Tjejerna har nämligen ställt om till sommartid

Helgen fick en märkligt konstig början skulle jag vilja påstå. Det märkliga i det hela var att min helg, närmare bestämt lördag, först började klockan 12.37. Det vill säga fem timmar senare än när mina dagar börjar nu för tiden. Tjejerna har nämligen ställt om till sommartid och sen några veckor tillbaks väcker de mig klockan prick 07:37 varendaste lediga dag med en Lustass i ögat och en studsig Snigel på magen. Jobbdagar går jag upp en hel kvart innan och när klockan är 07:36 står jag desperat med koppel i hand och försöker få liv i flickorna som envisas med att snooza till klockan prick 07:37.

Alltså blev det en märklig start på dagen när jag försov mig med ganska så exakt fem timmar. Detta resulterade i en kort men intensiv dag där jag ock tjejerna ägnade några timmar åt att traska runt och utforska Brommas villakvarter och strandpromenader. 

Idag återställdes däremot ordningen och Humle och Dumle stod återigen och studsade på mig klockan 07:37.  Alltså fick vi en hel lång dag att göra något vettigt av. Och vad är mer vettigt än att spendera dagen i skogen med  trevligt sällskap? Monica och Russlarna från agilitygruppen hängde glatt med oss på en riktig långpromenad i skogen. Hundarna röjde som om det inte fanns en morgondag och om det fanns ett enda stackars djur i den skogen när vi påbörjade promenaden kan jag lova att allihop flytt till lugnare trakter, som till exempel centralstationen eller Sergelstorg för att få lite lugn och ro. Våra hundar (läs: framförallt Snigeldjuret) har en viss tendens att låta som en brunstig älgtjur som fastnat i en avfallskvarn när de idkar socialt umgänge. Spektakulära brottningsmatcher i leran, svindlande tallkottsjakt och avancerade vallhundsmanövrar och djupa grytdykningar kantade våran mycket trevliga och ostillsamma promenad genom skogen. Snigeldjuret och den lilla Vilda prylen  gjorde även sitt allra bästa för att alla människor och hundar vi mötte i skogen skulle veta hut och skaffa sig ett jobb. Det är ordning på de där två damerna. Verkligen. 

Under kvällen ha vi förutom paltkoma även ägnat oss åt lite träning. Med Snigel jobbar vi just nu på att lära in "hoppstå", något som enligt henne själv är förvillande likt "peta ut mattes öga med en vass tass". Med LusHund jobbar vi som vanligt vidare med ordförståelse och fortsatta desperata försöka få min hund på 2,5 år att lära sig sitta, ligga och stå på kommando. Nu igen.