Sidor

fredag 3 oktober 2014

full speed ahead likt ett ånglokomotiv

Det är när man skaffar den tredje hunden som man först inser hur mycket de andra två faktiskt kan skulle jag vilja påstå. 

När jag säger "stanna" till Snigel så vet jag att hon, såtillvida det inte dyker upp en flock kärlekskranka canadagäss eller ett ufo kraschlandar en meter därifrån, kommer att stanna. När jag säger det till Lus så vet jag att hon kommer att stanna ungefär lika länge som hon minns att hon fick ett kommando, villket visserligen kan variera men det finns ändå en viss förutsägbarhet i det hela.

När jag ger Räkan något som helst platskommando, oavsett språk (jo, jag har testat alla möjliga och omöjliga norska ord jag kan), blir jag lika fascinerad varje gång över hur räcer snabbt hunden lyckas misslyckas med att förstå vad jag menar. Stjärtfjädrarna hinner knappt toucha golvet inna Räkan kör full speed ahead likt ett ånglokomotiv glatt viftandes med hela sig själv, toknöjd med sin strålande bedrift att göra exakt det jag inte bad henne om. 

Jag är även bortskämd med att ha två hundar som lugnt kan pausa medan den andre tränar och sedan lite snyggt bytas av. Räkan har såklart ingen som helst förståelse för det här ytterst märkliga koncept och flänger runt och lyckas om möjligt vara mer i vägen samt förvånandsvärt mer irriterande än arracuan i Kalles Djungelexpedition. Hon hämtar leksak på leksak och trycker i nosen på mig eller den tränande hunden, klättrarpå min rygg, slänger sig på rygg, gärna över den tränande hunden samtidigt som hon glatt nynnar "arappaparaparara arapaparapa". 

Så nu har vi infört ett en grundkampanj i Räkträningen här hemma för att få lite ordning och reda.

- stadga och självkontroll med hjälp av omväntlockande. Med särskilt fokus på stadga i sitt och ligg.

- klossträning - fotposition? det är väl när man ställer sig påmattes fot va? Eller var det när man lade sig rakt över fötterna som en skadeskjuten bäver? 

- burträning. Fröken räka får fullständig panik över att själv gå in i en bur. Fullständig panik. Vilket krånglar till pauserna när vi är iväg och tränar (vilket är enda tillfället mina hundar befinner sig i bur såklart). Men jag vill att mina hundar ska ha en positiv association till burar och därmed glatt och frivilligt gå in i den och slappna av när det är dags för träningspaus, något Räkan i dagsläget inte har. Dessutom är det ju så utmärkt fiffigt att kombinera burträning med träning av frisignal. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar