Det är det enda jag hört från Önska halva kvällen. Idag promenerade vi nämligen till djuraffären för att handla mat till fialusen. Som vanligt står jag och pratar med ägaren till butiken om det ena och det andra, Lusen sitter på golvet och ynkar och tycker att livet är trist. Fram tills ägaren nämner att hon har en Aussie på besök. Jag blir så klart super nyfiken och måste få träffa hunden eftersom jag blivit ganska så nyfiken på rasen. Ut ur hundrummet kommer den ljuvligaste Aussie jag sett - fantastiskt fin, och så trevlig att jag knappt vet vad jag ska ta vägen. Önska håller på att trilla baklänges av glädje, hon "möffar", skäller och viftar halvt ihjäl sin lilla svans samtidigt som hon "kramar" Aussien. Har aldrig sett henne bli så överförtjust i en hund hon aldrig träffat innan. Så där halvligger jag på golvet med en Aussierumpa i knäet samtidigt som framdelen busar järnet med Lusen, varvat med att ge mig kramar och nospussar. Helt underbara var dem ihop. Fick nästan bända loss Loppan för att få henne att följa med hem sen. Så ja, Lusen vill ha en Aussie när hon blir stor.
På vägen hem i snöstormen gick Önska klockrent fot i princip hela vägen hem, både lös och kopplad. Senare på kvällen var vi även ute och kampade, hon har varit lite ointresserad av det de senaste dagarna (antagligen efter att lyckan över nya kampisen lagt sig). Men ikväll var hon fantastisk - och apporterade t.o.m kampisen! Dessutom skvallrade hon jätte fint på en katt som sprang över vägen precis framför oss. Hon såg katten, vände sig om och kollade på mig, jag bad henne stanna vilket hon gjorde för att sedan kampa loss som en galning utan att knappt ens snegla mot katten.
SuperLoppan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar