Footloose!

Nej, det är inte benvärmare från 80-talet som gjort comeback (attans!!), inte heller är det rekvisita till årets uppsättning av FootLoose (tyvärr!!). Nej. Jag har bara tråcklat ihop lite nya benviktsmanchetter till hundarna. Det verkar liksom vara lite av en förbrukningsvara här hemma. Vid slutet av varenda benviktspromenad inser jag alltid att hunden i fråga blivit på tok för viktlös och lättfotad. Särskilt Snigelprylen. Visserligen är hon allt som oftast ganska så tyngdlös, men benviktsmanchetterna brukar liksom hålla henne skapligt mer markbunden. Men så fort man ser att baktårna börjar fladdra i öronhöjd vet man att det är dags att leta skära små pengafyllda manchetter i blåbärsriset. Något jag hittills varit synnerligen värdelös på. Eller så har vi bara hiskeligt snabba, ytterst närsynta, bärplockare i vår skog som glatt slänger sig över de färglada skapelserna i buskarna. 

Självklart fick de bli i lite piffiga färger, hur annars ska jag veta vem av hundarna det är som ligger och sprattlar med bakdelen i en snödriva liksom?