Sidor

måndag 21 oktober 2013

Silverfiskarna skriker i panik

När LusHund var en liten valp så var hon väldigt enkel så så infernaliskt många sätt och vis. En sak hon var väldigt enkel på var rumsrenheten och det där med att inte kissa när hon inte ska kissa. Det sägs ju att valpar inte kissar i sängar och att de inte kissar om man bär dem. Det sägs även att om en valp kissar på golvet kan man lyfta upp den snabbt som attan varpå valp snabbt som ögat kniper igen blåsan och håller sig tills den sätts ner igen. Precis så var LusHund som valp. Precis så.

När jag vaknade på morgonen så lät jag Lus sitta kvar i sängen medan jag klädde på mig. Jag bar henne sedan in i badrummet och lät henne sitta i mitt knä medan jag själv kissade de dagar pansionärsblåsan gjorde sig påmind. Sedan höll jag Lus i famnen och klädde på mig jacka och skor för att sedan sätta ner henne i en snödriva där hon snällt kissade. En gång. För att sedan hålla sig i minst 2 timmar.

Snigel har inte hört vad som sägs om valpar. Inte ett dugg. Sedan hon flyttade in har jag en stående tvätttid varannan dag och tvättar lakan som om jag drev ett vandrarhem. Snigel håller sig inte om hon sitter i sängen. Inte alls.

Imorse morgonsprattlade hon runt i sängen och jag hinner för första gången precis hindra henne från att kissa ner hela täcket igen genom att snabbt som attan hiva upp henne i famnen. Kastar mig ut i hallen och ska precis sätta på henne selen när det händer. Det som händer är att Snigel inte har hörts vad som sägs om valpar och blåskontroll. Det som händer är att Snigel kissar ner hela mig, hela hallgolvet samt halva LusHunden som förväntansfullt stod vid mina fötter och väntade på att få gå ut. Av pur förvåning släpper jag ner henne på golvet som vore hon en het potatis. Och minsann om inte kissandet fortsätter. Och fortsätter. Pölen hon kissar är nästan i storlek med Vänern och det går faktiskt vågor i den om man tittar noggrant. Silverfiskarna skriker i panik och slänger sig i sina räddningsbåtar de förutseende nog numera alltid drar med sig. Det krävs 4 meter torky för att få upp det värsta och jag kan inte annat än bli fascinerad över den mängd urin en liten liten Snigel tydligen kan få plats med. Men det är klart, det finns nog inte så mycket annat vettigt innanför luddet på henne så varför inte fylla på med något annat liksom.

Får med mig båda hundarna ut varpå Snigel kissar 4 gånger till. Bara för att. Väl hemma igen går jag in i duschen och på vägen ut kliver jag i ytterligare två skapligt stora kisspölar. Ungefär som om en Grand Danois hade kissat på hallgolvet. Ungefär.

Att hon inte är i närheten av att någonsin ever kunna bli rumsren. Det kan jag ta. Men att hon kissar sådana mängder att jag på allvar börjar bli oroad för att hon ensam kommer att ta slut på allt sötvatten vi har, det är något som bekymrar mig oerhört. Vart i hela fridens namn kommer allt ifrån och hur får jag stopp på det?

På nästa promenad kissade hon 19 gånger, varav jag är övertygad om att 17 av gångerna var en fuskkiss. Något hon börjat göra när hon vet att matte vill att hon ska gå framåt men hon själv har hittat en tokspännande fläck att lukta på och därmed inte alls har några planer om att förflytta sig åt rätt håll. Då fuskkissar hon. Utstuderad liten pryl den där Snigeln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar