Visst. Vi motionerar såklart varje dag. Hundar behöver det. Rultiga mattar behöver det. Minst en mils sammanhängande promenad om dagen i raskt tempo, oftast och gärna mer, om inget oväntat inträffar. Oväntat som typ kräkäckelsjukor och liknande. Sådana dagar ligger ribban lågt. Väldigt lågt. Slemkrypare förflyttar sig längre sträckor sådana dagar.
Nytt är dock att vi fått in lite linlöpning/canicross i vårt skogstutande nu när halk och lårbensbrottsrisken minskat avsevärt tack vare isavsaknad. Och det här. Det här gillar vi verkligen. Skogspromenixande över stock och sten som uppvärmning, sen en 5-6 km linlöpning så fort vi bara kan. Något som Lus och Snigel helt plötsligt gått och blivit stjärnor på. De taggar till ordentligt och kör på som tusan. Fisken verkar ha tappat förra årets dragintresse nånstans på vägen om förra året och leker mest dödvikt för de andra två. Hennes enda gångart är ett tjusigt trav. Ett trav som är snäppet långsammare än de andra tvås full speed ahead tempo. Vilket skapar viss frustration. Gasa gör hon bara om hon får upp ett spår eller om jag släpper Lus. Annars förstår hon inte alls poängen. Men hon verkar rätt nöjd ändå. Den långsamma och otränade matten hade dock uppskattat lite mera draghjälp i uppförsbackarna. Av en traktor till exempel. Eller två. Men kul är det. Fasligt kul till och med! Och för första gången på ungefär någonsin så har jag trötta hundar efteråt. Så innan jobbet kutade vi 5,5 km och knatade 4,5 i det magiska vårvädret. Sen haltade jag runt på jobbet och gnällde över min träningsvärk resten av dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar