För dryga två veckor sedan fick Fisken träffa får för första gången på riktigt med mig. Jag vet att hon i sitt förra hem haft den äran vid tidigare tillfällen men så vitt jag vet har hon aldrig vallat. Jag har länge misstänkt att Fisken faktiskt skulle kunna vara vallhundsmaterial faktiskt. Att hon skulle vara tänd på djuren hade jag inga som helsta tvivel på. Och mycket riktigt. Fisken älskat får. Mest av allt på jorden hittills faktiskt. Bara vi närmade oss hagen första gången blev hon alldeles kollrig i huvudet och jag började ana lite lätt oråd. På vilket sätt älskade hon fåren egentligen? Var det tankarna på en fin fårstek till middag som fick henne att formligen sitta i taket eller är det faktiskt en naturlig instinkt att hon faktiskt rent genetiskt ska vara lagd åt det lite fårälskande, fårvallande hållet?
Vi hade mycket fin hjälp när galenpannan skulle in i fållan och det visade sig ganska så snabbt att det inte var fårstekstankar som fick den lilla Fisken att gå i spinn. Nä. Hon ville faktiskt valla. Typ. Eller ja. Valla kanske vi inte ska kalla det, men hon visade mycket tydligt att det här med får, det var hennes grej. Och Flytta får. Det måste vara det roligaste som finns. Vart fåren flyttas var dock inte så noga, bara de flyttar på sig.
Den känslan när man ser sin hund, som till vardags fortfarande kan visa prov på osäkerhet, ängslighet och ibland gå fullständigt bananer om någon höjer rösten i hennes närhet eller om man ställer någon form av krav på henne i träning, helt plötsligt visa sig vara tuff, modig och självsäker som tusan. I fårhagen finns det inget som bekommer Fisk. Inga rädslor. Ingen osäkerhet. Ingen panik. Bara fullkomlig lycka och lite galenskap. Eller mycket galenskap. Men hon är inte dum mot fåren. Ingen fårstek här inte. Däremot en hrm host gnutta intensiv och ytterst lyckogalen. Men för första gången har vi hittat något där jag har möjlighet att verkligen arbeta med henne, samarbeta, ställa krav. Jobba med något konstruktivt. Den känslan. Den känslan är alldeles genomfantastisk.
Hursomhaver. Vallanlagsprov. Godkänt. Duktig Fisk. Stolt matte. Och alldeles lyckorusig matte som blir alldeles varm i hjärtat av att se den här lilla prylen utvecklas och äntligen hitta något som hon verkligen älskar att göra. Något som hon kommer att få fortsätta göra.
Fiskprylen vill här passa på att inflika att utifall att det sitter någon och sliter sig i håret och klurar på vad man ger Fisk i julklapp, alternativt 2 års present så är fyrbenta saker med mycket ull och som säger bä ett mycket bra alternativ. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar