Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur bra deras mormor (och morfar) är. Det skulle jag med lätthet kunna göra. Men just idag tänker jag berätta om en särskilt bra mormorsak.
Lus har en väldigt speciell relation till sin mormor, eller mommo som vi egentligen säger. En relation som gör att den annars ganska ynkliga Lusen som mest för jämnan går runt och ser ganska så deprimerad ut blir alldeles genomglad och viftig så fort man nämner mommo. Allt som har med mommo att göra gör henne faktiskt ganska så genomglad. Som till exempel det här med post. Min mamma skickar väldigt mycket vykort till mig. Vykort, särskiltdem i kuvert, gör Lushunden alldeles genompirrig. Hon försöker formligen krypa in i kuvertet och inhalera all mommodoft hon kan komma åt. Varje gång. Hon visar inte alls det här sniffiga intresset för annan post. Nej, det är mommopost hon vill ha. Mommopost kan hon gå och sniffa på nästintill evighetslänge.
Så idag trillade det in två paket i brevlådan. Ett paket, från någon annan, som innehöll hundsaker. Sånt som borde leda till akut sniffighet och ett mommopaket. De andra två kastade sig över hundpaketet och bråkade om vem som skulle öppna. Lus, ja Lus hon hade bara ögon, eller näsa, för mommopaketet. Ett paket hon själv slet upp och försökte krypa in i samtidigt som svansen propellerviftade, ögonen tindrade och den långa Lusnäsan vibbrerade av allt sniffande. Ur paketet plockade hon fram en bok till matte, och sen det bästa av allt: en frottétrasa. Den här trasan försökte hon först dra in i hela näsborren, sen gastassade* hon på den, sniffade lite till för att sedan gosa in sig i den lilla lilla trasan. Alltjämt med proppellervift och ögonglitter. Mommo! En mommo i fickformat liksom! För nej, det hör var ju ingen vanlig liten trasa. Nej, det var en mommotrasa. En trasa som mommo, som just nu befinner sig långt ner i Frankrike, haft med sig under fyra dagar, sovit med den under kudden och burit med sig den lite här och var. Allt för att ge den lilla Lusen lite doft och mommo berikning en grå och trist novemberdag.
En sådan bra mommo har mina tjejjer. Tänk vilken tur vi har!
*att gastassa är en speciell whipeltie egenskap skulle jag tro som går ut på att snabbt som tusan kraffsa på något/någon antingen för att visa sin uppskattning eller för att uttrycka ett önskemål om något. En precis och kontrollerad rörelse med ena tassen. Det gör ofta ganska så ont. Särskilt om man får den i ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar