Kvällens utmaning var att jag skulle hålla truten. Bokstavligen. Tydligen är långa monologer och ständigt fnitter och flams inte sådär världsbra saker att ägna sig åt om man även vill få hunden att ta någorlunda rätt hinder. Således fick jag ikväll endast lov att säga "Här" (vid threadlar endast), "Lycka" (vid ett ytterst fåtal tillfällen) samt eventuellt "slalom". Annars kommer jag vid nästa träning att få ha en apportbock eller liknande föremål mellan tänderna när vi kör. Jag lovar att jag ansträngde mig. Jag ansträngde mig jätte jätte mycket på att vara tyst. Jag gjorde faktiskt det. Och det gick väl faktiskt ändå ganska så skapligt bra med tystet. Skillnanden märks genast på Snigel som helt plötsligt inte behöver sålla kommandon ur en hel monolog. Huruvida jag slipper apportbocken nästa vecka är ännu lite oklart, Men jag hoppas på det bästa. Det är så fruktansvärt besvärligt med träflis mellan framtänderna. Faktiskt.
Jag insåg ungefär mitt i banan att jag inte alls hinner med de byten jag tänkt. Fröken är liksom något snabbare än mig, alltså behöver vi nog ta tag i det här med bakombyten ganska så ordentligt. För de kan vare sig hon eller jag som synes. Nåväl. Förutom att jag fick henne i knät efter mitt taskiga försök till bakombyte så tog vi oss i varjefall runt. Tjoho på den!
Inte helt illa ändå med tanke på att vi värmde upp med en hurtig promenad på 17 km tidigare på dagen. Behöver jag säga att jag nu är ganska så tokmör i kroppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar