Snigelrapport

Idag, efter sisådär umptiarton veckor av enträgna försök, fick jag äntligen tag på Snigels magveterinär. En bedrift ska ni veta! Snigels medicin är ju i princip slut, och enligt ordinationen skulle vi ha börjat trappa ner både prednisolon och dipentum vi det här laget. I samråd med veterinär. Tro mig när jag säger att jag har försökt att samråda. Jätte mycket har jag försökt att samråda.

Hur som haver. Idag samrådde vi. Och nej. Det blir ingen medicin-nedtrappning här inte. Snigels abnorma poopande har ju bara fortsatt. Vilket det inte alls skulle göra om medicinen hade gett önskad verkan. Hade medicinen gett önskad verkan hade vi i dagsläget konsumerat betydligt färre pooppåsar om vi säger som så. Så nej. Det är inte så bra. Inte så bra alls. Det innebär också att det inte är någon vidare mening med att göra en gastro-rekotoskopi i det närmaste heller eftersom medicinen antagligen inte har gjort några magiska underverk. Istället ska vi sätta in ytterligare en medicin. En medicin som låter ytterst o-tjohoig om jag får säga det själv. Imurel. Jag kan verkligen verkligen rekommendera att man låter bli att läsa avsnittet om både biverkningar samt vad det används för. Verkligen. För det var inte roligt.

Men det veterinären konstaterade är att för de patienter där Imurelen fungerar så får de heller inga biverkningar, och medicinen fungerar mycket bra. Vilket vi tycker låter väldans bra. Så vi tar gärna det utan att bry oss om att få veta vad som händer hos de patienter det inte fungerar för. Tyvärr hörde inte veterinären mitt förskrämda pip om detta utan berättade även vad som kan hända om det inte fungerar. Jag gjorde mitt bästa för att hålla för öronen samtidigt som jag inte gjorde det eftersom mina händer var upptagna med att anteckna och hålla en telefonlur. Det gick inte så vidare värst bra. Alltså är jag nu även väl informerad i vad som kan hända om det inte fungerar och Snigelprylen åker på biverkningarna. en tro mig när jag säger att koll kommer att hållas. Örnkoll. Här ska blodprovas och kontrolleras så mycket det bara går. För vi behöver inga som helst fler bakslag. Inga alls faktiskt. Och de där biverkningarna får gärna hålla sig utanför omloppsbanan tack.

Men som sagt. Det finns en chans att det fungerar. Det finns en chans att det fungerar såpass bra att man kan sätta ut kortisonet. Nej. Hon kommer aldrig bli frisk. Hon kommer att få medicineras livet ut, men tydligen finns det en liten liten chans att man med rätt medicinering och dosering kan köpa henne ett ganska skapligt antal år av tjoho till. Och den lilla chansen. Ja den lilla lilla chansen. Det är den chansen vi siktar på. Fullt fokus. Fokus på många många år till tillsammans. Finns det liv så finns det hopp brukar man väl säga och är et något det finns i Snigel så är det banne mig liv. Och ganska så väldigt mycket hopp, Närmare en och en halv meter av hopp. Rakt upp från sittande till och med.