till Ronneby så verkade damen åtminstone ha läst rubriken till kapitlet om vett och etikett. Där hade hon inga som helsta problem med domaren. Däremot tillstötte det väl ett visst obehag när hon var tvungen att stå på bord. Det här med Atlantångare och stormiga oceaner  har vi som sagt kanske haft så världsbra erfarenhet av tidigare.  Någon kanske eller kanske inte tömde analsäckarna på bordet. Någon. Kanske. Men kanske inte. Men som sagt. Det gick ju ändå bra! BästeFisken!