Hundarna gjorde inte heller något som helst vettigt om jag ska vara ärlig. Efter en kort stunds runtskrotande så däckade de så smått av. Lus mitt i solen, som vanligt, och Snigeldjuret under en tall, i skuggan. Lus gjorde stundvis små utflykter och påvisade puls. Snigeldjuret gjorde knappt det. Inte ens när folk brötade fram ur buskagen och nästan traskade igenom min solfilt eller när ett gäng hundar glatt badade från klipporna lite längre bort. Som mest presterade hon ett pyrrevaktlarmskall i liggande ställning. Hon orkade alltså inte ens resa på sig för att pyrrevaktlarma ordentligt och springa fram och gapskälla folk i ögat innan hon ger dem en puss på näsan (något hon förvisso gör väldigt sällan men just idag var det befogat eftersom min solfilts integritet hotades och i sådana lägen brukar hon ta i från tårna liksom och hon har som bekant ganska många tår att ta i från så ni kan ju bara föreställa er). Om ni nånsin sett en pyrre pyrrevaktlarma i liggande ställning så vet ni precis hur utomordentligt fånigt och harmlöst det ser ut. Med andra ord fortsatte folktrasket och hundbandandet - fullständigt obrydda och oimponerade av snigelvaktlarmet.
Det är faktiskt helt galet hur trött hon är. Alltså orimligt trött. Må så vara att det är en halv miljon grader ute men Snigel brukar sällan vara störd av värmen. Hon brukar liksom inte ha tid att tänka på sådana trivialiteter om vi säger som så. Inte heller har vi ägnat oss åt någon form av extrema fysiska aktiviteter heller. Men trött är den. Tokigt trött.
Så antingen genomför hon just nu sitt livs skådespel eller så bakar hon små minisniglar där inne. Det ena eller det andra. Vi lär ju hur som helst troligtvis få veta hur det ligger till innan veckan är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar