Alternativ 1. Gör gnällandet till en daglig vana, upprepa gärna minst 2 gånger i timmen. Slit hår i ren frustration över obildbar hund. Detta leder följaktligen till ett mer avslappnat tränande.
Alternativ 2. Skit i kraven! Går det så går det - och ha kul! Tappar fröken fokus - byt övning/aktivitet med en gång.
Förra veckans burk apportering har lett till ett visst "problem" - så fort Önska ser en burk här hemma så tar hon den i munnen och kommer till mig. Häromkvällen satt hon bredvid mig i soffan, med en tom burk i munnen och väntade... väntade lite till... gnydde lite ur ena mungipan och väntade en stund till tills hennes inkompetenta (och obildbara) matte äntligen lyfte på rumpan och hämtade godis att lägga i skålen. Tack matte - du är inte snabb du!
Så ja, föremålsintresset har definitivt ökat! Idag har vi gått över på metaller och jobbat på att hålla ett decilitermått, en tesked samt mina nycklar. Hon har på ett ungefär förstått vad hon ska göra men hon har ännu vissa problem med att hålla nån längre stund - metall är ju läskigt!
Vi tränar vidare på nosduttar och har nu börjat träna på "godismagneten" för att dels få duration, men även få henne mer säker på att följa min hand. Det tog inte många sekunder innan hon följde efter min hand. Hon blir fortfarande lite överexalterad ibland och biter istället för att dutta mot handen och hon följer hellre efter när jag för handen åt vänster än åt höger. Men who cares :D
Lyckades få med mig kameran ut på en promenad, så jag bjuder även på lite Lus-bilder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar