Snigel tvättbjörnade skiten i stealthmode

Det här med att läsa manualer har ju redan diskuterats här på bloggen, till exempel här. Den slutsats jag kan dra av detta är att jag sedan dess bevisligen inte har blivit ett enda dugg bättre på att läsa just manualer. Inte ett enda dugg faktiskt.

Jag har inte heller blivit ett enda dugg bättre på att förstå att Sniglar tvättbjörnar saker. Inte ett enda dugg faktiskt.

Därav borde jag faktiskt inte bli ett enda dugg förvånad när följande händer den alldeles nyinförskaffade fantastiskt eminenta tjoohooiga (och ROSA!) nya aktiveringsleksaken. Sa jag att den dessutom var rosa? Och jättefin! Jätte jättefin!

Det som däremot förvånade mig lite mer är att Snigel tvättbjörnade skiten i stealthmode. Stealthmode säger jag! Hörde hur hon låg och gnägde på något. Tittar, och ser en boll. En boll är okej att gnäga på. Speciellt en oförstörbar sådan. Så Snigel gnäger vidare. Blir tvungen att inspektera bollen igen eftersom det låter så obolligt från gnäghållet. Men nej, det är fortfarande en oförstörd oförstörbar boll hon har mellan tassarna. Trodde jag.

I munnen hade skitSnigel en av plupparna som ger själva aktiveringen i aktiveringsspelet. Varje gång jag böjde mig fram för att kontrollera gnäget så inhalerande hon pluppen och låtsades hon som ingenting. Varje gång säger jag! Stealthmode. Mutter!

Men precis som alla andra småbarnsföräldrar som blir hejdlöst imponerade av sina tvåbenta små minimänniskor och kallar dem näste Zlatan så fort de lyckas (ofta av misstag, som följd av att ungen egentligen snubblade på en grästuva och därmed satte bollen i rullning) rulla en boll mellan två stolpar och göra mål. Eller kladdar tomatsås på väggen i form av en ytterst tvivelaktigt rund cirkel och föräldrarna stolt utbrister att ungen måste vara nästa Picasso. Precis som dem så blir jag hejdlöst stolt över allt Snigel och LusHund gör. Hejdlöst stolt. För att kunna tugga sönder de två aktiveringsplupparna måste man nämligen få ur dem ur själva leksaken. Annars går det ganska så obra. Alltså har jag en fenomenalt fantastiskt intelligent 12 veckors valp som faktiskt lyckats klura ut hur man får loss plupparna för att därmed kunna tvättbjörnarna dem. Otroligt intelligent liten Snigel. Och matte är hejdlöst stolt. Lite bitter såklart men fortfarande hejdlöst stolt över hur klurighetslösande Snigel är. Hon kanske är nästa Einstein, vem vet?