Syrebrist orsakad av för tighta löptrosor

Det var inte bara officiell utställningspremiär den 17 april. Nej nej, Snigel passade även på att kicka igång sitt premiärlöp! Väst vad hon ska vara tidig med sånt tänkte matte när jag upptäckte att hund gav sig själv en mer än lovligt grundlig stordisk i stjärtfjäder regionen. Jag hade liksom räknat med att det skulle dröja minst ett halvår till innan hon bestämde sig för att bli en dryg tonårspryl. Men i sedvanlig ordning kan ju mina beräkningar och förhoppningar ta och kamma sig. Igen.

Med andra ord blev det löp för hela slanten. Och löptrosor. I ren oplanerad panik slängde jag mig vid symaskinen för att raskt tråckla ihop något som skulle kunna bidra till att mina ljusa fina möbler fortsätter hålla sig ljusa och fina. Två toksöta löptrosor med rosetter och annat krims blev det. Passformen var såklart även den alldeles perfekt. Trodde jag. Jag hade fel. Jag fick boka en tvättid istället eftersom valp slank ur dem lika lätt som en inoljad ål slinker igenom ett fisknät.

Istället blev det till att inhandla lite sådana där sportiga proffsbyxor till hormondjuret. Så nu har hon svansat runt här hemma i lite drygt 2 veckor iförd sina rosa små trosor och set lite mer än lovligt mallig ut över sin nyfunna tonårighet. En tonårighet som resulterade i två veckor av dumfladder i hjärnan eftersom hjärnan under denna period vidarekopplats till äggstockarna som i sin tur måste haft väldigt dålig mottagning. Eller syrebrist orsakad av för tighta löptrosor. Kanske.

IQ-fladderfjant  var det i varje fall och bara tanken på att träna något som helst med hormondjuret var ju hur skrattretande som helst. Det enda hon gjorde var att greppa leksaken och raskt dra 8 frivarv runt plan. Något hon aldrig gjort tidigare. Leksak lämnas alltid direkt till matte för tokkamp och lek. Tills hormonerna fick henne att vilja vidga sina vyer med ett par hundra meter eller så.

Nosen verkar även den ha fått en direktkoppling till äggstockarna och Snigel har nosat, sniffat och inhalerat så mycket de senaste två veckorna att hon fått skoskav i nosborrarna och träningsvärk i hela snoken. Matte har även hon fått kramp i tålamodet och utvecklat lite lätta spasmiska ansiktsryckningar varje gång hormondjuret försöker inhalera en hel lyktstolpe på tvären.

Löpet genererade även viss annan olycksrelaterad problematik eftersom att Snigldjuret självklart var tvungen att äta upp inte bara ett men två tikskydd. Varför inte liksom? Nu har vi ju snart haft två skadefria månader tror jag bestämt. Återigen är det en väldans tur att man jobbar på klinik. Lite apomorfininjektion och placering av valping i en svart sopsäck så kunde matte jobba vidare medan Snigel gjorde sitt bästa för att vända ut och in på sin lilla magsäck. Ut kom ett av två tikskydd och det kvarvarande verkar ha passerat igenom snigeldjuret alldeles komplikationsfritt. Det är tur att hon tuggar det hon petar i sig noga kan man väl trösta sig med.

Men nu börjar det reda upp sig och löpet börjat gå mot sitt slut. Nu väntar bara pyometranojja. För är det nån som skulle lyckas dra på sig en pyo i sitt första löp så är det väl ändå lilla otursförföljda (O)Lycka.