LusHund hade ju besök av Svarträv nästan en hel vecka i somras och de hade hejdlöst roligt tillsammans. Det manglades grävlingar och tvättbjörnades leksaker dagarna i ända. Men Snigel har ju aldrig träffat en Svarträv.
Inga problem sa Snigel och helikopterviftade sitt allra mesta med propellersvansen och hängde sig nästan omedelbart i Svarträvs väl tilltagna skägg. Svarträvar var enligt henne världens bästa uppfinning, näst efter LusHund såklart. LusHund var däremot plötsligt lite mer skeptisk. Såpass skeptisk att hon faktiskt uppvisade sitt första (och tyvärr inte sista) surtikshumör gentemot Svarträv.
Den hormonstinne unge pojkvaskern inledde nämligen besöket med att förgäves försöka lokalisera hennes äggstockar medelst långsnok på opassande ställe. Detta togs inte väl emot av surtik som surnade till värre än mjölk i gassande sol under rötmånad. Mutter sa hon. Dessutom var hon inte helt jätte förtjust i konkurrensen över Snigel som plötsligt uppstod. Det är ju hennes Snigel!
Så när Snigel och Svarträv hade dragkamp med allehanda leksaker så hade Lushunden dragkamp med Snigels nackskinn. Ett upplägg som visserligen verkade fungera för alla inblandade parter. Utom möjligens mina grannar. Jag är tveksam till huruvida de uppskattade leksamarbetet.
Det lektes, manglades och tvättböjrnades alldeles hejvilt här hemma. Mattarna satt i sin tur och fnittrade och fnissade halvt ihjäl sig. När de inte satt och höll sig för hjärtat och hyperventilerade i panik över vilddjurens hysteriska akrobatiska tilltag. Mer än en gång flög det hundar genom luften och dinglade i takkronan och mer än en gång slog någon i huvudet såpass hårt i bordsskivan att vi blev tvungna att känna igenom dem för att hitta vem som fått bordsskiveavtryck i skallen. Märkligt nog överlevde alla tre utan blessyrer.
Obligatoriska saker som alltid står på schemat när Tant P och Tant S träffas är bland annat Djuraffärstut, och att äta quesadillas, i massor. Så även denna gång. Efter en långtur i skogen med 3 galna yrväder styrde vi lunchlådan mot djuraffärshållet.
Snigel behövde någon form av regn/vintertäcke eftersom det däringa valpluddet tydligen inte isolerar så väl. Herr Räv behövde någon form av reflextäcke så matte inte tappar bort det svarta lurvet uppe i Norrlands mörkaste skogar.
Dessutom missar vi ju aldrig ett tillfälle att miljöträna Snigel. Även om Snigel själv verkar tycka att miljöträning är lite passé, hon tar allt med lite ro, mycket svansvift och ett rungande tjohooo för att sedan somna på butiksgolvet när det inte händer något.
Vi provade hur som helst täcken. Och hade hejdlöst roligt. Så roligt att vi faktiskt låg på butiksgolvet och vred oss i skrattplågor. Svarträven har nämligen en lilla egenheten att han blir stel som en järnvägsräls när man tar på honom kläder så pass stel att man faktiskt kan välta honom som en ko. Han regerar inte på någonting alls och inga godbitar i världen kan få honom att förflytta sig. Hysteriskt mycket humor.
Snigel var å andra sidan hur samarbetsvillig som helst och så toksöt i allt man provade att jag på (nästan) allvar började fundera på om det här med kläder på hund ändå inte måste vara det bästa som hänt. (Nästan sa jag. Bara nästan).
På kvällen hällde vi oss ett smärre berg av quesadillas, hundarna manglade grävlingar och allt var precis som det borde vara.
På lördag var det dags för BPH för Svarträven. Hejdlöst spännande tyckte vi.
Efter genomfört BPH kunde det konstateras att Tant P häftigt nog har en smärre rottweiler i ett litet och välbepälsat format i sitt snöre. Flickorna var såklart mäkta imponerade utav detta och såg nu på Svarträv med helt nya ögon. Tills han försökte hitta LusHundens äggstockar igen. Då gick det över.
Snigel och LusHund fick även träffa Svarträvs kullsyskon och föräldrar. Vift vift sa Snigel och tyckte att det hela var ganska så spännande. Sen återgick Snigel och LusHund till att som vanligt mangla en grävling i ett eget hörn istället. Sociala flickor det där. Verkligen.
BPH:t var väldigt intressant att titta på och jag ser helt klart fördelar med denna testmetod och hur det lättare kan anpassas på alla olika raser. Det är liksom lite mer nyanserat mot vad jag har förstått att MH är, och man får en väldigt tydlig och utförlig beskrivning av hur ens hund reagerar på de olika momentet, sett till olika egenskaper. Helt klart något vi ska gå med Snigel och kanske LusHund. Även om jag tror att LusHund mest kommer att stå och titta och undra när hon får lov att krama testledaren egentligen.
Eftermiddagen och kvällen fortsatte i samma anda som dagen innans eftermiddag. Djuraffärstut och quesadillas. Och självklart en hel del tvättbjörneri och grävlingsmangel. Vad annars?
En väldigt trevlig helg hade vi hur som helst och vi hoppas alla tre. Jo, surtiksLusgör faktiskt också det. Att den Eminenta Tant P och Herr Svarträv snart kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar