Utflykt med bonusfamiljen

På eftermiddagen följde vi med hela bonusfamiljen på utflykt till Västerås. Anledningen till själva utflykten var införskaffandet av en bilbur till bonusfamiljens nya fina bil. Jag använde såklart anledningen som en utmärkt ursäkt för att passa på att träna bilåkning med både Snigel och Lushund i bur i mycket trevligt sällskap (som vanligt).

Flickorna sov som små sjusovare hela vägen dit och hela vägen hem.

Mannen som sålde buren visade sig vara hundnörd och schäfermänniska av bästa sort och blev alldeles till sig i trasorna över valping som han inom loppet av 8 sekunder hade valpnappat, slängt sig i gräset med och börjat kittla henne på magen samtidigt som han utbrast både iiiihhh och ooooooh över valpings ljuvlighet. Snigel fnittrade och fnissade nått så hejdlöst åt det hela och hade så in i bänkens tokroligt.  Sen fiskade mannen upp Snigel i famnen och viskade till henne att de minsann skulle gå på upptäcktsfärd i trädgården. Och tänk vad det fanns att upptäcka i den trädgården! En alldeles fantastisk damm med porlande vattenfall och näckrosor. I dammen simmade dessutom ett helt stim av koifiskar - vissa större än självaste Snigel. Alla handtama fiskar som sprattlade glatt vid vattenytan till Snigels stora förtjusning. Snigel fick inte bada eller smaka på koifisk. Så mycket miljöträning tycker jag inte behövs. Jag tror hundnördsschäfermannen höll med. 

Så fick vi i alla fall miljötränat både fiskar och främmande män som valpnappar. Fina fisken med andra ord! (Fast vi bör nog ha ett samtal om det sistnämnda längre fram om jag ska vara ärlig. Valpnappning är ganska så okompatibelt med mina planer om att Snigel ska bo hos oss för evigt faktiskt. Så jag vet inte om vi behöver miljöträna just det momentet så väldans mycket mer.)

Vi avslutade vår visit i Västerås med lite mat. Där Snigel absolut inte fick smaka hamburgare, glass eller caffelatte. Inte alls fick hon smaka det.