Två hopplopp och en flygflopp

Och så tar vi den nya lilla svarta igen då. Även känt som tävlingsuppdatering! Två hopplopp och ett flygagilitylopp i Haninge idag.

Första loppet var en alldeles ypperligt trevlig agilitybana men alldeles ypperligt på tok för många möjligheter att bryta mot tyngdlagen. Igen. Och bröt mot tyngdlagen? Japp det gjorde vi. I varjefall Snigelprylen. Jätte mycket bröt hon den lagen redan vid balansbommen. Hinder nummer två. På exakt precis samma sätt som förra helgen. Hon tog balansen lugnt och fint och jag till och med saktade ner henne. Lagom till vi kommer till nedfarten så ger hon mig en blick, fäller upp landningstället och kastar sig upp i det blå med ett tjoho och ett öronflärp. Jahopp. Så var det med det loppet ja. På A hindret var hon visst lite långsam med att fälla upp landningstället så hon lyckades faktiskt misslyckas med att missa kontaktfältet. På ren tur kanske vi ska säga och medelst ett gorillatasspet så slapp hon fem fel åtminstone denna gång. Det var en skapligt bitter Snigel som lämnade planen vill jag lova.

I lopp nummer två så fanns det ju inga flygfältshinder  kontaktfältshinder vilket innebar att hela alltihopet gick väldans mycket bättre. Men redan efter hinder nummer fem så insåg jag att jag nog hade banvandrat med en betydligt långsammare och betydligt mindre självständig hund i åtanke så jag fick helt enkelt skita i min plan och bara springa som tusan för att överleva. Ungefär. Och ser man på. Tydligen funkar sådant ganska så bra för oss. Ett nollat lopp, en första plats och ännu en pinne. Vår allra första agilityförstaplats till och med. Tjohejs!

I tredje loppet hade jag planerat för en snabbare och mer självständig hund. Det jag inte hade planerat för var en övertaggad tjuvstarthund som hade alldeles för bråttom in i slalom. Fem fel på ett annars ganska så bra lopp.

Utomordentligt trevlig dag i genomfantatsiskt sällskap, där sällskapet dessutom smällde till med sin allra första, mycket välförtjänta, nolla med pinne! Grattis duktiga ni!

När vi väl kom hem insåg jag att jag visst hade missat det här med frukost. Klockan halv sex på kvällen. Således försatte jag mig själv raskt i matkoma och drog en filt över huvudet bara för att tjugo minuter senare ha tre rastlösa hundar som dansar cancan på min mage. Eter sju minuter av det så gav jag upp. Det finns gränser för hur mycket av den varan min sprängfulla mage klarar av och således föll jag till föga och samlade ihop hundarna, gjorde ett raskt pit-stop vid coop och inhandlade 350 gram köttbullar och styrde snokarna mot klubben. För visst är det alldeles genomnormalt att åka till klubben en sen lördagkväll efter att ha spenderat en hel dag på tävling? Eller?

Alltså strafftränade vi kontaktfält. Vilket i sedvanlig ordning gick alldeles genombra. Inte en enda flygtur. Inte ett enda missat kontaktfältshelvete. Såklart. Förutom straffträning med Snigel så fick Lus träna ordentligt med agility. Ja. Ni läste rätt. Lus! Och jisses i min lilla låda vilken fart hon hade. Så glad. Så galen  (för att vara en lus) och alldeles jättesuperduktig. Håll i hatten och alla andra lösa persedlar liksom. Vad har hänt med min agilityvägrande Lus?

Nu har jag återigen parkerat mig i soffan och den här gånger reser jag mig inte ens om huliganerna kör en dubbeldäckare rakt genom vardagsrummet och fickparkerar den i mitt knäväck. Nix. Nope. Slut för idag. Sen laddar vi om inför tävling i Nynäshamn imorgon!