torsdag 5 juni 2014

Botat slalomsenildemensen?

Jag har vid tidigare tillfällen förbannat det där hemskans förbenade slalomfanskapet som ingår i den däringa i övrigt tokroliga sporten agility som vi försöker ägna oss åt. I över ett år har jag kämpat mig kallsvettig för att få LusHund att uppskatta det tjohooiga med slalom  men det har tagit sin tid. Minst sagt. Särskilt eftersom hon ena dagen på träning kunde ta ett 8 pinnars slalom utan större problem (och utan nån vidare fart) för att sedan nästa dag stå och fånglo på slalompinnarna samtidigt som hon ifrågasatte varför någon satt blommpinnar i gräsmattan eller varför någon lekte plockepinn där hon skulle träna. Alltså fick vi återigen börja om med lite pedagogiska förklaringar i vad ett slalom är för något och hur man hanterar det. Igen. Och igen.

Successivt blev slalomsenildemensen allt lindrigare och hon kunde till och med någon gång ibland ta ett 12 pinnars slalom i myrstegshastighet. Ibland. Men bara om jag hade henne på vänster sida och gick precis bredvid. Alltså inledde vi operation "nu jävlar ska vi klara av det här jädrans slalomhelvetet" och ägnade oss åt intensivträning i vintras där vi jobbade på att kunna skicka från olika håll. Och döm om min förvåning när Lushund faktiskt började förstå. Men visst, Lushund är Lushund så i takt med att hon började klara av allt svårare ingångar relativt oberoende av vart jag befann mig så glömde hon även bort det här med vad man egentligen ska göra i ett slalom. Snurra runt? Åttan? Backa upp på slalompinnen? Låtsas "pinka" på tredje porten? Så därmed blev det ännu mer intensivträning. Mycket ännu mer.

Och skam den som ger sig! Idag har LusHund två favorit hinder på planen. Gungan och ... håll i er nu... slalom! Hon kan bli så taggad på ett slalom att hon faktiskt gnyr förväntansfullt när hon kör ett 12 pinnars.  I full fart dessutom!

Så nu har vi ägnat oss åt att försvåra de ytterligare för henne genom att lägga till störningar i form av godis och flygande leksaker mitt i slalomet, lock och pock för att få henne att gå ur osv. Och hon går faktiskt som en dröm! Åtminstone relativt sett till vad jag hade förväntat mig av henne. Någonsin. Hon till och med springer igenom det. Kanske inte sitt bästa whippetspring men vi e banne mig bra nära många gånger och matte blir alldeles tokfnitter glad och nästan tårögd över hur vackert det är.

I tisdags hade vi slalomutmaning på agilityträningen. 3 grenar som vi tävlade i. Den första bestod i 8 stycken 4 pinnars sektioner som stod uppställda i en vid rektangel med ett par meter mellan varje sektion. Under två minuter skulle hunden klara så många sektioner som möjligt. Men man fick bara räkna de som klarats innan första felet. Första minuten fegade jag och gick ganska så långsamt men Lus var så taggad så jag ökade på tempot och likaså gjorde den toktaggade Lusen. Inga fel och 41 sektioner klarade vi av under våra två minuter. Tjoho säger jag bara på det.

Nästa utmaning var klurigare och såg ut att kunna bli riktigt rolig. 8 slalom sektioner utsatta i 3 rader där man sedan skulle handla dem som i en bana. Framförbyten, threadlar och annat kul. Tror jag. LusHund klev ur första sektionen på en gång eftersom hon hellre ville hälsa på lite folk som stod vid sidan om så vi fick inte prova på om det faktiskt var lika kul som det såg ut.

Sista utmaningen bestod i att klara så många pinnar som möjligt. Vi började med 8 pinnars slalom och efter varje lyckad omgång så kedjade vi till ytterligare 4 pinnar för att tillslut landa på 32 pinnar. Å hej vad det gick! Alldeles tokfantastiskt fint till och med. När vi började komma över 24 pinnar så började Lusen se lite trött ut. Glad och peppig som bara den, men trött så farten blev allt lägre men gissa om jag var stolt när hon flängde igenom ett 32 timmars slalom i slutet efter att först ha gjort fel på 28 pinnar. Lus har nog aldrig haft det så här kul på en träning innan. Slalom är typ det bästa som finns och om agility bestod av endast det och gungor så skulle vi vara ganska himla bra på det här tror jag bestämt.

Jag har visst missat att skriva om snusdosekatastrofen vi drabbades av för några veckor sedan, men för att sumera det hela så skulle jag belöna Lus med godis i en snusdosa. Lus kastar sig mot min hand vilket resulterar i att snusdosen istället lätt klappar i henne sida. Resultat? Jo, den ytterst känsliga Lusen vrålar i högan sky och dör ynkeldöden. Kissar på sig. springer undan. Darrar. Skakar. Vägrar ta godis. Kissar på sig igen vid åsynen av snusdosan. Klättrar upp i min famn och försöker krypa under min hud för att i nästa sekund springa undan från mig. Suck. Visst. Det är sånt här som små löss gör. Ganska så ofta. Men ja, den här gången har denna katastrof hållit i sig i nästan en månad. Vilket har gjort att hon varit i princip helt oträningsbar då hon bara försöker fly av planen mitt i en övning för att lägga sig under ett bord eller hoppa upp i en vilt främmande människas famn och darra. Alltså har den här matten känt sig ganska desperat och frustrerad. Ingenting funkar. För att toppa det hela så hade vi även en incident med en klicker som under ett försök till ett shapingpass dinglade in i nosen på henne så nu är hon även trasig på klickerfronten.

Men en timmes slalomträning verkar ha varit det som krävdes! Efter utmaningen körde vi en agilitybana. Jag var ganska inställd på att hon skulle gå ner sig och antingen fly eller myrkrypa efter två hinder. Men inte då! Lushunden drog så tänderna skallrade! Jag var helt oförberedd på farten så jag höll på att göra mos av henne vid ett dåligt timat framförbyte men Lusen bara ökade och drog igenom platten långt före mig och gjorde ett nästan felfritt lopp! Vi gjorde om halva banan med ett bättre byte och Lus drog före mig som en avlöning genom platten igen. Magiskt var vad det var! Vilken grej! Och vilken häftig fart det bor i den där lilla ynkliga prylen!

Så kort och gott - jag tror att vi har kommit över vår slalomaversion. Faktiskt. Och det känns ganska så himlans awesome om jag får lov att säga det själv!

Så här kommer ett par filmer från 32 pinnars utmaningen

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152176746582921&l=4454853952268996830

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152175631962921&l=5111167007037516719



1 kommentar:

  1. Och för vår del, om agility bara bestod av gungor och slalom, hade vi aldrig kunnat starta. Det är just de två hindrena som Nelson inte kan, vill eller fattar, trots hur mycket träning som helst. >.<

    SvaraRadera