Premiär i championklass och det där med bikini på offentliga platser

Igår var det dags för ännu ett vänstervarv! Denna gång på Täby galoppbana. I sedvanlig ordning skallrade knäna redan innan jag klev ur sängen och kallsvetten som rann om ryggen fick mig ömsom att fundera på ett lite väl tidigt klimakterium, ömsom nervositet. Igen. Varför blir det aldrig mindre nervpirrande skitläskigt att ställa ut för?

Hur som haver så inledde vi morgonen vid sheltievalpringen då bästaste Tant P skulle ställa ut sin lilla shetlandsponny  shetland sheepdog i valpklass. Och jag måste säga att morgonen började bra. För kan man annat än bli alldeles tokfnitterglad av att se en valping (som är ungefär precis lika stor som Fiskpinnen) alldeles toklyckligt ta sig runt i ringen i allt från ponnygalopp till alldeles genomglatt tvåbensskutt samtidigt som han älskade precis hela världen, samtidigt. Bästaste lilla ludd säger jag bara! Världens sötaste helt enkelt! Och så cool att man nästan får ta på sig en extra tröja. Kan inte annat än att bli lite avundsjuk på Tant P som fått inte en, men två, tokhäftiga sheltiepojkar alltså. Men jag antar att man helt enkelt blir som man umgås.

Därefter flyttade vi oss till Fiskringen och återupptog knäskålsskakandet. Varför jag blir så nervös förstår jag helt enkelt inte. Visserligen har vi haft två incidenter i sommar med en Fisk som plötsligt tyckt att domaren varit mer än lovligt läskig, men det är ju inte som att hon går fladdermusexkrement galen på domaren heller. Hon backar undan, det är allt. Så egentligen borde inte det vara något att hetsa upp sig över. Dessutom så är egentligen Fisken en ren dröm att trava runt i ringen med då hon, enligt mig, rör sig helt fantastisk och travar så sanslöst snyggt, samlat och självsäkert att jag blir alldeles mållös. Jag behöver liksom bara hänga med och hålla i snöret, för synsskull liksom. Varje gång. Nåväl. Nog om detta.

Fisken gjorde premiär i championklass och skötte sig alldeles strålande. Detta trots att det även denna gång involverades ett atlantångsgungande bord vid bedömningen. Men det gick faktiskt hur bra som helst. Läskigt med bord? Jajamen. Men hon stod faktiskt riktigt bra och så fort jag hade lyft ner henne hade hon avreagerat och travade så sagolikt vackert iväg runt ringen igen. Det hela resulterade i ett excellent, och ja, eftersom jag fortfarande inte lyckats få någon ordning på fikonspråket så vet jag inte ens om man kan säga att en champion fick ck? Men något åt det hållet fick hon väl och vann sin klass. Därefter tävlade hon mot en alldeles bedårande fawn tik som vi haft nöjet att träffa för länge sedan på en inoffutställning. Fisken skötte sig utmärkt och blev BIR och domaren var alldeles full av beundran inför båda tikarna.

Strålande fin kritik och alldeles fantastiskt duktig Fisk. Detta trots både knäskålsdarrandet och det faktum att Fisken i dagsläget är i princip helt pälslös. Tydligen är bikini det enda rätta att visa sig i nu när värmen äntligen kommit smygande. Vilken tur att matte inte fick det pm:et. För alla involverade. Tur säger jag.